I en sommarvarm fullmäktigesal klubbas försäljningen av Skogsborgs vandrarhem
Mötet: ”De sa att det fanns eventuella misstankar”
Augusti 2019. I en sommarvarm fullmäktigesal i Folkets hus klubbas försäljningen av Skogsborgs vandrarhem. Men politikerna är långt ifrån överens och stark oro uttrycks för verksamhetens framtid.
Nu kan MVT berätta om turerna bakom beslutet. Tidigare på sommaren hade kommunens högsta företrädare; dåvarande kommunalrådet Kåre Friberg och biträdande kommundirektören Jimmy Szigeti, ett möte med polisen där man diskuterade köparna som via sitt nystartade bolag skulle förvärva Skogsborg.
I samband med att Norrköpingspolisen hösten 2020 griper, och tingsrätten sedermera under några veckor håller tre av de fyra köparna häktade, ställer MVT frågor om Skogsborgsförsäljningen. Bilden av polisens budskap går i efterhand isär. Enligt Kåre Friberg ville kommunen reda ut rykten om att polisen hade synpunkter på affären. Enligt oppositionsråd Elias Georges (S) blev man avrådd från att genomföra affären. Dåvarande lokalpolisområdeschef Ann-Christine Rehnström menar att mötet var en del av LOS (Lokal Operativ Samverkan), ett samarbete mellan myndigheter för att ”hitta organiserad brottslighet som är inne i företag och arbetsställen i kommunen”.
– I det här fallet hade vi ett samtal om organiserad brottslighet och hur man kan förebygga etablering av den typen av brottslighet. Vi hade fått information om att Motala kommun skulle sälja den här aktuella fastigheten. I det samtalet så pratade vi om den försäljningen, säger hon.
Kåre Fribergs bild är att polisen var förtegna och försiktiga:
– De sa att det fanns eventuella misstankar mot köparna, men inget om vad misstankarna gällde eller om det skulle leda till åtal.
Kåre Friberg.
Vid tiden för mötet hade kommunen redan skrivit under ett köpekontrakt. Affären var i hamn, men en klausul i avtalet sa att det skulle vara giltigt först när fullmäktige gett sitt godkännande. Eftersom affären var långt framskriden ville kommunen ha mer besked. Kåre Friberg säger att han försökte pressa polisen.
– De sa att det pågick någon undersökning av något slag, att det fanns eventuella misstankar. Men det fanns ingenting att ta på, inget åtal väckt eller någonting. Det blev en väldigt ohållbar situation att vi skulle sitta där och leka poliser.
Men de sa inte rakt ut att ”ni borde inte genomföra den här affären”?
– Inte enligt mitt sätt att tolka det. Utan det var att vi skulle vara noga med att kolla så att allting gick rätt till, säger han och tillägger att de fick allmänna dokument om försäljningar och penningtvätt.
Enligt Jimmy Szigeti uttryckte polisen ”en oro”.
– Jag kan inte gå in på det ordagrant, men de uttryckte en oro kring köparna, säger han och tillägger senare:
– Men det är klart att när det kommer från polisen så drar man öronen åt sig. Därefter gjorde vi också eftersökningar via mäklaren.
Dokumenten som hittades i kommunalrådets rum
Men det var inte bara generell information som gavs till kommunen. Efter att Kåre Friberg slutat som kommunalråd, i november 2019, hittades dokument på hans kontor i kommunhuset, handlingar som polisen lämnat över vid mötet i juni. Där finns checklistor från Ekobrottsmyndigheten för att motverka penningtvätt, allmän information från Finansinspektionen och ett sakkunnigutlåtande som polisen låtit hämta in om köparna.
I utlåtandet skriver Magnus Budo Eriksson, sakkunnig inom bokföring, skattefrågor och penningtvätt att han visserligen inte har allt material för att ge en helhetsbild, men fortsätter han: I ärendet finns det vissa riskindikationer som flaggar ”rött”.
