Huset, som både är en före detta prästgård med rejäl trädgård och rundel och Pucks barndomshem, har varit parets bostad sedan 1989. Nu känns trädgården lite för stor och familjen lite för långt borta för att det ska gå att bo kvar.
– Våra döttrar och barnbarn bor i Stockholm. De tycker nog att vi ska bo i närheten av dem nu när vi börjar bli så gamla, säger Puck Åberg.
Även om Puck bott mycket i Stockholm, även under tiden hon haft huset i Östra Tollstad, känns det vemodigt att sälja efter alla dessa år. Det har varit ett privilegium att bo i ett hus som detta, det säger både hon och Magnus.
Men historien om Puck och prästgården börjar redan 1940 när hon för första gången flyttade hit.
Hon föddes i Djursholm i Stockholm. Hon var 2,5 år när hennes pappa tog med sig familjen till Östra Tollstad där han fått jobb som präst. Hennes mamma jobbade som lärare både i Stockholm och sedan periodvis på Vifolkaskolan i Mantorp.
Minnena från de första åren präglas av kriget.
– Vi hade officerare inhysta här och vakter och mörkläggning. Bilen stod uppställd eftersom försvaret använde däcken. Vi var lite påpassade. Prästen var väldigt viktig på den här tiden.
Familjen bodde här tills pappan pensionerades 1967, men då hade Puck redan flyttat ut, gift sig och skaffat barn.
– Jag flyttade egentligen ut redan under gymnasietiden i Linköping. Då bodde jag på elevhem.
Efter gymnasiet tog hon sig till Stockholm där hon pluggade statsvetenskap och filosofi, nordiska språk och litteraturhistoria för att så småningom ta en akademisk journalistexamen.
I 20 år jobbade hon som tv-journalist för SVT. Hon reste till Afrika och Afghanistan, rapporterade om talibaner och uppror, bland mycket annat. Magnus och hon var gifta sedan 1962 och han jobbade som ekonom i framför allt Tanzania och Uganda.
– Ett tag bodde vi uppe vid gränsen till Afghanistan. Vi kunde inte bo i Afghanistan utan vi bodde i Peshawar i Pakistan, precis på gränsen till Afghanistan. Det tyckte jag var oerhört intressant. Som kvinna var man otroligt begränsad men som journalist var jag fullkomligt könlös. Jag kunde hälsa på och prata med massor av afghanska män och jag gick till och med in i en moské en gång. Det var en stark upplevelse.
Var det inte läskigt?
– Nej. Jag har filmat på fruktansvärda ställen i Afrika. Jag var inte rädd på den tiden. Men nu skulle jag nog tycka att det är för läskigt.
Hon drar en parallell mellan journalistyrket och barndomen i prästgården. Som barn var hennes familj aldrig en del av Östra Tollstad.
– Det här var en tjänstebostad, vi tillhörde inte bygden. Som journalist är man också hela tiden utanför. Man betraktar men man är inte delaktig. Jag tycker det har varit ganska skönt faktiskt.
När Pucks mamma gick bort 1986 ringde hon upp ett hembiträde som familjen haft under tiden i prästgården. När hon berättat att modern var död visade det sig att hembiträdet också satt på en nyhet. Prästgården var till salu.
– Vi åkte på visning. Där var massor av folk, bland annat en liten gubbe med canvasväska på magen som gick och mätte varenda utrymme i huset. När visningen var slut frågade jag vem han var och då sade de att han var en konsul från Stockholm som var oerhört intresserad. Det är ingen idé att vi åker ner ens, tänkte Magnus och jag. Ändå åkte vi.
På auktionsdagen var konsuln inte där.
– Konsuln hade ringt på morgonen och bett att få skjuta upp aktionen eftersom tåget från Stockholm var försenat. Då sade auktionsförrättaren: Klockan tio är det sagt, klockan tio blir det. Hade han inte sagt så hade vi aldrig fått huset.
Tre år efter det att affären blev klar flyttade Puck och Magnus in i huset.
Nu får makarna Åberg ta farväl av huset. Ett särskilt farväl får Magnus ta av trädgården som varit hans fristad under åren.
– När Magnus har fått vara ifred har han alltid varit här ute. Han älskar landet och trädgården.
Det måste ha varit roligt att vara barn här. Många små skrymslen att gömma sig i, eller?
– Ja, särskilt i trädgården. Påven bannlyser är en kurragömmalek vi lekte som barn. Här kunde man väldigt lätt hoppa in bakom en buske någonstans. Det har varit väldigt lyckat att ha barn och barnbarn här.