"Nu vet vi ju inte hur allt blir, men jag tror att patienterna kommer att uppleva lite mer att de bollas mellan vårdcentralen och psykiatrin. Att det skickas remisser som avvisas. Att man hamnar lite mer mellan stolarna", säger Caroline Johansen.
Stämningen i konferensrummet på psykiatriska mottagningen i Mjölby är tung.
I våras var vi här för att prata med personalen om det stora varsel Region Östergötland flaggat för. Då uttryckte de stark oro för hur de ska kunna ge sina patienter den vård de behöver i framtiden.
Nu har beskedet om vilka som får gå eller blir omplacerade kommit.
– Det är två heltidskuratorer som är uppsagda, sedan är det en skötare och en vårdadministratör som ska omplaceras, berättar Caroline Johansen, kurator på mottagningen.
Vilka i personalgruppen det gäller vill man inte gå ut med. En anledning är att de patienter som drabbas av detta måste informeras på ett varsamt och genomtänkt sätt. Personalen menar att många patienter, inte bara här i Mjölby, lär må dåligt och påverkas av att personal slutar på olika enheter runt om i länet.
Och var ska patienterna ta vägen, längre fram?
– Det är ett jättehårt remissinflöde. Och så ska man hänvisa dem till vårdcentralen, och där försvinner det också personal. Man undrar var alla patienter ska ta vägen, förklarar vårdadministratören Elinor Helmersson.
– Jag tänker att det är ett svek mot våra patienter och mot oss som personalgrupp att dra ner på psykiatrin. Det är ingen av oss här som tycker att det är ett bra beslut, menar Caroline.
Personalgruppen berättar om en arbetsplats där alla yrkeskategorierna har ett bra samarbete, rutinerna är väl inarbetade och siffrorna bra. En annan sak som framkommer under samtalet är att man bryr sig om och tar hand om varandra här. På senare tid har stödet kollegorna emellan blivit allt viktigare.
– Man märker en skillnad när man kommer hit på morgonen, tycker jag. Det är en tung känsla, inte som det var förut. Många är ledsna och stressade över hur det här ska bli för oss och våra patienter. Och det vet vi ju inte riktigt än, hur det kommer att bli. Vi kan bara sia om det. Vi vet bara att det påverkar, säger Caroline.
Även sjuksköterskan Ida Jensen, som arbetat på mottagningen i ungefär ett halvår, märker skillnad på stämningen.
– Innan var alla glada, nu möter man den ena efter andra som är ledsen eller har gråtit, menar hon.
– Det leder ju inte till en bättre hälsa i personalen. Det är jättestor skillnad på hur folk är på arbetet nu än tidigare. Det här är en otroligt fin mottagning med otroligt fina arbetskollegor. Det är så tragiskt att det får gå så här. Att man slår undan benen på fungerande mottagningar, tycker Elinor.
"Det är jättetråkigt när hela mottagningen har hjälpts åt för att bygga upp fungerande rutiner, inom alla yrkeskategorier. Vi har ett väldigt fint samarbete. Nu känns det som att man slår undan benen på oss", tycker vårdadministratören Elinor Helmersson.
Oron kretsar kring hur arbetsuppgifterna ska fördelas när de blir färre på mottagningen samt att stress ska göra att man inte snappar upp viktiga detaljer i mötet med patienterna.
– Det är hundraprocentiga tjänster som försvinner. Det betyder att det är hundra procent arbetsuppgifter som blir fördelade på de som blir kvar, lagda på någon annan som redan har fullt upp, säger Elinor.
–Vi får höra att vi ska fokusera på vårt kärnuppdrag, att ge god psykiatrisk vård åt våra medborgare i den här länsdelen. Men jag känner att det är mycket utöver det som vi är ålagda till att göra, som jag kan känna en stress över, säger Carolin och fortsätter:
– En stress över att man ska missa. Att man behandlar symptom, men att man inte har tiden och känslan för att knyta kontakt med patienten och gå lite till botten med orsaken till symptomen. Att förstå varför någon mår dåligt.
"Det är en stämning här på jobbet som vi inte riktigt känner igen. Många som gråter på jobbet, mycket kramar och en annan känsla när vi tar hand om varandra", menar kuratorn Caroline.
Det är starka känslor runt bordet. Många uttrycker att de trivs på sin arbetsplats, att de har valt sitt yrke av en anledning. För Elinor är en arbetsplats inte bara en plats man går till för att tjäna pengar.