– Det måste finnas pengar för att köpa någonting och då måste man vara kreditvärdig för att köpa en fastighet eller låna pengar. Har man inga egna tillgångar eller säkerheter så får man svårt att låna, säger han.
I sitt utlåtande påpekar Magnus Budo Eriksson att kommun, bank och mäklare har ett ansvar att undersöka köparnas kreditvärdighet, privatekonomiska status samt att hur köpet om totalt 14,4 miljoner kronor finansieras.
Ann-Christine Rehnström bekräftar att polisen beställde sakkunnigutlåtandet och motiverar det med att det var av stort intresse både för dem och kommunen att det var ”hederliga köpare”.
Brukar ni göra sådana kollar när det gäller fastighetsaffärer som kommunen gör?
– Vi har inte gjort det under min tid som chef gällande någon annan försäljning, säger hon.
Det bekräftas också av kommunens tjänstemän.
Ann-Christine Rehnström.
Att det skedde här beror, enligt Ann-Christine Rehnström, på att det var en stor och viktig affär för kommunen och för Varamoområdet.
Hur bedömde ni köparna?
– Det är väldigt svårt att svara på för mig för jag ska inte prata specifika ärenden och vad känslan var just då.
Hade ni misstankar om brottslig verksamhet?
– Det var ju hela syftet med samtalet och arbetet med samverkan i LOS – att vi har misstankar om olika företag och hur de bedrivs, vilka är det som äger, sköter man sin taxering, sköter man sin arbetsmiljö och så vidare – och att vi tittar på det i samverkan med Skatteverket, Kronofogden och Arbetsmiljöverket, säger hon.
Några specifika råd ska de ändå inte ha gett kommunen. Man lämnade över sakkunnigutlåtande och checklistor om penningtvätt. Sedan uppmanades kommunen generellt att vara vaksam.
Hade ni någon misstanke om att det förekom penningtvätt?
– Det kan jag inte uttala mig om eftersom jag inte får uttala mig om specifika individer och huruvida de är misstänkta eller inte. Då är det sekretessbrytande, säger Ann-Christine Rehnström.
Kåre Friberg bekräftar att de fick dokument om penningtvätt, men att de skulle fått ett sakkunnigutlåtande minns han inte.
– Jag vet inte ens om vi tittade på det eftersom polisen inte ville säga varför vi fick papperna, säger han.
Enligt honom kollade tjänstemännen av checklistan, men vad gäller sakkunnigutlåtandet så känner Jimmy Szigeti inte alls igen det. Han uppger att Kåre Friberg fick dokumenten av polisen och att han själv inte tog del av dem.
Hade det inte varit bra om ni tjänstemän som skulle utreda frågan hade haft allt underlaget?
– Jo, men absolut. Så här i efterhand så skulle vi absolut ha tagit ytterligare del av materialet. Men det var inte det uppdraget som vi hade då. Man ville ju att den här affären, givetvis skulle gå rätt till, men att den skulle genomföras, säger han.
Känner du att ni tjänstemän hade ett ansvar att ha koll på den här informationen eller låg det ansvaret enbart hos politikerna?
– Vi tog vårt ansvar också. Det var ett delat ansvar, säger Jimmy Szigeti.
Jimmy Szigeti.
Kontrollerna: ”Misstänker man och har minsta aning om att det kan röra sig om penningtvätt så måste man dra öronen åt sig”
Magnus Budo Eriksson vill uttala sig generellt kring vilka kontroller som bör göras. På frågan vilket ansvar en kommun har när man säljer en fastighet vad gäller penningtvätt svarar han:
– Man ska alltid utröna var pengarna kommer ifrån. Misstänker man och har minsta aning om att det kan röra sig om penningtvätt så måste man dra öronen åt sig och ta in mer underlag, allt för att minimera risken för att medverka till penningtvätt eller annan brottslighet.
Han förklarar att man tydligt måste förvissa sig om att det rör sig om pengar från laglig verksamhet eller privata tillgångar.
