Lina Bjerke, universitetslektor i nationalekonomi vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping, forskar om regional utveckling bland annat. Hon ställer sig tveksam till att trenden i befolkningsutvecklingen i Motala kommun kommer förändras så snabbt som till 2040.
I kommunens översiktsplan finns målet 50 000 invånare 2040. En ökning från 2023 med 6 200 personer, eller 14,3 procent på 17 år. Vilket bör jämföras med att det varit 6,2 procents ökning mellan 1970-2022, det vill säga 52 år.
Samtidigt har kommunen ett planarbete för nya bostäder som ger möjlighet till upp emot 5 800 nya bostäder.
Lina Bjerke är universitetslektor i nationalekonomi vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping. Hon forskar om regional utveckling och dynamiken mellan städer och landsbygder och fick enkelt frågan om Motala kommuns mål är rimligt, om det går att växa så mycket och så snabbt?
– Det är ganska osannolikt skulle jag säga, svarar hon och ger en förklaring i tre delar.
– Den första är att befolkningsutveckling, generellt sett, är ganska path dependent, som det heter på engelska. Det vill säga att det som skett tidigare sker igen.
Hon förklarar att kommuner som växer, som Linköping, fortsätter att växa. Medan kommuner som inte växer, eller i alla fall inte lika mycket, som Motala, inte gör det framåt heller.
– Det är väldigt få kommuner som gör dramatiska hopp i befolkningskurvan över tid, det gäller alla kommuner. Så sannolikheten för att Motala helt plötsligt skulle göra ett hopp i den linjen man haft sedan 1970 har jag svårt att tro. Jag tror nog att man ska lita på SCB:s siffror.
Och Statistiska Centralbyråns (SCB) siffror visar att istället för 50 000 invånare år 2040 så kommer invånarantalet vara 47 500 år 2070.
– Men sen kan det ju vara så att man känner att man har en plan för hur man ska kunna göra det dramatiska hoppet. Men då får man på något sätt förklara den, tänker jag. Vad är det som gör att vi ska göra det stora hoppet i kurvan när vi aldrig gjort tidigare? säger Lina Bjerke.
Som del två förklara hon att för en kommun som vill växa finns det framför allt en parameter som styr och det är pendlingsavstånden. Hon tar avståndet till Linköping som exempel.
– Dit är det 45 minuter med bil, till resecentrum, och 40 minuter med tåget. Man brukar säga att smärtgränsen är 40-45 minuter för att pendla frekvent.
Pendlingsavstånden är en viktig del i hur människor väljer var de vill bo, men ju längre pendlingstid desto troligare är det att man istället väljer att flytta för att komma närmare jobbet.
Hon förklarar att för den som har en pendling på en timme och kan förkorta den med fem minuter så får det liten effekt. Till skillnad om pendlingstiden är 30 minuter och den förkortas med fem minuter.
– Det innebär att det behövs ganska kraftiga infrastrukturella förbättringar för att Motala ska få en effekt av att Linköping växer.
Som en tredje del tar Lina Bjerke den så kallade covideffekten. Det vill säga, mycket enkelt, att man kan jobba på distans från i princip var som helst. Att avståndet till jobbet inte spelar roll.
– Många har ju ropat högt över att den effekten kommer vända urbaniseringen, eller i alla fall bromsa den. Jag och en kollega sitter just nu, tillsammans med två internationella forskare, och tittar på det. Och den forskning som kommer fram visar inte riktigt på anti-urbaniseringen egentligen. Utan forskningen är ganska oenig i vad som kommer hända i spåren av covid.
Hon förklarar att man kan se att det sker en viss utflyttning från stora tätorters mest centrala delar, till ytterområden. Men att det samtidigt sker en inflyttning utifrån till städernas ytterområden också. Vilket därmed leder till att kransen runt en större ort växer men att det fortsatt handlar mycket om pendlingsavstånd. Genom det kan man därmed se att Linköpings tillväxt bör påverka mer i exempelvis Linghem och Vikingstad än i Motala menar hon.
Tror du att det hade blivit den effekten även utan covidpandemin?
– Det är en bra fråga. Trenden har kanske funnits tidigare men det har skett en signifikant ökning efter pandemin.
Lina Bjerke tillägger att forskning indikerar på att distansarbete skulle kunna vara räddningen för landsbygden. Men att det skulle få Motalas befolkning att öka med 14,3 procent på 17 år tror hon inte. Att få människor att flytta till en kommun likt Motala är svårt menar hon.
– Det vi ser i forskningen är att de med högre utbildning, som har höga löner, tenderar att flytta till storstäder för där får de bättre matchning på arbetsmarknaden och högre lön, säger hon men tillägger också:
– Det är inte alla som väljer att flytta, vissa stannar också kvar. Det får man inte glömma bort.
Ett campus i Motala, i samverkan med universitet, ser Lina Bjerke som positivt men hon höjer också en varning för risken att "utbilda bort" om näringslivet inte är en del i vad som behövs när det gäller kompetens.
Att Motala kommun planerar för Campus i samverkan med universitet ser Lina Bjerke som positivt.
– Jag tycker att det är bra att man kan kunna utbilda sig på plats. Men för att det ska funka behöver det finnas ett lokalt näringsliv som fattar galoppen. Att de är med och styr och kommer med efterfrågan. För ju högre utbildning du har desto större är sannolikheten för att du flyttar till en större ort. Och då skulle man kunna säga att ”man utbildar iväg dem”. Det måste finnas företag som kan svälja kompetensen.
Vi återkommer till detaljplanerna och de cirka 5 800 möjliga bostäderna och här ger Lina Bjerke något av ett råd.
– Jobba med befolkning som föds nu. För de lite mindre orterna är det jätteviktigt att skapa en miljö där man vill bo kvar, eller vill flytta tillbaka till. Det finns säkert en massa möjligheter för att skapa fantastiska boenden för högutbildade unga familjer, säger hon och återkommer till att det handlar om arbetsmarknadsregioner och pendlingsavstånd.
– Motala har en potential, skulle jag säga, men då måste man koppla på sig på det regionala systemet. Det skulle jag säga är en nyckelfråga för att det här ska lyckas i Motala.