– Då hade jag kunnat jobba var som helst. Men jag fullkomligen älskar min arbetsplats. Sedan blir det förflyttningar och uppsägningar och sådant man inte kan påverka. Där man kanske inte ser att vi är personer som blir drabbade. Där man benämner alla medarbetare som funktioner. Men jag tycker inte att vi är funktioner, vi är personer som också har känslor.
Personalgruppen lyfter även problematiken med omplaceringen av personal. Risken finns att människor hamnar på arbetsplatser de inte vill arbeta på, eller som ligger långt ifrån hemmet.
– Man riskerar att hamna på en arbetsplats som haft kompetenta kollegor som velat jobba där och som nu ska ersättas. Då kanske man inte blir helt välkomnad med öppna armar, menar Elinor.
– Jag känner att det här är en arbetsplats i sorg, säger arbetsterapeuten Pernilla Holmer.
Mottagningen här i Mjölby har ett stort upptagningsområde. Personalgruppen vittnar om hur det pratas om att de inte ska springa snabbare eller ta på sig mer än tidigare, men enligt dem är det oundvikligt när flera tjänster försvinner. "Arbetsuppgifterna går inte upp i rök, det är klart att de måste fördelas. Då blir det mer på de som är kvar", säger sjuksköterskan Ida.
Carina Ranius är verksamhetschef för psykiatriska kliniken i Motala och Mjölby. Hon är medveten om att det finns oro bland personalen just nu.
– Just nu finns ganska mycket oro, vilket är helt förståeligt. Det är klart att man är orolig över hur situationen ska bli, säger Carina Ranius.
Hon berättar att man försöker titta på nya arbetssätt samt hur man skulle kunna omprioritera för att arbetsbelastningen på personalen som blir kvar ska öka så lite som möjligt.
– Det är verkligen inte i vårt intresse att arbetsbördan ska bli större. Jag vill såklart att det här ska fortsätta vara en arbetsplats där det är en rimlig arbetsbelastning och där man trivs att arbeta. Så vi tittar på både nya arbetssätt och prioriteringar. Men det är svårt att säga exakt hur det kommer att bli just nu, för det är ett pågående arbete.
De nya arbetssätten är även tänkta att bidra till att patienterna ska drabbas så lite som möjligt av omställningen. Men det finns risk att få vänta längre på hjälp.
– Det finns risk för att det kan bli längre väntetider. Men vi strävar efter att göra det så bra som möjligt för patienterna.
När vi träffar personalen uttrycks en oro för att patienter ska uppleva att de bollas mellan vårdcentral och psykiatrin. Detta är en risk Carina Ranius håller med om.
– Det är neddragningar i primärvården också, precis som hos oss. Det är därför den här risken finns. Där tänker jag att vi behöver förbättra vår samverkan med vårdcentralerna för att minimera den risken. Att vi behöver ha mer kontakt med varandra, så att det blir ett beslut kring var patienten ska få sin insats.
"Det är onekligen så att vi har behövt göra minskningar av personal på psykiatriska kliniken i Motala Mjölby, precis som på alla andra kliniker inom Region Östergötland. Personalen är orolig, förstås. Både de som ska sluta och de som kommer att förflyttas. Men också de som kommer att jobba kvar. De är oroliga för hur det kommer att bli med arbetsbelastning för deras del", säger Carina Ranius, verksamhetschef för psykiatriska kliniken Motala Mjölby.
Hur tas personalen om hand under omställningen?
– Dels försöker man arbeta med att ta fram nya arbetssätt och hitta lösningar, det är det ena. Det andra är att chefer och teamledare försöker stötta personalen så långt det går. De som mår mer dåligt får hjälp till en kontakt med företagshälsovården, för att få mer stöd därifrån. Det är lite olika vad man vill ha och behöver.
Carina Ranius håller med om att det till exempel inte går att plocka bort två hundraprocentiga tjänster inom en yrkesroll och sedan lägga de arbetsuppgifterna på den personal som finns kvar.
– Det är det som är kopplat till att vi dels måste titta på arbetssätt. Vi måste titta på prioriteringar och sedan kan det bli lite längre väntetider. Man kan inte bara lägga över alla arbetsuppgifter som de som slutar har, på de som jobbar kvar i yrkeskategorin. Det går inte, då måste man göra på andra sätt.
Personalen uttrycker en oro för att missa viktiga saker i patientmötet till följd av en ökad arbetsbelastning, hur ser du på det?
– Det skulle kunna hända, om man är väldigt stressad. Men min förhoppning är att när man sitter i ett besök så kan man hantera det på ett lika bra sätt som nu. Men att det kanske kan bli så att patienter får vänta lite på vissa besök de får idag. Det är en mer trolig risk.