I 60 år har Trio me´ Bumba hållit på. När de började dansade svenskarna till jazz. Sedan kom gitarrpoppen och därefter dansbandsmusiken och så vidare. Trion har anpassat sin repertoar men ändå hållit kvar sitt typiska svenska sound, dragspelet har de aldrig lämnat hemma.
– Nu för tiden säger folk "Trio me' Bumba, lever dom?", skrattar Jan-Erik "Bumba" Lindqvist innan han hänger på sig elbasen och sätter igång tillsammans med Bertil Lindblom.
Den tredje medlemmen sedan starten, trummisen Jan Harg, har nyligen hjärtopererats och är hemma och vilar.
– Han hade inte fått plats här ändå, säger Bertil Lindblom när de presenterar sig i den ganska lilla samlingssalen på seniorlokalen Zenit.
De har fortfarande någon spelning varje vecka fast det numera är mest pensionärsföreningar och ålderdomshem som engagerar dem. Men det är ju just där de har sina trognaste fans. I Mjölby har ett 80-tal personer mött upp, i stort sett alla i samma generation som artisterna.
Trio me' Bumba slog igenom med buller och bång 1963, strax innan det dök upp några långhåriga killar från Liverpool från ingenstans.
– Vi skulle göra en turné ihop med ett engelskt popband. På affischen de tryckte upp stod vi och Jerry Williams med stora bokstäver. Längst ner med små bokstäver stod det "Dess utom: The Beatles", berättar Jan-Erik.
Under en vecka turnerade de ihop och nog förstod de att det inte var vilket dussinband som helst de delade loge med.
De har kompat Snoddas hejat på Gagarin och varit med i Åsa-Nissefilm. Ett samtal med dessa legendarer innebär en del name-dropping.