Patrik Löwendahl och två av hans vänner hamnade i en vak i Hunnebackefjärden i Rejmyre. Den fjärde i sällskapen gjorde en fin insats med att få upp kamraterna.
Klockan 11:23 på lördagen larmades räddningstjänst, ambulans och polis till isen i Hunnebackefjärden i Rejmyre. Tre skridskoåkare hade gått genom isen. En av dem var Mjölbybon Patrik Löwendahl. Ett par timmar efter dramat får vi byta ett par ord med honom. Han är kvar på sjukhuset och väntar på att få åka hem.
– Vi var fyra stycken och hade gett oss ut för att åka långfärdsskridskor. Vi rekade isen och tyckte att det såg bra ut. Vi hann åka tjugo minuter, en halvtimme kanske. Sen brast isen under två av oss. Några sekunder senare gick den tredje i. Den fjärde klarade sig kvar uppe på isen, säger han.
Vännerna hade rätt utrustning med sig med dubbar, kastlinor och ryggsäck. Det visste vad de skulle göra, även om det var första gången de hamnade i en sådan här situation.
– Hon som var kvar uppe på isen skötte sig helt fantastiskt och gjorde helt rätt. Hon lyckades ganska snabbt att få upp en av oss och de två gjorde ett jättejobb för att få upp oss som låg kvar lite längre i vattnet, säger Patrik Löwendahl.
Han uppskattar att han var i det kalla vattnet i ungefär femton minuter.
– Det började bli lite chockartat när jag skulle hugga mig upp men isen bara brast. När man inte kommer upp och blir kallare och kallare.
Fick ni inte panik?
– Nej, man hinner ju tänka en del när man ligger där, men ingen fick panik. Vi pratade om det innan du ringde, att vi lyckades hålla oss så kalla (ordvitsen är oavsiktlig, reds anm), men det var väl för att vi inte riktigt var så slut då, säger Patrik Löwendahl som även vill berömma räddningstjänstens insats ute på isen.
– De gjorde ett fantastiskt jobb när de kom ut och räddade oss på sina kälkar. Vi kom snabbt i land och in i ambulanser. Det var väldigt bra.
Patrik Löwendahl fick åka med ambulansen till sjukhus, han hade då en kroppstemperatur på 34 grader.
– Jag skakade okontrollerat och hade svårt att stå på benen. Nu känner jag mig okej igen och väntar på att få lämna sjukhuset.
Det här dramat fick ett lyckligt slut och Patrik och hans vänner kan konstatera en sak:
– Man förstår ju nu att det är oerhört viktigt att man har rätt grejer med sig. Annars är man ganska chanslös.