Välkomna till Hjo! På andra sidan gatan serverar vi maten idag så gå gärna till höger. Välkomna till sommarstaden Hjo alla glada cyklister. Maten hittar ni på andra sidan gatan gå gärna på höger sida så kommer alla fram. Välkomna till Hjo, maten smakar förträffligt här idag gå till höger där hittar ni både service era cyklar och kanske er själva också... Välkomna till Hjo...
Lennart Svensson har varit speaker i Hjo i tio år. Han hinner säga välkomna till Hjo ungefär hundra gånger på en timma och han tröttnar ald-rig, berättar han när vi undrar.
Till Urban Sternberg, Martin Sternberg och Jörgen Rundqvist når budskapet fram.
- Vi känner oss alltid välkomna hit. Varje år när man närmar sig fållan och hör speakern så tänker man på världens godaste lasagne.
Killarna har tagit lunchrast på en brygga några meter från folk- och cykelmyllret. Och nog tycks maten vara god alltid. Så god att fler vill vara med och dela. I ett ouppmärksamt ögonblick hoppar en and fram och snor åt sig Martins brödbit ur handen.
- Det blir till att klaga hos tävlingsledningen, säger han.
En stunds tjuvlyssnande intill båset som tar emot cyklister som av olika anledningar tvingats bryta rundan vittnar dock om att inte alla är lika glada och nöjda över att komma till Hjo.
- Det hade fan varit bättre att springa Stockholm Marathon idag än att cykla den här jävla skiten, muttrar Krister Leoson från Östersund.
- Nu måste jag ju cykla nästa år också för jag kan ju inte avsluta det här vansinnet med att bryta, svarar Jan Spjuth från Löddeköpinge.
Jan hade en personbästatid inom räckhåll när han blev påkörd av en annan cyklist strax innan Hjo. Cykeln gick sönder liksom Jans tumme.
- Det kunde vara värre. Jag kan ju stå och gå och prata så jag får vara glad ändå, säger han och lämnar in cykel och nummerlapp.
Värmen stiger i Hjo och den tiotusende cyklisten rullar in i fållan innan lunch.
"Välkomna till Hjo. Här går det bra att ligga på rygg en stund i solen", ropar Lennart Svensson.
I ett hörn av depån funderar Ingrid Nilsson från Alnö över hur hon bäst ska skona baken under resten av resan.
- Jag har ny cykel och har inte cyklat in sadeln än, säger hon.
Ingrid kör tillsammans med maken Bengt samt Conny Högman och Thomas Jönsson.
- Den som inte har ont i baken han ljuger, förklarar Bengt. I Norrland säger vi att man har "brännarsel". Det är varmt liksom, men inte skönt varmt utan ont varmt.
Vi lämnar vimlet i depån och far en kort bit norrut.
"Välkomna till Hjo härifrån är det bara medvind till Motala" lovar Lennart Svensson bakom oss.
Halvvägs till Karlsborg stannar vi till för att kika närmare på två annorlunda figurer vid en busshållplats. Det visar sig vara Elof Kaufeldt och Nik-las Björnankar från Brevik som har tagit som tradition att heja fram cyklisterna.
- Förra året satt vi här i en kanot. I år skulle vi ha haft ett badkar men batteriet tog slut i traktorn så vi kunde inte köra hit det, säger Niklas.
För dagen är killarna klädda i motorsågshjälm med öronskydd och galler respektive en urgammal cykelhjälm, militärbyxor, träskor och isdubbar runt halsen - utifall någon cyklist skulle bli närgången.
- Vi skulle ha haft tomtemasker på oss, men de regnade sönder häromveckan när jag skjutsade omkring på min gamla skolfröken på en Puch Dakota, berättar Elof.
Hm ...
En cyklist far förbi.
- Bju te lite nu då, dä ä neförsluta snart, ropar Niklas och slår på ett plastlock som visar sig höra till fårens frötunna hemma på gården.
Någon mil längre bort sitter Bernt och Majlis Eek tillsammans med barnbarnet Josefine.
- Här har vi suttit varje år sedan 1997 och hejat, berättar de.
Och det lär de fortsätta med. Några planer på att ta del av rundan från cykelsadeln finns nämligen inte.
- Nä uschanimej, det skulle vi aldrig göra!