Både personalen och de boende har fått sin andra spruta covid-vaccin och det har även passerat lite tid för att ge full verkan. Vissa aktiviteter har åter börjat avdelningsvis.
På översta våningen av Boken bor Anja Junttila. Inne på hennes rum längst ner i korridoren är det kaffekalas. Två döttrar, en dotterdotter och två barnbarnsbarn är på besök hos mormor Anja som ska fylla 92 år i maj.
– Det här är första gången på ett år som de små är här inne hos gammelmormor, säger Märit Carlson.
Hon är dotter till Anja och mormor till Signe och Mio, fem och åtta år gamla, som just håller på att förbereda en lek som gammelmormor ska vara med i.
– Vi ska åka buss, säger Signe och samlar ihop alla lösa stolar framför gammelmormor som sitter kvar i sin fåtölj.
En snurrpall vänds upp och ner och får bli bussens ratt. Ett antal gosedjur blir passagerare, förutom gammelmormor Anja själv. Sedan blir det kramkalas. Signe och Mio kryper upp i fåtöljen hos Anja.
Även undersköterskan Josephine Bittar kommer in och vill ge Anja en kram. Hon jobbar på avdelningen och det har blivit mycket kramar de senaste dagarna, förutom den ordinarie vården som innehåller en hel del fysisk kontakt.
Anja är förhållandevis pigg, både i kropp och knopp. Hon säger att hon klarat sig bra, fast det var tråkigt under en period i höstas när det fanns smitta på avdelningen och hon fick hålla sig på rummet. Då var besök helt uteslutet.
– Men jag har ju telefon, säger hon med en liten gnutta finsk melodi som finns kvar efter många år i Sverige.
– Och så tittade jag mycket på finsk tv.
Familjen kom till Mjölby 1964 från Raahe, strax söder om Uleåborg i finska Norra Österbotten. Till släkten där åker familjen varje sommar, men det blev förstås inget förra året. Så nu ser man fram emot den kommande sommaren. Och emot umgänget med de fem barnen, 10 barnbarnen och 12 barnbarnsbarnen. Anja har dessutom tre systrar och en bror kvar i Finland, så det är en stor släkt.
Hon har under året kunnat träffa sina anhöriga utomhus, och med de sedvanliga säkerhetsåtgärderna.
– Vi har suttit på bänkarna utanför entrén, med filtar och avstånd, och pratat och haft kaffe med oss, säger Leena Junttila Forsberg, Anjas andra dotter som också är med på kramkalaset.
De tycker alla att det känns betydligt mer positivt nu, även om pandemin långt ifrån är över.