Vera Karlsson tror att de äldre också är lite pirriga inför mötet. "Det känns nervöst, men det ska bli kul."
Stämningen går nästan att ta på när femåringarna ställer upp sig på led utanför Prästgårdslidens förskola i Mjölby.
– Det känns nervöst, men det ska bli kul, säger Vera Karlsson.
Hon och hennes kompisar är på väg till Slomarps vårdboende för att träffa och umgås med de äldre som bor där.
– Jag tror nog att de också är lite pirriga, säger Vera. Några av dem kanske inte kan gå så bra och sitter i rullstol.
När vi kommer fram till Slomarp efter ett par kilometers promenad är vi lite tidiga. Den här gången ska samlingen vara utomhus och barnen ställer sig vid fönstren och tittar in för att se om de kan se pensionärerna.
– Vi kommer träffas inomhus från och med april, säger barnens förskollärare Mia Graverius. Vi vill vara lite försiktiga så här i början.
Barnen från Prästgårdslidens förskola tittar nyfiket in genom fönstren för att se om de kan se pensionärerna.
Till slut öppnas dörrarna till vårdboendet och en strid ström av förväntansfulla tanter och farbröder kommer ut. En del sitter i rullstol och några går själva med rullatorer.
En av dem är Elsy Björkholm och hon har jobbat med barn under sitt yrkesverksamma liv. Man ser hur det lyser i ögonen när hon får se barnen.
– Det här har jag aldrig varit med om tidigare. Det var på tiden, utbrister hon och klappar i händerna.
Elsy Björkholm (i mitten) är glad över besöket. "Det här har jag aldrig varit med om tidigare. Det var på tiden."
Katarina Jonsson bor på Slomarp och hon är ofta med på aktiviteter som anordnas på boendet.
– Jag brukar vara med på bakning, frågesport och gymnastik. Det här känns spännande. Men jag tror att barnen är mer spända än vad vi är.
Åsa Dalhielm är aktivitetsledare på Attendos vårdboende i Slomarp och det är hon som leder samlingen.
– Ska vi börja med att sjunga? Kan ni ”Ekorrn satt i granen”?
Vera Karlsson samtalar med Bergljot Lagervall vid fruktstunden.
Efter sången ska alla presentera sig. En boll skickas runt och deltagarna får säga sina namn.
– Jag heter Stickan för jag är så smal, säger en av farbröderna.
Spridda fniss hörs från barnen. Men när Stickan lämnar över bollen till sin kompis Paul och han puffar undan bollen så den rullar iväg viker sig barnen av skratt.
– Vad busig han är, ropar alla barn i kör.
Alla femåringarna från Prästgårdslidens förskola
Trots att det är första gången som barnen och de äldre träffas är stämningen avslappnad och lekfull. I slutet av samlingen balanserar de en boll tillsammans på en stor färgglad duk.
– Jag tyckte det roligaste var den sista grejen, med bollen och duken, säger Vera Karlsson.
"Jag tyckte det roligaste var den sista grejen, med bollen och duken", säger Vera Karlsson.
Katarina Jonsson är nöjd med att se att barnen är glada att få träffas.
– Det var ju så länge sedan jag själv hade små barn. Det här har varit så trevligt och de ser så glada ut.