Om man inte gör den här typen av kontroller, vad händer då?
– Man kan bli dömd för penningtvätt eller medhjälp till penningtvätt, säger han och tillägger senare:
– Sedan är det alltid en åklagare som får bedöma om det finns bevis i sakfrågan. Det finns inte så många rättsfall, lagen är ganska ny.
Enligt Kåre Friberg agerade kommunen efter mötet. Han säger att man redan inför försäljningen varit noga med att den skulle skötas professionellt och därför upphandlat tjänsten hos en mäklare. Han uppger även att man tog kontakt med banken och stämde av med dåvarande kommunjuristen Helena Göransson att allting sköttes enligt lagens krav. Hon bekräftar i dag att det var en diskussion kort före fullmäktiges beslut.
– Det vi resonerade om var att skyldigheten att undersöka penningtransaktioner först och främst ligger på köparnas bank och mäklaren. Och de hade inte haft några invändningar enligt KSO (kommunstyrelsens ordförande, alltså Kåre Friberg, reds.anm.). Jag hade inte själv kontakt med dem, säger hon.
Men hon tillägger också att hon var tveksam:
– När polisen kommer och säger att man ska vara vaksam på penningstvättsreglerna, då är det klart att man drar öronen åt sig. Men enligt KSO hade polisen inte gett någon konkret information om misstankar.
Kåre Friberg lyfter att han själv gjorde ytterligare kontroller. Dagarna innan beslutet försökte han få mer information från polisen, men utan resultat. Och så ringde han ett extra samtal.
– De hade ju varit verksamma i Norrköping under en väldigt lång tid, så jag kontaktade Lars Stjernqvist, kommunalrådet där, för att höra om han hade kännedom om dem, säger han.
Lars Stjernqvist minns samtalet.
– Jag berättade att jag visste att de hade verksamhet i Norrköping, men att jag inte vet mer om dem, säger han och fortsätter:
– Jag kontrollerade också i vår förvaltning, men fick samma svar där.
Enligt Kåre Friberg tog kommunen dock ingen kontakt med köparna. Inga frågor ställdes till dem om varifrån pengarna till affären kommit.
– Jag kände mig trygg med att det fanns ett banklån via en svensk bank och att den godkänt dem. Det kändes bra för mig, säger han.
Jimmy Szigeti säger att han inte minns situationerna helt, men att de gjorde interna kontroller och att man litade mycket på mäklaren.
– Det var ju mäklarfirman som var ansvarig för affären. Det var ett uppdrag som vi gav till dem, säger han.
Mäklaren Bengt Andersson på ERA Andersson & Karn berättar att de fick ett antal frågor som kommunen ville ha svar på från alla intressenter. Det handlade om en presentation av budgivarna och information om vilka planer som dessa hade för Skogsborg.
– Sedan gör vi som mäklare vissa grundkontroller. Vi pratade med deras bank och deras revisor. Och vi fick vad vi tyckte var nöjaktiga svar för att de skulle kunna fullfölja affären och kunde stå för sitt bud, säger han.
Kommunens dåvarande bank vill inte kommentera fallet, men skriver i ett e-post att deras ansvar som säljande bank ligger på att dokumentera affären och säkerställa slutsumman. Vidare lyfter de mäklarens ansvar samt att det vid en fastighetsaffär ligger ett ansvar på köparens bank att kontrollera kontantinsatsens ursprung. Den bank som köparna i förhör uppger att de använt sig av har inte återkommit när vi sökt dem.
Har ni som mäklare något ansvar att kontrollera varifrån pengarna kommer?
– Ja, vi lyder under penningtvättslagstiftningen. Men det gör banker också och när de säger att de finansierar det här då har vi inte större möjligheter att gå vidare, säger Bengt Andersson.
Kontrollerna som gjordes var det som ingår i mäklarens standarduppdrag utifrån penningtvättslagen. Något extra uppdrag från kommunen fick de inte. Vid ett tillfälle, när kontraktet var påskrivet, fick han höra att det fanns synpunkter på köparna. Bengt Andersson uppmanade då kommunen att ta reda på mer.
