Johan Lindholm flyttade i tidig ålder till Järna, utanför Södertälje. Farmor och farfar bodde kvar i Mjölby så besöken i staden blev många under uppväxten.
Passande nog delar LO:s nya ordförande Johan Lindholm födelsedag med arbetarrörelsens internationella högtidsdag, något som uppmärksammades redan under hans tid som ordförande för Byggnads.
– Jag är född den första maj i Linköping. Min far har berättat att han stod och mekade med en Opel Kapitän på banvallen i Mjölby när telefonen ringde. På den tiden var inte papporna med under förlossningen. De fick ett telefonsamtal och kastade sig iväg när barnet väl var fött.
Hemfärden från BB gick till de centrala delarna av Mjölby och området kring järnvägen.
– När jag föddes bodde jag i Gråbo (husen mitt emot Lagmansskolan). Min farfar var banmästare på SJ. Han bodde i en villa som hette Hasselbacken vid järnvägen. Huset är rivet nu, men där var jag mycket som barn.
En ton av stockholmsk nyans märks i dialekten och avslöjar att Johan inte är uppväxt i Östergötland.
– När jag var fyra-fem år flyttade vi till Järna utanför Södertälje. Mina farföräldar bodde kvar i Mjölby. Jag fortsatte att springa runt bland lokstallarna i många år efter det.
Johan Lindholm är ordförande för LO sedan i våras. Han föddes 1 maj 1964 och bodde sina första år i Mjölby.
Somrarna hos farfar och farmor har satt sina spår hos Johan och under vår intervju dyker ett och annat Mjölbyminne upp.
– Jag minns att vi åkte isracing på Skogssjön på vintrarna. Jag satt i hålet längst bak i "Bubblan" när min far körde. På sommaren badade vi i sjön. Det fanns ett hopptorn där på den tiden. Det var väldigt högt vill jag minnas, men jag vågade ändå hoppa. Jag och mina kusiner gick till Lundbybadet nästan varje dag på somrarna. Vi tog bakvägen från lokstallarna, förbi kvarnarna och sädesmagasinen via Folkets park.
Johans starkaste minne från Mjölby är från början av 70-talet när han träffade racerföraren Ronnie Peterson på Mantorp park.
– Jag vet att jag tog bilder tillsammans med honom, men jag har inte lyckats hittat dem. Det var långt innan Ronnie slog igenom inom F1-cirkusen, men han var stor redan då.
En ung Johan Lindholm någonstans vid spåren i Mjölby på 60-talet.
Hans faster och farbröder bor kvar i Mjölby. Även hans kusiner.
– Det finns band och träffytor kvar. Vi hade en släktträff för några år sedan. Vi samlades och det var ett kärt återseende. Det hinner gå många år mellan att vi ses. Alla vet var alla finns och man lajkar varandra på Facebook, men fysiskt träffas vi inte så ofta.
Än så länge har Johan inte hunnit besöka Östergötland i sin roll som LO-ordförande.
– Som ordförande för Byggnads gjorde jag många arbetsplatsbesök runt om i Östergötland och även i Mjölby. Jag älskar att vara ute på arbetsplatser och träffa medlemmar. Det viktiga för mig är att lyssna och se vad som händer och vilka förändringar medlemmarna vill ha. Det gäller i min nya roll i LO också. De får gärna höra av sig från Mjölby. Jag kommer alla dagar i veckan. Bara jag får ihop det schemamässigt.
"Hela min släkt var knegare. Inte minst de släktingar som arbetade på SJ. Det är klart att jag fostrades i den andan", säger Johan Lindholm.
Det har gått fyra månader sedan Johan Lindholm tog över som ny ordförande för LO, efter Susanna Gideonsson. Efter att valberedningens förslag Pim van Dorpel hoppat av dök Johans namn upp i sista stund innan kongressen skulle starta.
– Den första tiden har varit innehållsrik. Som arbetargrabb är det det finaste och stoltaste uppdrag man kan ha. Jag är stolt att vara LO-ordförande och jag lovar att förvalta och göra uppdraget till det som det ska vara – en megafon för våra medlemmar.
Johans far var målare och hans mor jobbade som ledningsassistent på Finnboda varv.
– Hela min släkt var knegare. Inte minst de släktingar som arbetade på SJ. Det är klart att jag fostrades i den andan. När jag själv blev timmerman och började läsa på om kollektivavtal, rättigheter och skyldigheter var det inte svårt att välja väg.
Hur är statusen för LO i dag tycker du?
– Jag tycker att LO fortfarande är en maktfaktor. Det ska inte finnas en enda makthavare som ska runda oss när det kommer till arbetarnas villkor. Vi står stadigt. Vi ska samla ihop Sveriges arbetare och stå upp för viktiga frågor. Vi går in i en avtalsrörelse nu när det pratas mycket om reallöneökningar. Men vi har också med oss frågan om arbetstidsförkortning. Det finns en rad viktiga frågor som våra medlemmar tycker är viktiga. Sedan ska vi börja mobilisera och se vilka reformer som vi tycker ska finnas med inför valet 2026.
"Jag minns att vi åkte isracing på Skogssjön på vintrarna. Jag satt i hålet längst bak i "Bubblan" när min far körde" säger Johan Lindholm.
Tidigare röstade i princip alla LO-medlemmar med automatik på Socialdemokraterna. Så ser det inte ut i dag.
– Det handlar om ett brustet förtroendekapital. I min tidigare roll i Byggnads märkte jag att när jag var ute bland medlemmar att det finns ett inneboende politiker- och etablissemangsförakt. Många berättar om ett samhälle som gått isär. Man känner sig inte rättvist behandlad.
Hur kan man återfå förtroendet?
– LO och även våra politiker måste vara ute mer på arbetsplatser och lyssna in vad som händer och sker. Vi måste vara örat mot marken. Jag ser det som min viktigaste uppgift att finnas där ute. I ett samhälle där tekniken utvecklas allt snabbare finns det inget som slår mötet och samtalet vid fikabordet. Där måste politiken finnas och där måste vi vara.
"När jag var fyra-fem år flyttade vi till Järna utanför Södertälje", berättar Johan Lindholm.
Känner du press av att vara född 1 maj?
– Nej, tvärtom. Det passar och förpliktar. I unga år var det alltid en fördel för jag var ledig på min födelsedag. De senaste åren har jag varit ute och talat på 1 maj. Jag har mått bra alla gånger.
Blir det tårta efter första maj-talen?
– Det har blivit både tårta och blommor. Och till och med en öl någon gång ibland.