– Det här är den enda åsen vi har så det gäller att vara rädd om den. Det är den som renar vårt dricksvatten.
Åsen som vattenverkets driftchef Leif Andersson talar om är en grusås i Högbyområdet. Den utgör det naturliga filter som renar råvatten från Svartån och som Mjölbyborna så småningom får i sina kranar. Vattnet pumpas till någon av de tre dammar som finns på åsen innan det sedan sakta, sakta rinner genom åsen och blandas med grundvattnet. Det tar cirka tre månader. Sedan rinner det till vattenverkets brunnar där det syresätts för att fälla ut järn och mangan.
– Vattnet blir så rent att vi inte behöver tillsätta några kemikalier, berättar processingenjör Katrin Norling.
I varje damm finns nivågivare för att de som arbetar vid vattenverket ska kunna se hur mycket vatten som finns i dammen.
– Vi har även många grundvattenrör runt om i området så att vi kan övervaka hur högt grundvattnet är i åsen, säger Katrin Norling. Blir nivåerna för låga får vi pumpa in mer råvatten från Svartån.
Eftersom åsen utgör ett komplext reningssystem behöver vattnet inte behandlas ytterligare. Det blir både billigare och enklare hantering än ett traditionellt vattenverk. Men det finns hot. Järnvägen och riksvägen som går i närheten är ett.
– En större olycka där skulle kunna innebära en katastrof, säger Leif Andersson. Vi har ingen reservvattentäkt här i Mjölby. Men vi håller på och söker nya borrhål för det kan vara bra att ha ett annat uttag i åsen också. Men vi vet inte hur stor åsen är.
För att försäkra sig om att råvattnet inte drabbas av föroreningar övervakas Svartån vid intaget.
– Kortsiktiga störningar kan vi hantera, långsiktiga kan bli värre, säger Leif Andersson. Men hittills har vi inte behövt stänga inflödet från Svartån och hit.
Ett annat hot är klimatförändringarna. Både för mycket och för lite nederbörd påverkar Svartån och grundvattennivåerna. Om det blir mycket nederbörd kan det till exempel lösgöra sediment från botten vilket i sin tur kan leda till att det kan behövas ytterligare rening innan råvattnet pumpas in i åsen.
Ytterligare en utmaning är att Mjölby växer. Det innebär att fler ska dela på vattnet samtidigt som mer och mer mark tas i bruk för bland annat bostäder, verksamheter och vägar. Det försvårar för vatten att tränga ner i marken och bilda nytt grundvatten men genererar också mer smutsigt dagvatten att ta hand om.
– Vid nybyggen planerar man numera in dagvattendammar för att ta hand om det vattnet och förhindra och fördröja ytvattenavrinning till åar och vattendrag, säger Leif Andersson.
Även allt fler lantbrukare anlägger dammar nu förtiden, både för att fånga upp näringsämnen från åkrarna, men även för att ha vatten ifall det blir torka. För även om vi i Sverige är vana vid att ha god tillgång till vatten på de flesta håll har de senaste åren visat att det kanske inte alltid är något vi kan räkna med. Klimatförändringar tillsammans med nationella och globala mål gör att vi måste använda vatten på ett mer hållbart sätt. Enligt Svensk vatten använder vi cirka 140 liter vatten per person och dag medan motsvarande siffra för Danmark är 100 liter.
– Att förbrukningen är väldigt hög är vår största utmaning, säger Leif Andersson. Det bästa vore att folk förstod vilken resurs de slösar på och minskar sin användning.