– Anorexia är som att ta till en megafon. Det är ett sätt att bli sedd, jag ville bli bekräftad.
Daniella Siira går sista året på Platengymnasiets naturvetenskapliga program. Det var här som de första stegen mot sjukdomen togs, när hon hamnade i en klass med flera elitidrottande ungdomar.
– Jag hade tränat hästar på elitnivå, men hade ingen inriktning själv. När jag såg hur vältränade de var så ville jag också bli det.
Det gick snabbt utför. Träning flera gånger om dagen, ibland mitt i natten då hon gav sig ut och joggade. Matintaget reglerades hårt, alldeles för lite näring med tanke på det hon spenderade energimässigt. Hon fick hjärtklappning och det svartnade framför ögonen – men hon fortsatte ändå.
Tills mamma satte stopp. Den utlösande faktorn: en bit paprika.
– Jag vägrade äta den. Klockan var sju på kvällen och jag hade som regel att inte äta efter 15. Då kontaktade hon Bup.
Det var i december 2013. Ätstörningarna hade pågått i ungefär ett halvår och Daniella fick behandling, men var inte redo att ta emot hjälpen fullt ut. Varken från barn- och ungdomspsykiatrin eller mamma, som fick dra ett tungt lass.
– Jag blev jättearg. Jag ville inte bli frisk. Och det går inte om man inte vill det själv. Jag var tvungen att nå botten.
Det skulle dröja till våren 2015. Daniella var i dåligt skick och kroppsliga komplikationer gjorde att hon blev inlagd på sjukhus i sex veckor. Ständigt påpassad av personal, mat sex gånger om dagen och så rullstol om hon skulle ut, för att förhindra smygträning.
Upplevelsen blev en vändpunkt för Daniella, som tog tag i sin situation med större beslusamhet.
– Jag vill inte dit igen. I dag har jag kommit en bra bit på väg, men jag behöver fortfarande gå upp i vikt och jag går fortfarande till sjukhuset, men det är tusen gånger bättre än tidigare.
För att hjälpa andra, både sjuka och deras anhöriga, har hon nu gjort en djupdykning i sin sjukdom. Det obligatoriska gymnasiearbetet har blivit en bok med namnet "Du är så förbannat jävla äckligt sjuk", som kommer att tryckas i ett 50-tal exemplar och säljas. I den finns bland annat dagboksanteckningar från tiden då hon blev dålig, mammas reflektioner, råd och en biologisk del om vad som händer i kroppen.
– Det har varit en bearbetningsprocess. Vad var det som gjorde att det blev så här? Jag försöker minnas och sedan släppa det och gå vidare, säger Daniella.