Heidi Albrigtsen förklarar lugnt och pedagogiskt, mellan varje moment, hur deltagarna ska göra.
Pandemin har satt käppar i hjulet för många olika aktiviteter. Att dansa tillsammans med andra är en aktivitet som varit mer eller mindre omöjlig i offentliga sammanhang de senaste 1,5 åren.
– Det känns som att man är ute och flyger igen, säger Mona Upman som är med på den tolv veckor långa kursen i Motala.
Den arrangeras för seniorer, av seniorer, och leds av Heidi Albrigtsen och Herbert Falkner.
– Tanken är att vi ska sopa bort den dans som fanns för 30 år sedan. Förr var det mycket ryck och slit, säger han.
Nu beskrivs buggen som mer skonsam för kroppen, där båda parter kommunicerar i dansen om vilka steg och snurrar som väntar härnäst.
– Man blir förd, inte tvingad, försöker Heidi förklara.
Innan dansgenomgången startar behöver alla deltagare värma upp kroppen och det görs i grupp.
På den här kursen finns deltagare mellan 60-80 år och ledarna kan snabbt se en utveckling hos dem som inte har någon erfarenhet alls.
– När de kommer hit har de ingen susning hur man gör, och sedan börjar de kunna dansa, säger Heidi.
Jan-Erik Ström och Eva Liljedahl är anmälda av flera skäl.
– För att värma upp koordinationen, säger Jan-Erik.
– För att göra något tillsammans. Vi tycker om att dansa, säger Eva.
Hon har tidigare i sitt liv varit ute och dansat bugg, medger hon. "På den hårda tiden", säger hon med glimten i ögat.
De flesta byter danspartners under passet. Här är det Mona Upman som förs fram av Gunnar Carlsson.
Förtutom glädjen som dansen ger och nya tekniska kunskaper, trots att bugg ska se lätt ut, enligt Jan-Erik Ström, är det en sak till som passet resulterar i.
– Träningsvärk, säger han.