Silvertejp hjälpte Mjölbybor på hotellrum i Filippinerna

– Nu ägnar vi åt oss själva, kopplar av och låter barnen bada på en resort söder om Cebu city. Under tre–fyra intensiva dagar i förra veckan hjälpte vi till så mycket vi kunde, berättar Stefan Unér.

Familjen Unér består av pappa Stefan, mamma Jeanette och barnen Filip, 7, och Isabella, 4. Familjen åkte till Filippinerna i slutet på oktober för att hälsa på Jeanettes föräldrar som bor i Cebu city på ön Cebu i södra delen av Filippinerna. Jeanette är filippinska och kom till Sverige 1999.

Familjen fick varningar om tyfonen vilket gjorde att de dagen innan bröt upp från sin resort vid havet för att istället ta in på ett säkert hotell i den moderna 2,5-miljonersstaden Cebu city.

– Det läckte in väldigt mycket vatten på hotellet, ja, det forsade in, men vi satt på hotellrummet och höll humöret upp. Vi ville inte skrämma upp barnen, berättar Stefan Unér.

Han hade före tyfonens härjning fått hotellets tillåtelse att tejpa rutorna i hotellrummet med silvertejp och likaså balkongdörren.

– Det var evig tur att jag gjorde det. Andra rutor på hotellet gick sönder och våra hade inte hållit utan tejpen. Och blåsten fick inte tag i dörren.

Rann det in vatten också på hotellrummet?

– Inte mer än att det räckte att lägga handdukar vid balkongdörren.Stefan Unér berättar på telefon från Filippinerna att det dröjde innan de fick klart för sig tyfonens omfattning. Kommunikationerna slogs ut. Släktingar i Sverige visste dock att de hade tagit in på hotellet. Facebook fungerade när mobiltelefonen lade av.

– Tyfonen kom vid åtta-nio på förmiddagen och var riktigt kraftig tills den började avta på eftermiddagen, även om vallarna med vatten inte var lika höga hos oss som i de värst drabbade områdena som i Tacloban.

– När vi vaknade dagen därpå visste vi inte vilken jättekatastrof som hade drabbat landet. Det var först frampå eftermiddagen som det började klarna, berättar Stefan.

Jeanettes pensionerade föräldrar befann sig också på hotellet. Jeanettes pappa har arbetat inom kustbevakningen.

– Kustbevakningen hörde av sig till svärmor och bad henne om att ordna fram tarpolin, som används för att ge tillfälligt tak över huvudet åt dem som förlorat sina hem. Vi sponsrade en sändning med vatten till norra Cebu dagen efter tyfonen. Sedan blev vi under flera dagar engagerade i att skaffa fram ris och vatten, som vi köpte i butiker, och som packades och kördes iväg till en stor rondell inne i Cebu city där hjäporganisationer som bars fram av frivilliga insatser tog hand om det.

Stefan Unérs uppfattning är att de folkligt förankrade hjälporganisationerna fungerade väl från första stund medan regeringens insatser var skrämmande dåliga.

– Det fanns färdigpackade statliga ransonser, men de skickades inte utan skulle först öppnas för att det skulle läggas i reklam inför valet. Det är både sådant som vi hört från bekanta och som det stått om i tidningarna.

Hur fungerar hjälparbetet idag?

– De internationella insatserna har börjat fungera. Vi såg häromdagen flygplanen köra i skytteltrafik, däribland ett svenskt Herkulesplan. Det var en mäktig syn.

I slutet på november flyger familjen Unér hem. Som det faktiskt var planerat från början.