– Regissörer och skådisar i all ära, men någon måste ju visa filmen också, sa studions Bo Jappe Arvidsson och kallade fram Jaan Erm för att ta emot en tavla med Ingrid Bergman på, just när han tänkte ta trappan upp till projektorrummet och sätta igång sista filmstudiofilmen för säsongen.
Jaan firar i dagarna 20 år på ärevördiga Saga som själv är en pigg 75-åring och ägs av 30-årsfirande Svenska Bio. Trippeljubileum, alltså.
Det är egentligen fantastiskt att Saga har överlevt.
– Det är tack vare Peter Fornstam och Svenska Bio som har trott på bion och satsat, säger Jaan.
Han får nog ta på sig lite av äran själv också. 1997 när han började var det tufft. Publiken svek och undra på det när filmerna kom till Mjölby först när de gått ett slag i större städer.
Digitaliseringen har ändrat på det och dessutom gjort Jaans jobb bekvämare.
– Man slipper de tunga filmrullarna och jag behöver inte ens riva biljetter, många har biljetten i sin telefon när de kommer.
Projektorrummet en brant trappstege upp ser ut som en datorsal. Filmen startas med en knapp, en hårt surrande fläkt kyler projektorn som ser ut som en villapanna. På sommaren sätter Jaan på en luftkonditionering för själva projektorrummet där det kan bli rejält varmt.
För 20 år sedan jobbade Jaan som discjockey och bartender på Mr Lejon, diskoteket i Mjölby. I garderoben stod Pär Hellman som var platschef på Saga. Resten är som det heter historia.
– Men första gången jag var på Saga var 1968 när pappa och jag såg ”Vi på Saltkråkan”. jag minns att det var så spännande. Man satt som på nålar, berättar Jaan.
Då var Saga en jättebiograf med över 400 platser. I dag är det 221 stolar sedan duken härom året flyttades fram. Bakom duken finns det planer på att bygga ytterligare en salong, spegelvänd mot den stora. Den skulle ha plats för 50–60 personer med en lika stor duk.
– Men det är lite problem med att ordna ingången dit, säger Jaan och hänvisar till ägarna Svenska Bio i Stockholm.
Ett annat problem man står inför är hur bion ska kunna handikappanpassas utan att det görs avkall på kulturminnesskyddet.
– Bion är en klenod och jag tycker att Mjölbyborna ska vara stolta över den, säger Jaan Erm.
Om sitt jobb säger han att ”det är världens bästa arbete med världens sämsta arbetstider”. Och så är det lite ensamt, i alla fall efter att publiken satt sig och han tryckt igång filmen och släkt ljuset i salongen.
Då får han sköta allt det andra: fylla på popcorn, städar toan, schemalägger kommande visningar och beställer varor. Filmerna laddas in via internet, liksom reklamen som kommer från SF Media.
– Det är ett otroligt trivsamt jobb.