Regnet vräker ned utanför scoutstugan i Mjölby. Inne i värmen har fyra generationer scouter samlats. Yngst är Cornelius Ryngmark, 8 år och äldst är hans gammalfarfar Roger Falk, 78 år.
Roger är med i patrullen som kallar sig för Russinen.
– Vi är skrynkliga, fårade och har börjat gå med kryckor. Oftast är vi sju stycken som ses på onsdagar. Den äldsta är 85 år.
När han var 11 testade han scouterna för första gången.
– Jag bodde vid Baptistkyrkan och var på deras scouter några gånger. Det passade mig inte för det blev lite för kyrkligt. Men så började jag i Mjölby scoutkår och trivdes direkt. Många av mina bästa vänner har jag träffat genom scouterna.
Russinen har tagit på sig att ta hand om den del av Östgötaleden som Mjölby scoutkår har driftansvar för.
– Vi ser till att markeringar syns, röjer sly och ordnar ved till vindskydden. Det är mycket jobb, men samtidigt väldigt roligt.
För Rogers son Patrik Falk, 56, blev det naturligt att börja i scouterna.
– Jag har varit med sedan barnsben. Min mamma var oftast med som funktionär, medan pappa var ledare. Jag hade testat lite olika sporter, men jag kände att scouterna var min grej. Jag fastnade för att det finns en fin kamratskap från den yngsta till den äldsta.
Patrik är ledare för den gruppen som kallas för Äventyrarna. På den avdelningen är det cirka 30 barn.
– Det är ideologin som gör att jag trivs. Jag tycker om friluftsliv och att vi hjälps åt och gör något bra trots att vi inte perfekta. Nu när jag är ledare är det roligt att lära barn att komma ut i naturen. Att de får släppa dator och mobil och bara vara sig själva.
Det var genom scouterna som Patrik träffade kärleken.
– Hon var med i Ödeshögs scoutkår. Första gången vi sågs var när vi planerade inför ett läger i fjällen. På det lägret lärde vi känna varandra. Under en period hade scouterna i Ödeshög inte så mycket verksamhet och då kom de till oss i Mjölby.
Även Patriks son Martin Ryngmark, 31, mötte sin blivande fru via scouterna.
– Jag var 17 år. Vi hade ett event med innebandy för scouter och hon var med. Vi satt ett gäng här i scoutstugan och snackade hela natten. Sedan träffades hon och jag några dagar senare. Då var hon scout i Tranås.
Trots att Martin då var tredje generationen scout så säger han att han blev det frivilligt.
– Vi var med tidigt eftersom pappa var ledare. Redan innan vi hade åldern inne. Jag fick mycket kompisar inom scouterna.
I år gör Martin comeback efter 10 års frånvaro. Efter studier på annan ort och flytt från Mjölby är han nu tillbaka i scoutstugan.
– Det är kul att vara med igen. Nu är min son Cornelius tillräckligt gammal att vara med i den yngsta gruppen.
Cornelius är med i gruppen Spårarna. De tänder brasor, täljer med kniv och lagar mat på stormkök.
– I onsdags var vi på brandkåren och vi hann bara prata en stund för sedan blev det utryckning, säger Cornelius.
Han tycker att det är bra att det finns äldre som är med i scouterna.
– Det är inte farligt med eld och knivar om man har en vuxen med sig. När man blir äldre kan man använda kniv själv.
På Rogers, Patriks och Martins scoutskjortor sitter knivmärken som ett bevis att man får hantera kniv. Om scouttraditionen fortsätter, kanske det blir ännu fler märken inom familjen.