Redan som 3,5 åring drabbades Albin av leukemi.
Albin har opererats två gånger, men att bota hjärtfelet går inte, enligt mamma Cariann.
Vi träffade Albin för en intervju redan i februari 2009, när hjärtsjuka barn uppmärksammades. Då var inte Hjärtebarnsfonden lika stor som nu och hon ville lyfta ämnet för att skapa kunskap och engagemang.
Kort efter den intervjun, insjuknade Albin i leukemi.
– Han blev plötsligt hängig, trött och blek och fick blåmärken överallt. Det kom från ingenstans, säger Cariann.
Både hon och maken, som är sjuksköterskor i botten, förstod vad det handlade om.
Albins leukemi visade sig vara en sällsynt, aggressiv form och de kommande åren blev svåra för hela familjen. Inte minst för lille Albin som fick genomgå strålning av hela kroppen och även en stamcellstransplantation.
– Det var jättetufft. Samtidigt som vi levde med det här var vi starka i det. Vi hade inte tanken att vi är en cancerfamilj. Vi var redan så vana vid att leva med svår sjukdom. Vi tänkte att leukemin inte ska styra vårt liv utan vi ska leva så gott vi kan, säger Cariann.
I huset i Västra Stenby, strax utanför Motala, har julen kommit. Det är bara snön som saknas. Det är pyntat både ute och inne med olika belysning som ger en hemtrevlig känsla.
I det stora köket har Albin dukat fram wienerbröd, chokladbollar och pepparkakor. Han har sett fram emot intervjun länge, medger han, och verkar ivrig över att få prata både om sitt eget liv och det välgörenhetsarbete han gärna ägnar sig åt.
Albin är 17 år och går på gymnasiesär på Platengymnasiet med inriktning hotell, restaurang och bageri. Alla behandlingar genom åren har lett till att han ådragit sig skador som kräver anpassad skolgång. Hjärtsjukdomen gör honom också lätt andfådd och bitvis måste han förflytta sig med rullstol.
Han är en väldigt verbal, glad och nyfiken kille som verkar vilja mycket. Samtidigt brottas han med tankar och drömmar om sitt yrkesliv som han aldrig kommer att kunna uppnå.
– Min högsta önskan hade varit att bli livvakt på Säpo och det är helt omöjligt. Jag hade också velat gå Vård- och omsorg för att bli ambulanssjuksköterska.
Albin Burström samlar in pengar till Barncancerfonden. Han vet själv hur det är att gå igenom svår sjukdom.
Att fysiken sätter käppar i hjulet är något han måste acceptera.
– Men ibland blir jag fly förbannad, det är klart att man blir frustrerad.
Albin har på grund av sin hjärtsjukdom alltid begränsats av vilka aktiviteter han kan utöva. Det har lett till att han varit mycket hemma, pysslat, sett på tv och intresserat sig för olika program, inte minst de som rör ordningsvakter, säkerhet och ambulanspersonal.
Att följa andra sjuka barn och unga via tv eller sociala medier är också något som blivit en naturlig del av hans liv. Och det är här som han tidigt kände att han vill bidra till att hjälpa dem som går igenom det han själv har gjort.
– Jag kan inte bara sitta i min säng och se barn bli stuckna med nålar - och inte klara sig. Forskarna behöver hjälp.
Han är genuint omtänksam och varm och vill göra gott, poängterar mamma Cariann.
När Albin var yngre målade han stenar och gjorde armband som han sålde till förmån för Barncancerfonden. Men i fjol dök en ny tanke upp, att åka runt och samla in pant.
Tack vare sin eloped kan han i dag leva ett mer självständigt liv, utanför hemmet, och sedan förra sommaren åker han kontinuerligt runt i byn och samlar in tomburkar. Hittills har hans insamling resulterat i 16 000 kronor till Barncancerfonden.
Med hjälp av sin eloped tar sig Albin runt i samhället för att samla in pant.
Det var Albin själv som hörde av sig för att berätta om sitt engagemang - och få fler att engagera sig.
Även om han inte kan minnas alla ingrepp han utstått som barn har sjukdomen givetvis påverkat honom. Och han lever fortsatt med täta sjukhusbesök och kontroller.
Blir du inte ledsen när du följer och ser andra barn som blir sjuka?
– Både ja och nej. Det kan vara påfrestande psykiskt, men ju mer jag kollar desto mer förstår jag hur viktigt det är att hjälpa till.
Hur hans egen framtid kommer att te sig är svårt att svara på i dag. Yrkesmässigt är även matlagning något han kan tänka sig att ägna sig åt, gärna i ett skolkök. Han tycker om att stå i köket även hemma, har gjort det sedan han var liten, enligt Cariann.
Hon tror att han kan gå långt tack vare sitt driv och många idéer.
– Han har en liten entreprenör i sig och skulle kunna driva en egen restaurang eller café, med lite hjälp.
Albin säger inte emot utan ler klurigt och summerar:
– Jag gillar att hacka, steka och koka saker.