En glad och överväldigad Anita Pukari röstades fram av publiken på Sommarstatt. Motala tidning var medarrangör.
Det har gått 53 år sedan Anita korades till Miss Motala på dåvarande Statt, där Motala Tidning var medarrangör. Men att den lite blyga 17-åriga tjejen skulle hamna uppe på scenen, med fyra andra flickor, var inget hon själv hade haft en tanke på. Det var en grannkvinna som anmälde henne till skönhetstävlingen.
– Jag kände mig helt förvirrad. Hade knappt varit utanför dörren, en lantis. Skulle jag vara med? Men jag sa ja, säger Anita och skrattar.
När det blev dags för tävling, i samband med premiären av Sommarstatt, fick kandidaterna låna kläder från en lokal modebutik. Anita minns hur hon frös i sina korta stickade shorts och topp under kvällen. Till råga på allt gick hennes kläder i en gul ton.
– Jag var ju kritvit. Det var ju bara början på sommaren, konstaterar Anita.
Hon minns att det var mycket folk på plats och att hon och de andra flickorna fick gå runt bland publiken med en nummerskylt höften.
– Det kändes lite konstigt.
Kandidaterna intervjuades från scenen och därefter fick publiken rösta.
– Jag blev överväldigad, säger Anita om insikten att hon valts till Miss Motala.
I dag bor den före detta skönhetsmissen i en trivsam radhuslägenhet i Motala tillsammans med sin röda katt Gusten. Anitas hem är mysigt och ombonat. Fullt av tomtar, gröna växter och tända ljus.
Katten Gusten är Miss Motalas ögonsten.
Hon berättar med inlevelse om hur hon efter att ha slutat skolan på Zederslund började arbeta som barnflicka/hembiträde redan som 16-åring. Först hemma hos sin tidigare gymnastiklärarinna, därefter hos en familj på Lemunda gård som hade fyra barn. Det var där hon jobbade när hon kontaktades av tidningen inför tävlingen.
Anita har sparat många urklipp i ett album som hon bläddrar bland. Här ryms även texter och bilder från hennes tid som aktiv inom Blå stjärnan.
Men den då nykrönta skönhetsmissen lät aldrig vinsten stiga henne åt huvudet. Istället började hon kort därefter att jobba som avbytare på lantbruk där hon tog hand om både mjölkning av kor och skötsel av andra djur.
Först när hon fyllt 18, året därpå, kunde hon lösa in sitt pris - en resa till Bulgarien - för en person och i augusti 1971 bar det av.
– Jag satte mig på tåget till Stockholm. Men när jag kom fram och såg alla pensionärer började jag tjuta. Och jag var livrädd för att flyga ett litet propellerplan som såg ut som en sardinburk och tänkte att det här blir min död! Hur jag vågade vet jag inte.
Anita berättar hur nervös hon var när hon helt ensam skulle resa utomlands för första gången.
När hon väl kom fram visade det sig att hon skulle bo tillsammans med en helt främmande kvinna. Hotellet, säger Anita, var byggt i betong och i rummet hon skulle bo i hängde en glödlampa i taket.
– Det var inget mysigt hotell.
Men så på informationsträffen dagen därpå mötte hon en mer jämngammal person, två år äldre Pontus. De började umgås och tillbringade en vecka på semesterorten tillsammans. När Anita kom hem igen fortsatte hon att brevväxla med honom och paret träffades också en tid, då Pontus bodde i Örebro. Men de var både unga och av olika skäl upphörde kontakten.
Anita utbildade sig till tandsköterska och bildade familj. Pontus byggde upp ett liv på en annan plats.
Anita och Pontus möttes i Bulgarien 1971. Efter många år isär möttes de igen 2011.
Men så hände något - många år senare när Anita levde ensam igen.
– 2011 stod jag i packlådor upp till öronen och då hittade jag mina gamla kärleksbrev.
Från Pontus?
– Bland annat, säger hon och skrattar.
Hon förklarar att hon blev nyfiken och kollade upp hans namn för att se om han bodde själv. Därefter fick Anita ett infall och skickade en julhälsning via sms. Det ledde till att Pontus svarade och besökte Anita i Motala.
40 år senare mötte hon alltså mannen som hon lärt känna på Bulgarienresan, som nu blivit betydligt äldre, hade skägg, vuxna barn och bodde i Stockholm.
– Vi fann varandra väldigt snabbt.
I dag är paret särbos och träffas så ofta de hinner.
Anita Pukari utsågs till Miss Motala 1970. Hon innehar fortfarande titeln eftersom ingen mer tävling med det namnet hölls nästkommande år.
Och titeln - Miss Motala - har Anita fortfarande kvar eftersom det inte hölls någon mer tävling med samma namn.
Hon har behållit sidenbandet hon bar runt överkroppen när hon korades. Anita tar fram det hopvikta tyget ur en byrålåda och vecklar upp det. Och visst tänds det en liten gnista i ögonen när hon skämtsamt lyfter bandet mot kroppen och liksom minns den kyliga sommarkvällen på Statt 1970 - som ledde till kärlek - med lite omvägar.
– Det var ett äventyr och jag träffade Pontus. Det var det bästa!