Syskonparet känns uppgivet efter att, i stort sett dagligen, ha sett sin mammas livssituation under det senaste året. Det är inte personalens arbete som de har synpunkter på utan bristen, som de tycker, på kommunikation mellan anställda och chefer i kombination med en alldeles för låg bemanning.
– Vi har varit på dem för mycket men vi har bara talat om vad vi tycker. Det står i deras papper att de vill ha en dialog, säger Monica.
Efter att mamman hösten 2015 ramlade på sitt förra boende och blev liggande en hel natt på ett toalettgolv gjordes en lex Mariaanmälan. Det visade sig att tillsynsbesöket hade strukits från arbetslistan den aktuella natten. Personalen hade också uppgift om att hon inte skulle vara hemma, vilket alltså var fel. Mamman hamnade på sjukhus och det var osäkert om hon skulle överleva. Lyckligtvis tillfrisknade hon men tvingades flytta ifrån trygghetsboendet till Strömsborg, där hon skulle kunna få mer hjälp. Efter den första incidenten var mamman livrädd för att åter ramla, beskriver hennes barn. Det har påverkat henne i det nya boendet där hon uppvisar en stark oro och rädsla för att lämnas ensam.
Syskonen berättar att det i dokumentationen av mamman, i samband med flytten, framgick att hon är en stor fallriskpatient. Hon har ramlat 21 gånger mellan april och oktober i fjol. Fallen har resulterat i blåmärken över hela koppen, sydd panna och nu senast en fraktur på en halskota samt på en handled. Men enligt syskonparet har ansvarig enhetschef Anders Forsberg inte gått vidare med någon anmälan, endast fallolycksrapporter finns dokumenterade.
– Han svarade att personalen tagit illa vid sig ändå, säger Rolf.
Monica berättar vidare att det även ska ha hänt att personal lagt mamman på en madrass på golvet nattetid för att hon inte ska kunna ta sig ur sin säng och göra sig illa. Det ska ha skett när personal tvingats lämna avdelningen för att bistå en annan.
Även dagtid upplever syskonen att det saknas tillräckligt med bemanning, att det bitvis är "tomt" i korridorerna. De säger att det hänt att mamman har rullats in på sitt rum för att personalen inte orkar lyssna på hennes rop och Rolf medger, trots att det handlar om hans mamma, att han kan ha viss förståelse för det när det uppstår stressiga situationer. Men oron skulle kunna förebyggas om det fanns utrymme för personalen att sitta ner kortare stunder hos mamman, tills hon lugnar sig.
– Personalen går på knäna, hävdar Rolf.
– Samtidigt blir man kränkt som anhörig att se det här och mamma ropar hela tiden "hjälp, jag vill inte vara ensam", säger Monica.
Varken Rolf eller Monica tycker att verksamheten lever upp till vad de lovar. I broschyren om Strömsborg står det bland annat: "Socialförvaltningens grundsyn. Vi ger anpassat stöd med hög kvalitet som kompletterar individens egna resurser".
Syskonen har vädjat om extra tillsyn vilket resulterat i att mamman får sällskap fyra timmar varje kväll. Men den hjälpen, menar de, erbjöds först efter 21 fallolyckor.
Monica och Rolf ser en annan sida av sin mamma när hon har någon i närheten och hon sägs uppskatta de personer som avsätts för ändamålet, såväl ordinarie personal som vikarier. Men även här finns en oro för att resurserna ska försvinna eftersom de har uppfattat att vikariesituationen är bekymmersam.
– Det handlar hela tiden om nödlösningar, säger Rolf Hammarlund.