I dag bor Jan i Örebro, men han tar gärna en sväng till Mjölby då och då och stannar till i nostalgins namn på Norrgårds holme där nu som då hembygdsgården ligger med sina röda ditflyttade byggnader.
I veckan var han på plats igen tillsammans med hustrun Vivian som fick en hemlig resa hit i samband med sin 75-årsdag. De sov över i ett av rummen i vandrarhemmet, men förstås inte i bostaden som han en gång föddes i – för där bor vandrarhemsvärdarna dag.
– En del är sig likt, men mycket har förändrats sedan jag och min bror lekte här på holmen och runt ikring på andra sidan ån, berättar han.
Många ljusa minnen är det förstås, och dem har han skrivit ner i en pärm som nu finns på vandrarhemmet tillsammans med gamla bilder från platsen.
Att familjen bodde här berodde på att pappa Erik var smidesmästare och drev smedjan som ligger alldeles intill bron. Smedjan hade Arne i sin tur tagit över efter sin far Edvard Lindén. Än i dag står det en vagn som är hans verk i vagnmuseet – just i den lokal där den ursprungliga smedjan låg. "Planvagn tillverkad av smeden Lindén i Lycketorp på 1920-talet" står det på en skylt på vagnen som tillhört en bonde i Bockarp. Till Lycketorp flyttade Edvard sedan han lämnat över bostad och smedja till sonen.
– Kan det vara samma vagn som jag har på en bild med min far och farfar, undrar Jan.
I pärmen finns beskrivet många bus och upptåg som tvillingarna Lindén hittade på under 40- och 50-talen. Det fanns gott om lekkamrater i trakten på den tiden. I brandstationen vid Norrgården bodde en hel skock flickor. Men Jan och Kurt hade framförallt varandra. De höll jämt ihop och hjälpte varandra när leken blivit alltför våldsam.
Ett rikt persongalleri framträder där, med "Gubben Kvällen", storfiskaren "Krut", fröken Ingeborg Engvall, Lindströms pojkar, "Långe John" och många fler. Att den mångåriga ledaren för stadsmusikkåren Svante Johansson på den tiden var ledare för en fientlig "liga" som höll till vid Norra kyrkogården, får man också veta.
Men där finns också berättelser om vedermödor i den omoderna bostaden på holmen. Pappans långa slitsamma dagar i den sotiga smedjan, mammans hushållsarbete med järnspis och utan rinnande vatten eller avlopp indraget.
– Det var ett spring med hinkar in och ut. Och i källaren nedanför en brant stentrappa fanns skafferiet där man ibland hittade en råtta i mjölkhinken, säger Jan som tror att de båda pojkarna kunde ha hjälpt sin mamma betydligt mer än de gjorde.
Det fanns gott om roliga – fast inte helt säkra – lekplatser på och kring holmen: åfårorna på båda sidor och kohagarna på andra sidan ån. Där Prästgårdsliden i dag ligger hade prästgården i Duvelund sina betesdjur.
Eftersom pappa var skicklig smed fick pojkarna en del presenter som få andra barn kunde räkna med. På bilder ses de på egensmidda trehjulingar och en stor herrcykel med samma ursprung. Kälkar och andra leksaker försåg pappa smeden dem också med.
– Det var en perfekt miljö att växa upp i. En riktig paradisö för två små grabbar, menar Jan.
De badade i ån, lekte i "vildmarken" nedanför Duvelund och det fanns spännande miljöer in på knutarna, med smedjan, snickerifabriken, svagdrickabryggeriet och hembygdsgårdens gamla byggnader.
Mycket finns bevarat, om så bara i museiform. Men än händer det att ässjan tänds när dagens lokala smed Stefan Asp har visning i samband med någon aktivitet i hembygdsföreningen.