– Jag har faktiskt inte blivit stucken i år, eller jo, en gång, säger Anders Wanhainen, biodlare och svärmjägare, och skrattar.
Hittills i sommar har han varit på tre uppdrag för att samla in svärmande bin. Bina svärmar dels för att deras nuvarande boende blivit för trångbott. Då tar drottningen med sig halva samhället från kupan till en trädgård, till exempel, där de inväntar spejarbinas rapport om nytt boende. Den andra hälften stannar kvar med en ny drottning.
– Här i trädet satt väl runt 20 000 gula honungsbin som har flyttat från någon biodlare i närheten. Men killen i huset härinne hade läst tidningens text om svärmtelefonen, så han ringde och då kom jag hit.
Hos Biodlarna i Skänninge finns en svärmtelefon man kan ringa och knappa in binas postnummer, då nås rätt svärmansvarig.
På gräset under trädet i trädgården med dagens svärm står två vinkartonger med hundratals flygande, surrande bin över sig och locket på den ena lådan är täckt med bin.
– Drottningen är i den kartongen. Får man ner henne först så följer de andra efter. Jag tog min borste och chansade på att drottningen satt i mitten av klustret bin som satt i trädet och sen sopade jag ner dem.
Den som tar hand om svärmen får ärva den, enligt gamla landskapslagar. Så efter insamlandet tar Wanhainen med sig kartongerna i sin Folkabuss, med skyddsdräkten på, för att förvara dem i en kylig jordkällare tills det är dags att flytta bina till sin nya kupa.