I dag är Börs Anders 69 år och spelar inte längre på det spektakulära instrumentet, som Regionmusiken införskaffade åt honom 1976.
– Jag råkade se ett filmklipp på nätet där Mjölby Ungdomsmusikkår marscherade, och jag fick en ruskig flashback som tog mig tillbaka till 1958, berättar Börs Anders på telefon från hemmet i Jönåker.
Det var då, för drygt 60 år sedan som familjen flyttade till Mjölby och han, åtta år gammal, frågade ungdomsmusikkårens dåvarande ledare Sven Jönsson om han fick vara med. Musiken hade han med sig från föräldrarna som arbetade i Frälsningsarmén.
– Han sa ja, trots att jag egentligen var för liten. Jag fick spela ”sistatrumpet”, en understämma, och när vi marscherade behövde jag ta tre steg när de andra tog två, berättar han.
Året i Mjölby blev starten på en musikerkarriär som ledde honom till militärmusiken, Kungliga Svea livgardes musikkår, musikhögskola med bastuba som huvudinstrument och många år som lärare vid musikskolor.
– Jag har gjort 600 gående högvakter och 300 ridande.
Kan man verkligen rida och spela bastuba samtidigt?– Det är en vanesak.
Filmklippet och hans påföljande flashback fick honom för en tid sedan att kontakta en minst sagt förvånad ledare för Mjölby ungdomsmusikkår, Andreas Niskala (tidigare Pettersson).
– Jag visste inte alls vem han var eller att han hade ett förflutet i Mjölby. Han kom och hälsade på oss vid en repetition och berättade sin historia. Sousafonen hade han med sig och gav den till oss, berättar Andreas Niskala.
Förutom att det är ett mycket värdefullt tillskott till musikkårens utrustning menar han att Börs Anders historia är en illustration på kårens och musikskolans anda, då som nu:
– Vi har inga inträdesprov. Alla som vill får vara med. Det är sammanhållning och kamratskap som är viktigast, säger Andreas.
På nationaldagen 6 juni gjorde den välputsade sousafonen debut i Mjölby Ungdomsmusikkår. 18-årige Philip Claesson hade den runt kroppen när kåren marscherade till hembygdsgården.
– Jag har bara hunnit öva lite grann. Men det är som att spela på en vanlig tuba, säger Philip.
I stället för sin sousafon får Börs Anders nu spela säckpipa och okarina som han själv tillverkar och åker runt med på medeltidsmarknader.
– Världens äldsta säckpipa är svensk, och jag är den sista säckpipebyggaren i min släkt.