Större delen av tisdagens kommunfullmäktige-möte ägnades åt frågan genom flera timmars debatt. Hårda ord sades, och ordningen var det si och så med bland både åhörare och politiker. Framför allt från dem som ser rivningshotet som ett eko från gamla tiders försyndelser, där hela stadskvarter jämnats med marken.
Detaljplanens syfte hamnade åter i bakgrunden, nämligen att bygga två flerbostadshus i gynnsamt stadsläge och få fler att flytta till Mjölby.
Kommunalrådet Cecilia Vilhelmsson (S), som egentligen velat ropa "Äntligen, äntligen, äntligen", fick vänta med det.
Församlingen beslutade om återremiss. Argumentet som lades fram av Franco Sincic (V) var att detaljplanen ska innefatta en ny skiss där Bemab-huset finns kvar i det nya bostadsområdet.
Debatten inför beslutet gav en bra bild av hur fullständigt olika det går att resonera. Vad som är dyrast, om huset är vackert, om trafiksäkerheten.
Det visade sig även att alla partier har rivningsmotståndare som också är öppna med detta, alla utom Socialdemokraterna.
– Det finns inte en enda partiföreträdare som inte delar entusiasmen inför att Mjölby ska växa, men jag vägrar känna mig utpressad, sade Carina Johansson (FP) med hänvisning till att Bostadsbolagets vice vd finns i hennes parti.
– Bemab är mer än bara ett hus, det är porten in i industrisamhället för Mjölbys del.
Franco Sincic tyckte det kändes bra att ha varit tidig med att ta ställning.
Monika Gideskog (M) skulle velat fira med bubbel denna dag, även om hon sade sig ha all respekt för rivningsmotståndarna:
– Ingen av oss hade räknat med en sådan opinion, men nybygget måste tyvärr ske på bekostnad av tegelhuset.
Thony Andersson (S) kom ut som höghusförespråkare, helst ännu högre än åtta våningar, och att han tyckte Bemab-huset är fult.
Lilian Alexandersson (SPI) hade bytt åsikt:
– Jag tycker att huset ska bevaras, gärna med en skylt om dess historia och som samlingslokal för de boende. Det är synd att Bemab-huset inte är till försäljning.
Lilian Alexandersson misstog sig vid voteringen, omröstningen om detaljplanen, vilket Franco Sincic genast påpekade. Hon fick inte ändra sin röst, eftersom fullmäktiges ordförande Jörgen Oskarsson (S) uppfattade Franco Sincics reaktion som otillbörligt försök till påverkan.
– Jag vill se att hus byggs, inte rivs. Expertutlåtanden som Tyréns visar att det inte handlar om vilket hus som helst, sade Eric Westerberg (MP).
Han tycker huset ger en känsla av Dublin och skulle passa som pub och konstgalleri.
– Det här är ingen ideologisk fråga, och intresset för gamla hus stiger med åldern, sade Jim Kellander (FP) som upplevt 1960-talets rivningsvåg.
– Det var fel ingångsvinkel att redan 2012 göra upp med Bostadsbolaget att Bemab-huset skulle vara borta, tyckte Mats Allard (M) som ville se en grupp som jobbade med bevarandefrågan.
– Bostadsbolaget utövar utpressning, det är ett fattigdomsbevis att påstå att detaljplanen står och faller med Bemab-huset, sade Christina Knutsson medan Kurt Carlsson (FP) tyckte det var obegripligt varför Socialdemokraterna inte gick med på en kompromiss. Siffran för att renovera huset för 15 miljoner kronor måste vara ett skämt, menade han. Viss förvirring uppstod, där även åhörare blandade sig i sifferexercisen, vilket är mot reglerna på ett fullmäktigemöte.
Uppgiften härrör från stadsbyggnadschefen Magnus Petersson och ett samrådsmöte, 3,5 miljoner kronor för att kunna bibehålla det i yttre skick, och mellan 5 till 15 miljoner kronor för renovering beroende på vad det ska användas till. Det finns inga pengar att betala renoveringen med, ansåg Kent Kärrlander (S) som påminde om de som står i kö flytta in i det nya bostadsområdet så fort som möjligt.
Även i trafiksäkerhetsfrågan hettade det till, där Carina Jönsson (S) varnade för livsfara om Bemab-huset blir kvar och genast fick mothugg med Skvallertorget som exempel. Anna Johansson (S) efterfrågade samma engagemang i de mjuka frågorna.