Alicia har haft ponnyn Donna sedan i höstas, och de har kommit långt på kort. Det är dock viktigt att skynda långsamt. "Ju högre klasser man rider, ju mer finlir är det, och då måste allt stämma. Det är en jättebra häst och en jättebra ryttare, så skyndar de långsamt kommer de att ha väldigt roligt", säger Annelie.
Innan Alicia Boström fyllt tre hade hon en egen ponny. En busig liten shettis, som blev en perfekt första kompis. Med en mamma som själv alltid haft häst har intresset liksom varit en självklarhet från dag ett.
– När jag hade shettisen red mamma dressyr, och då tyckte jag att det var spännande och ville också göra det. Men sedan började jag hoppa, och då tyckte jag att det var roligare, berättar Alicia, som nu tävlar i hoppning på hög nivå.
Hemma på gården i Skänninge finns fyra ponnyer, varav tre är Alicias. En av dessa är B-ponnyn Faithful Bonus, en speciell liten herre som hon gjort hela resan från grunden upp till medelsvår klass tillsammans med. Nu tävlar de på elitnivå, men Alicia minns fortfarande deras första tävling.
– Jag tog en jättesnäv sväng i omhoppningen, vi har skrattat åt det jättemånga gånger. Jag hade bestämt mig för att vinna, och det gjorde jag!
Sedan dess har Alicia nått många framgångar på tävlingsbanan. Hon har kommit åtta i A-finalen på sitt första individuella SM, ingått i det enda felfria laget på lag-SM och vunnit under Baltic cup i Danmark.
Någon som betytt otroligt mycket för Alicias utveckling är Annelie Holgersson på Stall Tollstad. Under tre och ett halvt år har de haft ett tätt samarbete.
– Alicia är otroligt träningsbenägen, det beundrar jag henne för. Vi tränar på alla möjliga dagar och klockslag, hon lägger jättemycket tid. Sedan är hela konceptet fantastiskt med att de håller hästarna friska och kollar dem ofta för att vara på säkra sidan. Att jag har haft förmånen att vara med på hela resan är jättekul, säger Annelie.
Tillsammans med Annelie läggs tränings- och tävlingsplanering upp. När Alicia red det där första individuella SM:et var både hon och mamma Susanna Boström nervösa. Då var det tur att Annelie fanns på plats för att coacha. Tränaren uppskattar att hon får vara så pass delaktig i Alicias satsning.
– Att de skickar filmer från tävlingar och att hon ringer, inte bara när hon har vunnit, utan även när hon gråter. Det är någonstans då jag vill finnas. Segern är kul, men när det går åt pipsvängen och man bryter ihop är kanske då jag behövs mest. Jag uppskattade det själv, att ha den där stöttepelaren som alltid tror på en.
Alicia är en otroligt flitig ung ryttare. I ryggen har hon även det lokala företaget Sharpman, som genom samarbetet med Alicia för första gången gått in och sponsrat en ponnyryttare. "Det känns jättekul", säger hon.
Alicia minns hur det var när hon först skulle börja träna för Annelie. Ett av deras första möten skedde på en träningstävling.
– Jag skenade ju bara runt då. Jag hade ingen kontroll. Då sa mamma att vi skulle börja träna här för Annelie. Det kändes lite läskigt först.
Men så bra det blev. Tränaren menar att hon direkt såg hur talangfull Alicia är. Nu är de ett sammansvetsat team, något Alicias mamma, Susanna, är tacksam över.
– De har en egen relation, och det är jätteviktigt och jättebra, säger hon.
– Det är två olika roller. Mamma är mamma, jag är tränare. Jag har en önskan att vara vän med alla mina elever. Det låter konstigt att säga att man inte vill ha så många elever, men jag vill inte det. Jag vill kunna följa dem jag har sju dagar i veckan, inte bara en timme varje vecka, fyller Annelie i.
Timmarna i sadeln gör skillnad. Alicia är väldigt fokuserad på sin ridning, och tränar ofta för Annelie på alla möjliga dagar och tider.
När vi träffas för intervju är Annelie och Alicia i full gång med träning i ridhuset i Tollstad. Detaljer ska finslipas, galoppsprångslängd ska stämma och vägarna ska vara noggranna. Idag sitter Alicia på C-ponnyn Castleside Donna, som är en relativt ny bekantskap.
– Det är väl din nya stjärna, som ska ta över efter Bonus, säger Annelie och ler mot Alicia.
Eftersom Alicia fyller 13 i år gör hon nu sin sista säsong tillsammans med B-ponnyn Bonus, så då är det perfekt att hon fått hösten och vintern på sig att börja rida in sig på Donna. Även i letandet efter ny ponny var Annelie delaktig.
– Det är en förmån man har, att få vara med. Får man inte vara med på alla bitarna är det väldigt svårt att ställa sig där och försöka göra ett bra jobb som tränare.
Annelie Holgersson är glad över att vara med på Alicias resa. Hon vill även poängtera att man kommer långt på att vara ödmjuk. "Jag är inget proffs, och jag kan inte allt. Men jag kan försöka se. Och med mina 40 år med häst så har man ju sett lite. Till exempel att det där brukar inte gå, så vi gör inte det, utan vi provar det här. Och så får man gå lite på känsla", säger Annelie.
För Alicia har det betytt massor att ha Annelie med på resan, ända sedan den där dagen för tre och ett halvt år sedan.
– Det hade inte gått annars, säger hon.
Nu siktar Alicia på att samla på sig mer rutin tillsammans med Donna. Planen är att ta en tävling i taget och lära känna varandra ordentligt.
– Men det hade varit roligt att rida nordiska mästerskapen någon gång.
Vad betyder hästar för dig?
– Det här är det enda jag gör, så de har stor betydelse. Jag tycker att det här är jättekul.
Förutom Bonus och Donna finns det även en ungponny hemma på gården i Skänninge. "Han heter Ludde och jag har haft honom sedan i somras. Han har inte gjort så mycket än", säger Alicia.