Cornelia Ekerfelt Allvin är skolpsykolog i Mjölby kommun.
Hon har några tips och tankar hon vill dela med sig av när vi samtalar med barn om det som har hänt i Ukraina.
Cornelia betonar att barn reagerar olika när det händer något allvarligt. Det viktigaste är att det finns närvarande vuxna som kan lyssna på vad barnen uttrycker och vad de har frågor om.
Låt barnen själva ställa frågor snarare än att du som vuxen ska berätta vad som sker.
– Som vuxen kan man ställa frågor som ”Vad tänker du på?” och ”Vad har du hört?”, när samtal om Ukraina dyker upp. Ställ öppna frågor och svara på det barnen undrar. Undvik att lägga över din egen oro på barnet, utan försök förstå vad barnets oro består av och bemöt det.
Svara lugnt, konkret och ärligt.
– Bekräfta barnets oro. Berätta att det är helt okej att känna sig orolig, och att du också tycker det som händer är tråkigt och läskigt. Som vuxen är det bra att vara påläst och uppdaterad kring läget. Har du inte svar på frågorna så be att få återkomma och ta reda på svaret.
Ekerfelt Allvin menar att det är viktigt att vi är ärliga när vi samtalar med barnen.
– Det kan kännas som att vi skyddar barnen när vi säger ”det där behöver du inte oroa dig för”. Det resulterar i att barnen kan känna sig ensamma i sin oro och att deras känslor inte tas på allvar. När de frågar behöver de ett svar. Fyll inte ut svaren med mer än det barnet efterfrågar.
Var närvarande och uppmärksam på vad för information barnen får via sociala medier och nyheter.
– Förklara för barnet att det lätt sprids falsk information på sociala medier. Uppmana barnet att berätta för en vuxen i sin närhet om vad det ser. Titta gärna på informationsflödet tillsammans för att kunna svara och finnas bredvid direkt.
– Märker du att barnet blir väldigt upptaget och oroligt av informationsflödet kan det vara bra att begränsa utrymmet till det. Ni kan komma överens om att titta en gång per dag eller liknande. Avled barnet genom att erbjuda andra aktiviteter.
Prata med barnet om saker som ger hopp.
– Förklara att det är vuxenvärldens ansvar att hitta lösningar och att det är väldigt många i världen som arbetar med att få ett slut på kriget.
Hjälp barnet att fortsätta med vardagliga och roliga saker även när oron finns närvarande.
– Vi måste hjälpa barnen att fortsätta sin vardag. Vi kan hålla i rutiner och göra saker som barnen tycker är roligt. Det är en skyddsfaktor och får oss att må bra.