- Så fin gran som i år har vi faktiskt aldrig haft, säger han om granen som lyser upp Jerikodalstorget.
Förhoppningsvis lägger de stressade julklappsjägarna märke till den. För det är mycket arbete med att hitta bra julgranar och att få dit dem. Det kan Kjell Stjernberg, Tony och deras jobbarkompisar på serviceentreprenad intyga.
- Det ser enkelt ut, men det är det inte, säger Kjell Stjernberg.
Sammanlagt en vecka håller de på med att fälla granarna och sätta upp dem på diverse torg i samhället. I år hade de tur, de stora snöfallen kom precis efter det att granarna hade kommit på plats. Men det fina i kråksången är att det går att göra ett arbetsbyte.
- Många vill ha bort sina granar, berättar han.
Som i fallet med blågranen som skymde Gustaf Torgners tomt på Bockarpsvägen.
Den fick de ta mot att de även plockade bort stubben och återställde marken.
Nio granar hugger parkarbetarna åt kommunen för att stå på dess olika torg och andra öppna platser, dessutom tre, fyra på beställning. Då gäller det att hitta det rätta virket.
- Det ska helst vara täta granar. De måste ha rätt längd, de ska vara raka med jämnt fördelade grenar. Det är svårt att få tag i raka fina granar, de vill gärna vara lite krokiga.
Kjell Stjernberg ser gärna att fler ägare av passande granar hör av sig. I annat fall finns det träd på kommunens marker i Säby och Väderstad att tillgå.
Granen på Häradstorget i Mantorp är lokalt odlad på en tomt i Vasa, även den ansvarar Mjölby kommun för. Skadegörelse är tyvärr ett återkommande problem oavsett var granen står. För åtta år sedan sågades granarna i Mjölby ner, och belysningen placeras numera för säkerhets skull två meter upp.
Granen på Stora torget i Skänninge fick sin kabel till belysningen avklippt senaste helgen, men nu lyser den grann och fin igen. Här är det en annan entreprenör, SSI Ecuro i Linköping, som satt upp granen. Den och ytterligare några till servicehusen i Skänninge kommer från Nykil och togs samtidigt med de 27 granar som skulle upp i Linköping.
Parkarbetarna i Ödeshög ansvarar endast för den gran som finns på Stora torget, berättar Lars-Erik Åberg på gatuavdelningen.
- I första hand försöker vi ta granar som stått taskigt till. Det börjar bli lite ont om sådana. Det måste vara smidigt att komma åt dem med lastmaskin och lastbil också.
Gatuavdelningen i Boxholms kommun hugger och sätter upp tre granar och klär den i Ekeby. Trots risken för skadegörelse har granen vid torget lampor nästan ända ner, bara de allra minsta busungarna missar att komma åt dem.
Händer det att ni får beröm för de granar ni sätter upp eller är det mest kritik?
- Det är hugget som stucket, svarar Sören Svensson, arbetande förman på gatuavdelningen, men tillägger att han saknar perspektivet bakåt eftersom har är ny på sin post.
Kjell Stjernberg, som har haft denna utsatta samhällsposition länge, medger att det blir både beröm och en del skäll. Men de är luttrade och en av hans arbetskamrater har visat att han kan ge svar på tal.
- Granarna, di blir bara fulare för varje år, tyckte en äldre Mjölbykvinna.
- Det blir käringarna också, svarade han då.
Frågan är om en gran egentligen verkligen måste se ut på ett visst sätt. Trots allt finns det inga EU-normer (ännu), var och en måste ju få ha sin smak. De granar Corren tittade på hade alla sin charm, delvis på grund av sina skönhetsfel.