Nere i hamnen är det lugnt och stilla, med endast de morgonpigga som är ute och promenerar med sina hundar. Vi stiger ombord på Kung Sverker, där vi möter Olivia och hennes pappa Per som hjälper till med att torka borden och duka upp inför dagens tur.
Båda har nyligen examinerats till fartygsbefälhavare och idag ska de ratta Kung Sverker på en dagstur.
23 år gammal och redan fartygsbefäl. Hur känns det?
– Det är ju inget jag funderat på innan. Men nu känns det väldigt spännande, säger Olivia Öberg.
Klockan närmar sig avgång och förberedelserna är många innan passagerarna kan stiga ombord och tamparna kan kastas loss. Medan restaurangen fortsatt förbereds, svider Olivia och Per om till kaptensskjortan och öppnar upp styrhytten.
När alla förberedelser är klara, kan passagerarna släppas ombord. Regnet, som inte skulle komma, börjar falla lätt och paraplyna åker fram. Den svenska sommaren gör sig påmind.
Vad var det som gjorde att ni valde att byta bana från tidigare jobb, till att bli fartygsbefäl?
– Jag har ju sommarjobbat här några år och en morgon frågade Olaf (Svensson, skepparen, reds anm) ifall jag eventuellt ville ta över båten. Men det kan jag ju inte göra själv, tänkte jag. Hur gör man det liksom? Sen frågade jag pappa om han ville vara med och att vi skulle göra det ihop. På den vägen är det.
Under resten av året, när hon inte har jobbat på båten, har hon bott och pluggat i Örebro. Idag jobbar hon på IKEA, där hon ritar kök.
– Först flyttade jag till Örebro för att plugga och gjorde det ett år. Sen fick vi frågan om att kanske ta över Kung Sverker, så då tänkte jag att jag behöver ha ett jobb så länge. Så då började jag jobba på IKEA.
Per Öberg har under många år jobbat som ingenjör i Linköping. Efter att nu ha bytt bana och tillsammans med Olivia tagit examen som fartygsbefäl, är tanken att köra båt på somrarna och sen fortsätta att arbeta under hösten och vintern. I alla fall till och börja med.
– Det blir det här på somrarna, och sen som konsult resten av året. Sen får vi se hur det blir i längden, säger han.
Berätta hur det var att utbilda sig till fartygsbefäl?
– Det var mer avancerat än vi trodde. Vi gick utbildningen på distans, och vi tänkte att det kan väl inte vara så farligt mycket att sätta sig in i på en vecka, men det tycker jag att det var, säger han.
– Sen var det en del praktiska moment som brandsläckning och livräddning som vi fick göra på plats, säger Olivia Öberg.
Utöver att vara nyutbildad fartygsbefälhavare, så måste man ha ett antal mönstringstimmar registrerade, för att kunna vara helt godkänd att få köra ett fartyg av en storlek som Kung Sverker.
– Man måste ha 720 dagar ombord på ett fartyg, innan man får börja köra. Nu har vi precis nyligen fått ihop alla timmar som behövs, säger Per Öberg.
Vad gäller för ert körkort? Vad får ni köra?
– Körkortet gäller inresefart inom Sverige, på båtar upp till 25 meter och 70 ton. Kung Sverker är på 69 ton och 24 meter, så det är precis på gränsen, säger Olivia Öberg och fortsätter:
– Sen får man tjänstgöra på större båtar, inom svenskt vatten men inte som kapten utan "vaktgående styrman".
Hur var det att köra för allra första gången?
– Det var jättenervöst! Olaf var väldigt lugn och sa att "kan du köra en bil, så kan du köra Kung Sverker", säger Olivia Öberg.
Var det så enkelt?
– Nej, inte riktigt, skrattar hon.
– Men den är ganska lättmanövrerad ändå, säger Per Öberg.
In genom bron glider vi sakta och genom den första slussen, innan vi stoppas av en massa fritidsbåtar, som stressat skyndar sig fram och förbi, i vetskapen om den heliga sjöregeln: Störst går först!
Olivia väntar tålmodigt in båtarna, innan turen kan gå vidare in i kanalen.
Sakta närmar vi oss Borenshult och de branta slussarna, som uppenbarar sig framför oss i styrhytten. Fördäcket börjar fyllas på med passagerare som vill uppleva det från första parkett. Sakta glider vi in i den första slussen. Runt omkring på land står åskådare och följer nyfiket.
Vad skulle ni säga är bäst med det här yrket?
– Den ena dagen är ju inte den andra lik, det händer ju alltid något nytt under en dagstur. Så det känns jättekul, säger Per Öberg.
– Att få möta allt folk som åker med. Man får träffa så många och folk är oftast väldigt glada och positiva och ställer många frågor, säger Olivia Öberg.