Promenadstråket längs ån med pålarna som lyser när det är mörkt tycker Åsa Blomqvist mycket om.
Det är 15 år sedan stadsträdgårdsmästare Åsa Blomqvist började sin första tjänst i Mjölby, då som driftingenjör för skötsel. Sedan dess har hon hunnit gifta sig och få två barn, tillträda som stadsträdgårdsmästare och även vikariera som driftchef för parkenheten. Men första april är det dags att anta nya utmaningar. Då börjar hon sitt nya jobb som strategisk samhällsplanerare med gestaltningsinriktning i hemkommunen Motala.
Vilken titel!
– Ja, den är lite knölig, ler Åsa Blomqvist när vi träffas på en av hennes senaste skapelser, soldäcket vid Svartån i centrala Mjölby.
Det är strålande sol, drygt tio grader kallt och gnistrande snö. Bakom oss simmar tjattrande änder och andra sjöfåglar i det glittrande vatten som fortfarande är öppet.
– Åmiljöerna här är verkligen jättefina. När jag började i Mjölby var det lite mer instängt kring ån. Vattnet var ju farligt men under min företrädares tid började det förändras.
Under sina år i kommunen har Åsa Blomqvist varit med och gestaltat Svartåstrand, jobbat med Väderkvarnsbacken i Skänninge och Klämmestorp idrottsanläggning i Mantorp.
– Klämmestorp var det första stora projektet som jag ansvarade för, säger hon. Det gäller att hitta orternas identitet. Skänninges identitet är mer kulturhistoria medan Mantorps mer är idrott.
När Åsa Blomqvist fick sitt första jobb i Mjölby hade hon aldrig varit här. Snart lämnar hon Mjölby för nya utmaningar i Motala.
Man skulle ju kunna tänka sig att någon som är stadsträdgårdsmästare arbetar med just trädgård. Men riktigt så är det inte. I alla fall inte i en kommun av Mjölbys storlek.
– Att hålla på med blommor är nog det jag gör minst, säger Åsa Blomqvist. Mycket av arbetet handlar om att påverka livsmiljön i både stort och smått, från lekparker och soldäck till att vara involverad i när översiktsplaner och detaljplaner arbetas fram.
Men det var trots allt med blommor det hela började. Åsa Blomqvist säger att hennes pappa brukar berätta att hon redan när hon var så liten att hon knappt kunde prata tillrättavisade lite större barn som kom med vad de trodde var smörblommor med att nej, det där är blodrot.
– Natur och blommor har alltid funnits med i familjen. Och när jag var i tonåren köpte mina föräldrar ett fritidshus på Öland. Trädgården som var helt övervuxen tog jag hand om. Jag gick ofta till Capellagården som låg i närheten. Där praktiserade jag senare och jobbade i deras butik.
Soldäcket är en av de senaste sakerna som Åsa Blomqvist varit med och gestaltat.
Hon har också alltid tyckt om att rita så när hon gick i skolan frågade hon syokonsulenten om vad det fanns för utbildningar där man kunde kombinera växter och teckning. Det tog henne till Alnarp och en utbildning till landskapsarkitekt.
– Från början trodde jag att jag skulle rita trädgårdar men snabbt blev jag intresserad av att skapa stora, naturliga miljöer och trafikmiljöer. Det här har blivit lite mitt emellan.
När hon var klar med sin utbildning fick hon jobb på Plantagen där hon arbetade med utemiljöväxter i två år.
– Sedan kom jag hit, ler hon.
Vad är då utmaningarna med jobbet?
– Utmaningen är att se helheten, att ta fram den bästa planen för ett område, utföra den steg för steg i etapper och att vara uthållig. Men man måste också anpassa sig efter den budget man har. Det är ingen idé att ha en vision som inte går att genomföra i verkligheten. Samtidigt ska en vision vara ett högt satt mål, som man kanske måste utföra i etapper om inte pengar finns. Men Mjölby är en kommun som är duktig på att fram medel. Här har det funnits pengar att jobba med.
På frågan hur hon tycker att Mjölby har förändrats under de 15 år som gått sedan hon först kom till kommunen svarar hon att det finns ett helt annat självförtroende nu.
– Idag finns en stolthet här som inte fanns då, säger hon. Kommunen har utvecklats på ett positivt sätt och det är ett arbete som fortsätter. Man blir aldrig färdig.
På frågan vilka områden hon själv tycker bäst om i kommunen måste hon fundera en stund:
– Det finns så många, säger hon till slut. Måndalen med sina härliga pulkabackar så här års är en fantastisk plats. Och på våren blommar blåsipporna där i stora sjok. Vattenverkstan i Skänninge som vi börjat utveckla är en pärla och den lilla bäcken i Rydja i Mantorp tycker jag att vi fått till bra. Sandbergsgården och Sjölingården i Skänninge har väldigt fina trädgårdar, som tillhör hembygdsgårdarna. Åmiljöerna är så självklara så de behöver jag knappt nämna. Och Skogsjöområdet är förstås också fantastiskt.
Den som tittar noga på de utsmyckade papperskorgarna längs ån som elever tillverkat ser att mönstret består av potatisar, purjolök och morötter.
Även om Åsa Blomqvist snart slutar kommer hon att hålla ögonen på den fortsatta utvecklingen i kommunen.
– Det är många nya områden som ska exploateras. Vi har börjat arbeta på detaljplanen för södra och norra Eldslösa men det arbetet får min efterträdare ta över. I Mantorp finns ingen riktig park eller perennplanteringar. Det måste finnas sådana ytor och det blir bättre när man planerar för ett nytt centrum och nya bostadsområden. I Väderstad planeras också för nya bostäder så det finns lite för min efterträdare att ta tag i.
Har du några råd till din efterträdare?
– Ta fram en masterplan, den bästa planen och ta den i etapper, säger hon. Och så behöver Mjölby en riktig grönstrukturplan. Vi har börjat ta fram en för att veta hur våra grönområden ska se ut, vad vi vill utveckla, vad vi måste vara extra rädda om men också vad vi kan ta bort. Det blir också en uppgift för min efterträdare.
Hur känns det då att byta jobb?
– Åh, både och! Det ska bli jättespännande med nya arbetsuppgifter där jag kommer att få jobba med att visualisera översiktsplanearbetet i ett team med andra samhällsplanerare som har andra inriktningar. Men jag kommer att sakna mina fantastiska kolleger, klimatet och stämningen här. Vi är ett jättehärligt team men jag får fortsätta att träffa dem privat. Och jag kommer att komma tillbaka hit många gånger, särskilt som mina föräldrar numera bor i Svartåstrand.
Gestaltningen längs Svartån är en av de arbetsuppgifterna som Åsa Blomqvist är extra nöjd med.
En sista fråga till en stadsträdgårdsmästare måste ju ändå bli hur det är med det egna odlandet?
– Jo, jag har ett litet växthus där jag brukar ha tomater, gurka, paprika och aubergine, säger Åsa Blomqvist. Och så har jag några land där jag odlar blommor och grönsaker. De senaste åren har det inte blivit så mycket med odlandet. Det går i perioder. Men vi har faktiskt precis börjat prata om att tomaterna bör komma i jorden.
Har du någon favoritväxt?
– Mina barn brukar säga att alla växter är mina favoriter, skrattar hon.
Efter ett tag kommer hon i alla fall fram till att solhatt är en av hennes favoriter.
– Den är så vacker och finns i så många häftiga färger.