Ebba Kellander har basat för Hogstadius fastigheter i tio år nu, sedan 2011 när hon tog som 28-åring över efter pappa Göran Hogstadius. Sedan dess har bolaget utvecklats, förutom Kanikegården ingår grannfastigheten Väljaren (en gång Ica-butik, numera Handelsbanken och Fitness4you), Sparbankshuset och Kvarnholmen (Nyfiket).
Drygt 80 lägenheter plus ett antal handelslokaler och kontor förvaltas av henne, maken Thomas och den anställde fastighetsskötaren Jonny Karlsson.
Beslutet att bygga "miljonhuset" Kanikegården på 1910-talet måste ha varit ett mycket stort och svårt steg. För detta värvades många finansiärer, bland dem farfar Kurt Hogstadius som var kund i Kanikegårds kvarn inne på gården. Kvarnen gjorde redan goda affärer, men att nöja sig och sitta still var inte aktuellt då, och är inte aktuellt nu.
– Jag har lärt mig att allt som inte utvecklas, det avvecklas med tiden, säger Ebba Kellander.
Även Ebba har tagit ett antal stora beslut för att utveckla. Ungefär samtidigt som hon blev vd utökades familjen och Ebba var föräldraledig från jobbet på Visit Vadstena. Hon gick ner till halvtid för att sedan sluta helt. En hel del av det administrativa arbetet som pappa Göran lejt ut tog hon över. Kvarnholmen köptes 2012, sedan kom Väljaren 2016 och Sparbankskvarteret 2019, det senare en mångmiljonaffär. En annan stor investering var ombyggnaden av saluhallen på gården innanför Kanikegården. Den gamla hallen där kött och ost bytt ägare, och där bönder som lastat av sädessäckar till malning tog sig ett glas genever på schweizeriet, blev till 14 moderna lägenheter. Ett komplicerat och kostsamt ombyggnadsarbete, där både bjälklag och många fönster flyttades, samtidigt som den gamla karaktären skulle bevaras i möjligaste mån.
– Visst var det lite av ett riskprojekt. Men jag trodde på det, och även banken, säger Ebba Kellander.
Det finns en framtidstro i Mjölby idag, menar hon. Och hon tycker att kommunen är med på tåget. Utveckling, annars avveckling.
– De har tagit upp det på sin agenda. Men det är en lång process att skapa en levande miljö.
Ebba berättar om en lägenhetsvisning hon hade med en ung person som var beredd att flytta till Mjölby. Lägenheten var personen nöjd med, men när de kom ut på gatan efter visningen frågade hen "jaha, och vad gör man här då".
– Vi pratar om kvällsekonomi, och nöjesliv, upplevelser och flöden på kvällar och helger. Industrier och andra företag i kommunen söker unga människor att rekrytera, men för dem måste bostadsorten ha "rätt status", kännas intressant och andas stolthet, menar Ebba.
Här finns en bit kvar att jobba med. Hon tror att satsningen på Svartå Strand och det faktum att Mjölby växer som ort och kommun ger goda möjligheter att utveckla allt det som redan finns i Mjölby till en plats att trivas på. Det flyttar hit människor från Linköping. Kan de locka hit sina kompisar i stan, eller måste allt uteliv vara några pendelstationer bort från Mjölby?
– Kaféer och matställen är viktiga. Det gäller att skapa ett utbud och en miljö som folk efterfrågar. Kommunen kan bidra med ickekommersiella miljöer som är inbjudande, sittplatser, stråk och mötesplatser, menar hon.
Hennes eget engagemang i kafé Nyfiket var ju inte meningen, men hon tycker det är roligt och hoppar in ibland i kassan.
– Man träffar folk, och har kollegor att prata med. Det är jag inte så van vid. Men tanken var från början – och är fortfarande – att på sikt sälja verksamheten.
Rörligheten i hyresmarknaden har ökat. Pandemin har gjort att folk längtar ut ur storstan. Fler vill flytta till mindre orter som Mjölby. Även när det gäller handeln har Mjölby haft en fördel det gångna året. Överlag har nya beteendemönster inneburit utmaningar för handeln även före corona. Det har tidvis funnits tomma ytor i gatuplanet på Hogstadius fastigheter.
– Arbetslivet har förändrats. Många har suttit hemma, näthandel, hemkörning och hämtmat ökar. Kanske blir det bestående förändringar, funderar Ebba och ser framför sig kontorshubbar med flexibla kontor och olika servicefunktioner för arbete som varken sker hemma eller på "jobbet".
På hubben hyr man skivbord, får lunchmat levererad och lämnar in den pandemiköpta hunden för passning.
– Vi kanske inte vill gå till kontoret varenda dag, men jag tror att vi längtar tillbaka till ett sammanhang efter året i hemmakontoret.