Länsstyrelsen i Östergötland har sedan många år arbetat med att ta fram ett kunskapsunderlag, där det framgår vilka platser som kan vara förorenade och i vilken grad de bedöms vara en risk. Omkring 4 000 potentiellt förorenade områden har lokaliserats.
Att ett område har identifierats innebär att det har funnits en eller flera verksamheter inom området som kan ha givit upphov till föroreningar. På områden med verksamheter och branscher av viss karaktär sker inventering och riskklassning. Exempel på branscher och områden som inventeras och undersöks är gamla bensinstationer, sågverk och verkstäder.
Geira Torjusen är handläggare inom förorenade områden och en av de som arbetar med att inventera där insamling av information är en del av arbetet. Under några timmar på Verkstadsön besöker hon flera platser och tar in den fakta som behövs för att gå vidare med arbetet. En av fastigheterna hon besöker har tidigare inrymt en kilhaksfabrik. Hon börjar med att inspektera markförhållandena.
– Här är det mest gräs och sand, på marken syns inget spill eller liknande, säger hon.
Hon noterar även att det lutar lite lätt ner mot Motala ström och menar att en sådan sak beaktas vid en platsundersökning.
– Om det finns risk för föroreningar är spridnings till yt- och grundvatten en viktig aspekt som vägs in vid bedömningen.
Hon har ringt fastighetsägaren innan och meddelat om besöket så när hon knackar på dörren till den gamla fabriken är Tomas Bergman förberedd på att vi ska komma. Med en kamera i ena handen och protokoll och kartor i den andra, ställer Geira Torjusen frågor om byggnaden och vilken verksamhet som bedrivits.
Och det är en lång historia. Huset byggdes i slutet av 1800-talet och har använts till både stall och verkstad. Som mest arbetade 25 personer i byggnaden under 30-talet och under 50-talet tillverkades industrilok på löpande band.
– 148 lok, i olika storlekar, har tillverkats här, berättar Tomas Bergman, vars farfar köpte byggnaden 1921.
Han guidar oss runt i lokalen och Geira fotograferar, ställer frågor och antecknar. Hon noterar att betonggolvet är original, vilket underlättar besiktningen.
– Det ser bra ut, det finns inga sprickor eller något annat som tyder på att de spillt ut kemikalier här, säger hon.
Besöket varar nästan en hel timme och när Geira slår ett snabbt öga på klockan konstaterar hon att hon måste skynda vidare till nästa område.
– Det blir ofta så här, det finns så mycket intressant att ta reda på om en plats.
Hon ger sig vidare ut på nästa besök och åker därefter tillbaka till Linköping för att sammanställa informationen.
Nästa steg i arbetet blir att tilldela den gamla kilhaksfabriken en riskklass och bedöma utifall området är mål för eventuell sanering. Hur som helst finns nu ny information om platsen att tillgå, något som kan gynna kommande generationer.
– Ju mer man vet om en plats, är oftast bäst för alla i längden.