– Jag böjde mig ner för att knyta skon och kände en hand mellan mina ben, bakifrån. När jag vände mig om såg jag en liten tjock man med pomaderat hår. Som tittade på mig som att han har gjort något bra. Just den gången hade jag av någon anledning modet att klämma till hans pungkulor. Han log inte mer den kvällen.
Händelsen inträffade för 20–25 år sedan. I dag är berättelsen återkommande på föreläsningar som regissören, manusförfattaren och skådespelaren Birgitta Wigforss håller runt om i landet.
– Småtafs och en klapp i häcken. Det är sådant man har växt upp med som kvinna. Det hade alltid retat mig. Den här gången kände jag väl att nu får det räcka, det här ställer inte jag upp på. Jag är värd något bättre. Jag såg honom i ögonen när jag gjorde det. Och log.
– Det tog mig nog en halvtimme att lugna mina känslor efteråt. Jag var vettskrämd men hellycklig. Samtidigt skämdes jag på något sätt, trots att jag hade gjort rätt.
Hon tror ändå att hon har förskonats från mycket. Genom att hon ofta basar över sina egna teaterproduktioner har hon inte hamnat i den beroendeställning som så många kvinnor – inte minst skådespelare – vittnat om inom ramen för metoo.
– Vad skulle jag råda en ung, kvinnlig skådespelare? Jag har nog inget enkelt råd. Men ställ aldrig upp sådant som gör att du känner dig äcklad. Du får inga fler jobb av den karln, men jag hoppas du får ett annat av en juste man eller kvinna. Jag tror inte att det går att göra på något annat sätt. Man offrar ett jobb men vinner sin självkänsla.
På Youtube finns ett klipp från en repetition där hon och de andra i Mjölbyrevyn rappar tillsammans. De skildrar hur uppropen startade och berättar historier inspirerade av om sådant som de själva har råkat ut för. På nyårsafton framför de numret tillsammans på premiärföreställningen.
– Äntligen har det här kommit upp till ytan, genom Guds försyn. Det som har pågått sedan urminnes tider. Allt tack vare en smart tjej som tröttnade och skapade metoo, säger Birgitta Wigforss.
Tror du att saker och ting kommer att förändras nu?
– Skulle det här bara ebba ut vore det vara ett fruktansvärt svaghetstecken för världen. Det går inte att tiga sig igenom sådana här mängder med uppenbara övergrepp. Inte med hedern i behåll. Om vi om tio år tittar tillbaka på 2017 som året då massor med kvinnor skrev om hur de utsatts för sexuella övergrepp och sedan gjorde vi ingenting? Det vore en gemensam skam för oss alla.
De senaste veckorna har kvinnor inom en rad branscher kommit med egna upprop där de vittnar om sexuella trakasserier. Men Birgitta Wigforss saknar en grupp.
– Jag har svårt att förstå varför inte vanliga, hederliga killar är skitförbannade på det sätt som de här svinen uppfört sig på. De som sätter en etikett på hela manssläktet och skymfar den justa mannens rykte. Varför ställer sig inte en grupp män upp, skapar en hashtagg och säger: "Nu är vi fan i mig trötta på hur de här svinen fläckar ner?" Jag har alltid trott att kvinnor och män kompletterar varandra. Om det ska bli någon bestående förändring måste även männen agera.
Nyårsrevyn ”Grovsorterat” med Birgitta Wigforss som regissör, manusförfattare och skådespelare har premiär på nyårsafton och spelas även vid fem tillfällen i januari.