Detta har man tagit till sig bland annat på småbarnsavdelningarna Spindeln och Sländan på Ryttarhagens förskola i Mjölby.
– Under det senaste året har vi satsat på att arbeta med ofärdigt material och med natur och teknik, berättar Anna Johansson som är förskollärare.
Med ofärdigt material menar hon allt som man kan skapa med. En leksaksbil är fix och färdig, man kan leka med den, köra fram och tillbaka med den men den inspirerar inte till att skapa och bygga med.
Barnen på förskolan har mer och mer börjat använda andra verb än leka, bygga eller pyssla. Nu säger de allt oftare konstruera, undersöka och utforska. Till och med krångelord som hållfasthet och stabilitet hörs ibland inne i förskolans lekrum, eller ska vi kanske kalla det konstruktionsavdelning?
– Vi jobbar mycket med teman. Vi har berättat sagan om bockarna Bruse. Barnen blir inspirerade och vill bygga, berättar Anna.
Då plockar man fram det ofärdiga materialet, inte de färdigbyggda broarna och djuren ur djurlådan.
En grupp barn sitter på golvet i ett av rummen i förskolan. Mellan sig har de massor av byggklossar, men också pinnar och kottar.
– Vi har plockat i skogen, berättar treårige Adrian.
Hans förskolekompis Rital bygger på ett slott med tinnar och torn av träklossar och vill ha hjälp av Corren med att konstruera ett högt torn, medan systern Ritaj tittar på oss från sin plats tätt intill fröken Anna.
I mitten har barnen byggt en bana av pinnar och kottar där de rullar stenkulor. Varje gång barngruppen går till skogen kommer de hem med ofärdigt material, pinnar, kottar, barr, löv. Det blir mycket att städa, kanske någon invänder. Men det heter inte städa, det heter sortera.
– Barnen gillar det här sättet och det passar alla åldrar, menar Anna Johansson som påpekar att förskolan förstås har vanliga färdiga leksaker också.