– Och så sa jag att då får väl de ta ställning till det. Jag som mäklare måste behandla alla lika. Jag får inte diskriminera någon. Men säljaren får alltid göra sina val och avväganden.
Jimmy Szigeti och Kåre Friberg anser att de gjort vad de kunde för att kontrollera varifrån pengarna kom.
– Jag tycker att i det läge som vi var i då så kände jag att vi var trygga med de utredningar som vi gjorde internt, säger Jimmy Szigeti.
I handlingarna från polisen anges att köparna hade låga taxerade inkomster och att ni bör kontrollera mer där. Har ni gjort det?
– Inte i detalj. Men om en bank lånar ut pengar till personer eller företag så gör de vissa kontroller. Jag känner mig trygg om banken har godkänt att de får låna pengar, säger Kåre Friberg och tillägger att man också kontrollerade att det inte fanns några åtal eller domar.
En av köparna har, i samband med polisutredningen i Norrköping, uppgett i förhör att de tog banklån på tio miljoner, men Skogsborg kostade 14,4. Varifrån köparna fick de resterande miljonerna vet inte Kåre Friberg men han uppger att allt till slut fördes över via ett bankkonto.
– Jag godkände affären, jag kontrollerade inte pengarna så. Jag känner inte till om någon gjorde någon mer kontroll av de pengarna, säger han.
Reaktionerna: ”Jag kände oro för att fortsätta med affären”
Hos S, V och MP, som hela tiden varit emot en försäljning, växte dock oron. När så oppositionsrådet Elias Georges (S) efter Kåre Fribergs möte blev uppringd av polisen om försäljningen så minskade knappast olustkänslorna.
– Då berättades det för mig att man av utredningstekniska skäl inte kunde gå in på några detaljer men att man hade träffat KSO och informerat honom också. Jag vet inte vad som hade sagts där, men till mig sa man att man avrådde å det starkaste från att gå vidare med affären för Skogsborg, säger han.
Elias Georges.
Tycker du att den information som ni fick var tillräcklig för att stoppa affären?
– Om man får ett sådant samtal från polismyndigheten då bör man lyssna. Man borde i alla fall bordlägga frågan för att söka mer information. Jag kände oro för att fortsätta med affären.
Om ni blev varnade, varför berättade ni inte det redan då?
– Av respekt för polisens arbete. Vi ville inte gå ut med för mycket information eftersom vi inte hade några konkreta bevis, det fanns ju inget åtal eller så. Vi ville inte förstöra något för polisen, säger han.
Enligt Elias Georges var han tydlig mot Kåre Friberg om sin oro, men att svaret var att det fanns för lite att gå på för att stoppa affären. Kåre Friberg säger att han inte minns att man varit oense kring hanteringen av polisens besked, men att S hela tiden velat behålla Skogsborg trots verksamhetens underskott.
– Jag kände mig trygg i att vi skötte det vi skulle på ett bra sätt. Det var jag väldigt noga med, säger Kåre Friberg.
Beslutet: ”Politiskt ville man genomföra den här försäljningen”
Eftersom kommunens kontroller med kommunjurist, Norrköpings kommunalråd och mäklare inte visade något menar Kåre Friberg att de inte kunde dra sig ur affären. Jimmy Szigeti delar den åsikten.
– Vi måste ha skarpt på fötterna i ett sådant läge om vi ska kunna agera och det hade vi inte. Det var indikationer, säger han och fortsätter senare:
– Sedan kan man alltid var efterklok. Det kanske hade varit bättre att välja någon lokal köpare som fanns här och som lättare hade kunnat ta hand om det.
Hade ni kunnat skjuta på beslutet?
– Det var en politisk fråga, säger Jimmy Szigeti och fortsätter senare:
– Politiskt fanns en vilja att sälja och att göra det till högstbjudande.
