Redan vid tiotiden väntade de första gästerna på den buss som under hela dagen trafikerade mellan marknadsplatsen och parkeringen en bit bort. Smidigt, om man ville slippa leta p-plats närmare arrangemanget.
Ida Lönnqvist från Motala passade på att smita in i ett tält där kaniner visades upp. Hon föll för en vit som hon klappade på en stund innan familjen ville gå vidare.
– Den var gullig och len. Vi ska få en kanin, sade Ida.
Mamma Cecilia sade inte emot, men sneglade på pappa Patrik som fortfarande inte övertygats helt om vilken bra idé det är. Att marknaden är en återkommande besökstradition var dock hela familjen enig om.
Brukar ni handla något särskilt?
– Rökt korv, fläsk och bröd, sade Patrik.
Lena Ahlm från Godegård stötte på Ingrid Andersson som är uppvuxen på orten men som numera bor i Motala. De satt vid en husvägg och småpratade när Ingrid stolt visade upp den nya väskan hon fyndat. Båda tycker att marknaden, som genomförs tack vare Degerön-Godegårds IF och Godegårds skidklubb, fyller en viktig funktion.
– Det är bra för hela orten, sade Lena.
Vad är trevligast?
– Att man träffar så mycket bekanta, sade Ingrid.
Per Olof Töörn från Skänninge var en av många knallar på plats. Han tog över tillagningen av brända mandlar från sin mor för några år sedan.
– Det är roligt och känns lite skråtänkande, vi hålls med vår gryta. Det här är en gammaldags marknad. Förr kom alltid bönderna tidigt på morgonen, men inte nu längre.