– Jag vaknade klockan 02.30 natten till lördagen och trodde jag skulle få hjärtstopp. Det lät som ett stort köksskåp med glas som åkte i backen, berättar Barbro.
Efter smällen gick hon ner på nedervåningen i radhuset och gick från rum till rum för att kolla vad det var som hade hänt. Sambon Göran kom efter och gick in i deras arbetsrum.
– Alla tre glas i fönstret var krossade och det var glas precis överallt. På golvet låg den här stenen från vår trädgård, säger Göran och tar fram stenbumlingen från en plastpåse.
– Tänk om vårt barnbarn hade sovit där inne, som hon gör ibland. En sån här sten hade man ju dött av.
Barbro instämmer.
– Ja, jag har bott här i 42 år och aldrig varit med om något liknande.
Polisen kom från Linköping någon timme senare. De dokumenterade platsen och hjälpte paret att sätta för något skyddande framför fönstret. Även en ruta på övervåningen hade blivit utsatt för stenkastning, men inte i samma omfattning som på nedervåningen. Den natten var det barmark, så några spår efter gärningspersoner gick inte att hitta. En anmälan om skadegörelse är upprättad, men enligt polisen är den här typen av brott svåra att komma vidare med när det inte finns några iakttagelser. Barbro och Göran välkomnar därför tips till polisen om någon vet mer.
– Vem går in på någon annans tomt, lyfter upp en stor sten från trädgården och kastar in genom ett fönster? undrar Göran.
– Någon måste ha varit väldigt förbannad.
De beskriver området som lugnt och misstänker att det är något som kan ha gjorts på fyllan – för att det skulle ha varit riktat mot just dem ser de som osannolikt. Göran hanterar det som hände lite lugnare, han kan fortfarande sova om natten. Barbro är mer orolig.
– Jag drömde inatt att sovrumsfönstret var sönder, så det sitter ju i huvudet, man funderar och funderar. Var det här en galen engångsgrej eller är det något som kommer att hända igen?
Hela veckan har gått åt till att ordna med allt efterarbete. Det har bytts fönster, beställts persienner och det ska målas om. Även golvet fick sig en törn av den tunga stenen.
– Och sen alla nya glasbitar som kommer fram hela tiden hur mycket man än städar, det går inte att beskriva... Man får ju inte tänka att det skulle kunna hända igen för det får inte hända.