Vi lät en doktorand i fastighetsrätt vid Göteborgs universitet, läsa köpeavtalet.
Robert Einefors, doktorand i fastighetsrätt vid Göteborgs universitet, har läst köpeavtalet. Han konstaterar att kommunen redan när avtalet skrevs på i maj förbundit sig att sälja. Att dra sig ur skulle egentligen inte gå. Men det fanns ändå en möjlighet. Avtalet var nämligen villkorat att fullmäktige måste godkänna det innan 30 augusti.
Om man av någon anledning inte tar ett beslut innan datumet, vad händer då?
– Enligt avtalet, om man inte fattat någon annan typ av beslut, så går köpet tillbaka. Då har man rätt att dra sig ur, säger han.
Någon större oro för skadeståndskrav då ser han inte, men att undersöka möjligheterna att dra sig ur affären fanns inte på Motalatjänstemännens bord.
– Uppdraget för oss var ju att sälja, säger Jimmy Szigeti.
Jan Hammarstrand.
Det fanns politiska diskussioner om att i alla fall flytta frågan från fullmäktiges augustimöte. Liberalen Jan Hammarstrand lyfte frågan med sin gruppledare Kjell Fransson.
– Jag samtalade med personer som kan ekonomi och blev fundersam om det fanns pengar för ett köp. Mitt förslag var att lyfta ur ärendet för att köparna skulle få redogöra mer för sin ekonomi, säger Jan Hammarstrand.
Han menar att gruppledaren först gav sitt stöd, men sedan ändrade sig.
– Jag delade uppfattningen att vi borde skjuta på frågan, men kommunalrådet var påstridigt att vi skulle ta upp ärendet, säger Kjell Fransson som då vek sig.
Kjell Fransson.
Enligt köpeavtalet måste kommunen ta beslut senast 30 augusti, annars måste det förhandlas om. Därmed fanns en tidsgräns. Kåre Friberg säger att han informerade om detta samt att om man skulle ändra kommunens beslut att sälja skulle det kräva en förklaring och han ville inte riskera att svartmåla köparna.
– Ska vi gå ut och döma någon eller leka polis? Då fanns en risk som vi såg det att vi kunde bli anmälda för förtal, säger Kåre Friberg och tillägger:
– Men var och en fick rösta som de ville.
Den 26 augusti samlades fullmäktige i Folkets Hus. På plats fanns också en av köparna, inbjuden av Kåre Friberg för att berätta om planerna för Skogsborg. Då kom frågor om ekonomi och finansieringen av köpet.
– Vi har säkrat upp med egna medel och sedan med hjälp av banker, svarade köparen vid mötet och lyfte också kontakter med ett investmentföretag.
Elias Georges påpekade i salen att oppositionen redan i juni efterfrågat affärsplan och ekonomisk kalkyl, något som de då ännu inte fått del av. Förklaringen från köparna var att de sent fått en sådan förfrågan via mäklaren och att det mitt i semesterperioder varit svårt att få fram all information. Men önskan från S, V och MP att vänta med beslutet accepterades inte.
– Vi har fått in det material som vi behöver. Att vi ska begära in ekonomiska redogörelser från företag är vad jag vet inte något som vi begärt in tidigare, menade gruppledare Hans Tevell (M) från talarstolen.
Efter omröstning gick så beslutet igenom. SD gav affären sitt stöd, medan oppositionen sa nej.
Johnny Karlberg.
SD:s dåvarande gruppledare, Johnny Karlberg, säger att de sa ja bland annat eftersom vandrarhemmet gått dåligt ekonomiskt i flera år och att man fick en ordentlig köpeskilling. De fick information om de frågor som väckts om köparna, men det avskräckte inte.
– Nej, för det fanns inga konkreta fakta. Det var ju mer att vissa inte ville sälja och då drog man till något fult spel istället mot affärsidkare. Det är alltid lätt när man har facit i hand att säga om ett beslut är bra eller dåligt. Men just då tycker jag att det var väldigt hårda argument mot några som ville utveckla verksamhet i Motala. För vi visste inget annat då, någon av oss, säger han.
