Hela Värsta bästa kören är samlade på Hantverket i Mjölby när Simon Pettersson kommer in i lokalen. Han lyser av glädje.
– Tjena allihopa! ropar han.
Alla i gruppen är lika glada att träffa Simon. På grund av pandemin har de inte setts sedan 8 december.
– Nu måste vi börja ses lite oftare, skojar körledaren Ingela Svensson.
Ingela förklarar för kören att de kommer få prova på att sjunga olika typer av musikstilar den här terminen, och att idag har turen kommit till gospel.
– Vad betyder gospel? frågar hon.
– Det betyder ”helt normalt”, svarar Simon.
Hela gänget brister ut i ett gapskratt.
Under sånguppvärmningen fortsätter den uppsluppna stämningen. Glädje, humor och värme är tre ord som symboliserar kvällens övning.
– Nu gör vi en ”mjölbyhaka”, säger Ingela. Slappna av i hakan så att den hänger ned och så säger du ditt namn.
Ingen av deltagarna har hört dagens gospellåtar tidigare, men de är snabbt med på noterna. Redan vid första försöket tar de i från tårna och sjunger med hela hjärtat.
Simon är 32 år och han har varit med sedan Kandekanvi drog igång för drygt tio år sedan och han är glad att det nu återigen finns en kör att vara med i.
– Det kändes tråkigt när Kandekanvi lades ner. Jag fattade inte när de berättade att vi inte skulle fortsätta.
Värsta bästa kören hann dra igång innan jul, men på grund av restriktionerna sattes verksamheten på paus.
– Jag tycker om att träffa kompisar och att sjunga och dansa, säger Simon. Jag vill sprida glädje och energi. Det är riktigt kul att vi kört igång igen. Det är kanoners!
En som också sjungit med Ingela under lång tid är Therése Franzén. Att kören inte längre är en kommunal verksamhet ser hon som något positivt.
– Jag tycker att det är bra att kören nu är en fritidsaktivitet istället för att ingå i daglig verksamhet. Då kan vem som helst vara med.
Therése berättar att kören planerar att öva vid fem tillfällen under våren. Hon tycker att Värsta bästa kören fyller en viktig uppgift.
– Många med en funktionsvariation håller igen med vad de kan. Här i kören får man visa att man kan trots att man har en variation.
När pianisten Johan Bergstrand och gitarristen Emil Broger drar igång ”This little light of mine” i boogie woogie-stil klappar alla med.
– Man blir glad av att sjunga, säger deltagaren Monica Pettersson. Det känns spännande med något nystartat och Ingela är en bra sångledare.