2011 köpte Pia Gyllenhammar och Mats Andersson en tomt vid Svartån i Sya. En vacker sluttande tomt med underskön utsikt över Svartån, små holmar och ett rikt fågelliv.
Drömmen var att bygga ett helt nytt hus. I väntan på ett bygglov och att byråkratins kvarnar skulle mala renoverade de det lilla huset på fastigheten Årum och hade som sommarstuga.
– Vi bodde alltså i Mantorp och hade en sommarstuga i Sya, fyra minuters bilväg bort, ler Pia.
Men bygglovet krånglade, åren gick och en kväll när de satt i badtunnan och blickade upp mot grannhuset Åvik föddes idén att strunta i nybygget och ta sig an det huset istället. Sagt och gjort, de köpte Åvik.
– Det var ett ruckel och bland mycket annat var syllarna i själva grunden murkna. Vi rev ut det mesta och har gjort nästan allt själva. Vi tog hjälp med att mura, dra el, fixa ytterpanel och dra rör. Som vi har slitit!
Mats har till och med tillverkat nya staketpinnar från med orginalet som mall. Och en del av ytterväggen gjordes om till trapp.
2013 drog jättearbetet igång. 2015 kunde de flytta in.
Pia fick sin ADHD-diagnos för två år sedan och märker att hon kopplar av bättre nu.
– Uppe i huset kan man höra bilar och människor, men 20–25 meter ned, vid Svartåns strandkant är det helt tyst. Ja, förutom fåglarna då. Det är som att komma ut på bonnlandet.
– I växthuset har jag en dagbädd och där kan jag sitta en hel timme med telefonen eller en bok. För att vara mig är det fantastiskt! Ljus gör mig så gott.
Svartåns strand var ett projekt i sig. Stora delar av ån genom Sya var rena soptippen förr. Så också vid Åvik. Men nu är det rensat och vattnet från Sommen är strömt och fint. Fågellivet är stort på de små holmarna. Tyvärr tycker kanadagässen att Pias och Mats tomt är även deras.
– De är makalösa. Ofta är de bara två, men skiter som 42. Trots det kallar vi huset Solsidan, eftersom det är sol någonstans på tomten precis hela dagen.
ADHD har sina för- och nackdelar. När Pia guidar oss runt i hus och trädgård (med sju sittplatser i olika "uterum"!) är det inte utan att man skulle vilja låna hem henne till sitt eget hus och trädgård ett par veckor. Eller åtminstone få lite av hennes energi.
Ständigt poppar nya idéer upp, fondväggar tapetseras om, stenpartier anläggs, pergola planeras, rum får nya färgteman . . .
– Jag skulle behöva öva mig på att vara still och njuta. Mats gör sitt bästa för att stoppa en del av alla projekt. Ofta bygger jag upp utemiljöer, tar en kopp kaffe där och tänker "här ska jag sitta ofta", men sedan överger jag dem och det blir bara den där första koppen kaffe, skrattar Pia.
– Finns inget annat att göra brukar jag bära och flytta stora stenar.
Invändigt är det hon som kommer med uppslagen och Mats om genomför dem. Hon gillar naturfärger, blått, brunt, beige och vitt, naturmotiv och lantlig countrystil. Många rum är vita, men med färgstarka fondtapeter.
– Jag är svag för USA-inspirerad inredning, new england-vintage, som stora rottingstolar, allt som gungar och trä- och plåtskyltar med text. Helst skulle man ju haft en amerikansk veranda också.
Här finns också buddhastatyer, elefanter och smådetaljer i svart och guld som löper genom rummen.
– Jag har nog gått från lite shabby chic via industridesign till USA-inspirerat.
Vi kikar in i en skrubb och blir överraskade. Den är målad i gult och svart och här hänger flera AIK-prylar.
– Mats är AIK-galning, men jag vägrar låta honom leva ut de lustarna var som helst. Han får hålla sig i den där garderoben och nere i bastun.
Mats, som alltså aldrig får komma ut ur garderoben, har dock lyckats smyga in bokstäverna AIK i gången av Ölandssten och en bit bort hittar vi en extra grön och fin liten trekant av gräs.
– När de la ned fotbollsstadion Råsunda i Stockholm tog han en bit gräs därifrån. Det är den enda gräsplätt han ombesörjer, ha ha.
Även om Pia är en rastlös själ, som drömmer om ett större kök med köksö och som tapetserar om stup i kvarten, ångrar de sig inte. När Årum utökades med Åvik fick de en drömtomt längs Svartån. Med den utsikten, och med djur och natur så nära inpå, behöver man aldrig ha tråkigt.
Det blev inte som de hade tänkt. Utan bättre.
– Istället för att bygga nytt utan själ vågade vi ta steget att vårda och renovera Åvik efter våra egna önskemål. Det var som att öppna Pandoras ask. Eller att börja slipa på en oslipad diamant.