Alliansen stod bakom affären, men inte alla. Kjell Fransson säger att han var tveksam, men röstade till slut ja. Två andra tunga namn valde att lägga ner sina röster.
Nils-Ingvar Graan.
– Jag kände mig inte övertygad om förträffligheten i affären och därför avstod jag från att rösta, säger fullmäktiges ordförande Nils-Ingvar Graan (KD).
Exakt vad han menar med det vill han inte gå in på, men han säger också att han inte ville behålla Skogsborg i kommunal regi. Han ville inte gå i konfrontation med Allianskollegorna och därför valde han inte alternativet att rösta nej. Som ordförande kan han dock tvingas att ta ställning om det skulle ha blivit lika.
– Då hade jag inte sänkt de egna, säger han.
Erik Backman.
Erik Backman (M), ordförande för kommunala bolaget AB Wettern och ledamot i kommunstyrelsen, är mer tydlig om varför han inte ställde sig bakom affären. Han påpekar att han inte hade någon annan information än någon annan i fullmäktige, men:
– Jag tyckte att när en kommun säljer en tillgång är det också viktigt att det blir rätt köpare och inte bara rätt pris. Med fakta kring deras ekonomiska status och den affärsplan som de inlämnade och de här, vad ska man säga, informella signalerna som flödade så kändes det inte helt rätt. Och det visade ju sig att det stämde.
Erik Backman är i dag kritisk till att man inte från början satte upp kriterier om vad man hade för krav på köparna exempelvis gällande affärsplan. Han tycker ändå att det var rätt att sälja.
Jan Hammarstrand gick helt emot Alliansen och röstade nej. Efter de diskussioner som då uppstod valde han att lämna sitt parti.
Skogsborgsaffären gick igenom hösten 2019.
Åtalet: Grovt bokföringsbrott, grov näringspenningtvätt
Affären gick igenom hösten 2019. Skogsborg fick nya ägare. Sommaren 2020 var vandrarhemmet öppet och Varamons badgäster kunde köpa glass i kiosken.
Men när hösten kom förändrades läget. Då greps tre av köparna. Åtalet, som kom i oktober 2021, rör flera fall av grovt bokföringsbrott, grov näringspenningtvätt (för två av de åtalade; en 38-åring och en 31-åring) och en begäran om näringsförbud för alla tre. Samtliga nekar. Brotten ska ha skett i Norrköping under 2016 till 2018. Skogsborgsaffären omfattas inte.
– Vi gjorde en avvägning att det räckte med den perioden. Redan det var ett omfattande material med genomgång av bankkonton. Man kan inte bara sträcka ut perioden, det kostar en del, säger åklagare Cecilia Danielsson och förklarar att det material som de hade enligt henne räckte för ett åtal.
Enligt åklagaren inleddes ärendet gällande ägarna i början av 2019 och utredningen pågick alltså när köpet av Skogsborg genomfördes. Vilka kunskaper som dåvarande lokalpolisområdeschef Ann-Christine Rehnström hade om det förhållandet vill hon i dag inte gå in på.
– Vad jag visste då kan jag inte svara på. Jag vet mycket om olika människor, men jag kan inte svara på det, säger hon.
Kåre Friberg beklagar situationen, men säger att de gjorde de kontroller som de kunde. Kanske att kommunen till och med gjorde mer än vad som krävdes, menar han.
– Och även om det finns åtal så är det ju ingen som vet om de döms, säger han och påpekar att åtalet inte handlar om Skogsborg.
Köpare: ”Det är ju katastrof av polisen”
Skogsborg köptes av fyra företagare. I dag har ägarförhållandena ändrats. Bara två av de ursprungliga köparna finns kvar; en man som inte omfattas av åtalet samt den 42-åring som åtalats för flera fall av grovt bokföringsbrott och där åklagaren vill se ett näringsförbud.
Samtliga tre åtalade ursprungsköpare nekar till anklagelserna.
– Det är bara spekulation. Det finns ingenting där, säger 38-åringen.
När han får reda på om mötet mellan kommunen och polisen inför köpet blir han upprörd. Det var inget som de kände till förrän vi ringer.
– Det är ju katastrof av polisen. Det är ju ett skämt att en polisiär myndighet kan diskutera och lägga sig i grejer som inte ens angår dem, säger han.
De övriga två åtalade är försiktigare i kritiken och vill först veta om kommunen och polisen brukar ha sådana möten. När de får veta att så inte är fallet reagerar även de.
Ann-Christine Rehnström säger att hon kan förstå reaktionen, men fortsätter:
– Jag tycker inte att vi har gjort något fel. Vi har god koll på vad vi får säga och inte enligt sekretesslagstiftningen. Och vi har inte passerat någon gräns för det i det här ärendet.
Men ni har inte den här typen av möten och gör inte den här typen av kontroller i alla ärenden, kan du förstå att man då reagerar?
– Jag förstår, men samtidigt så har det inte varit någon lika stor fastighetsaffär som varit lika viktig för kommunen som den här då det fanns ett annat intresse. Dessutom var det flera intresserade köpare och det var en viktig fastighet för Motala kommun. Och då blir vi intresserade av att titta utifrån oseriösa företag och så vidare att det går rätt till, säger Ann-Christine Rehnström.
38-åringen ifrågasätter även den information som polisen hade vid mötet. Uppgifterna i sakkunnigutlåtandet gällde köparnas taxerade inkomst för 2017. 2018 var den högre för 38-åringen, över 450 000 kronor och inte omkring 40 000 kronor som anges i utlåtandet. De övriga köparna hade som högst strax över 100 000 kronor i taxerad inkomst 2018.
– Men det är jäkligt konstigt med polisens agerande. Att de går ut med sådan här information som inte stämmer för fem öre. Det är jävligt konstigt att en polisiär myndighet kan uttala sig om människor, om bolag, som de inte vet någonting om. Det här med inkomst, jag har alltid haft inkomst.
I sakkunnigutlåtandet framkommer dock att beskattningen för 2018 inte var klar hos Skatteverket när utlåtandet skrevs. Därmed var uppgifterna från 2017 de mest aktuella vid tillfället.
42-åringen som i dag är kvar i ägarbolaget menar att det inte fanns några konstigheter med affären och deras taxerade inkomster.
– Allt som behövdes har ju tillhandahållits och det var inte privat som vi köpte det, säger han.
Enligt förhör lånade ni tio miljoner, men priset blev 14,4. Hur finansierade ni de andra 4,4 miljonerna?
– Hur vi finansierade våra affärer i vår egen koncern? Det behöver inte jag redogöra för någon annan än berörda myndigheter.
Under samtalet mellan polisen och kommunen lämnade polisen över checklistor om penningtvätt. Det tas ju även upp i åtalet. Tycker du att det utifrån det fanns en anledning att diskutera penningtvätt?
– Absolut inte. För det stämmer inte, säger 42-åringen och påtalar att han inte åtalats för penningtvätt samt att åtalet gäller helt andra bolag och inte Skogsborg.
Om Skogsborg inte blir sålt är planen att bedriva verksamhet där i sommar säger en av ägarna.
Skogsborgs framtid: ”Om det inte blir sålt så ska det bedrivas verksamhet”
42-åringen som är kvar i bolaget vill inte tala så mycket om planerna för Skogsborgs framtid. Våren 2021 lades fastigheten ut för försäljning, men det blev ingen affär.
Vill ni fortfarande sälja?
– Det får tiden utvisa. Det vet vi inte. Processen har sin gång, säger han men bekräftar att det kan bli en försäljning om rätt köpare dyker upp.
Har ni annars för avsikt att bedriva verksamhet där i sommar?
– Ja, självklart. Om det inte blir sålt så ska det bedrivas verksamhet.