Myy Sandberg är fem år. I höst ska hon börja i sexårs på Egebyskolan. Hon har mörkt långt hår och bruna ögon.
Hon sitter i soffan i lägenheten i Mjölby och tittar på morgonbarnprogrammen. Strax ska hon och mamma Lou och lillebror Sam gå iväg till förskolan.
– Hon är ovanligt pigg i dag, säger Lou.
– Jag är lite täppt i näsan, säger Myy.
Sam tultar omkring och vill ha hennes jättestora godisklubba i ett färglatt hölje av cellofan. Men det får han inte, för den är Myys.
Två ovanliga saker har hänt de senaste veckorna. Den första var att hon var i Astrid Lindgrens värld i Vimmerby och träffade Pippi.
– Jag var väldigt orolig innan. Men jag chansade, och det gick bra. Nånting måste hon ju få göra, säger Lou.
Den andra ovanliga händelsen var när ett japanskt tv-team filmade Myy på Allergicentrum på US. Japansk public service-tv gör en serie om kroppen och dess signalsystem. Ett avsnitt ska handla om magen och tarmarna.
De intervjuar forskaren Maria Jenmalm som jämfört barn som fötts med kejsarsnitt och barn som fötts vaginalt och kommit fram till att risken att drabbas av allergier är större med kejsarsnitt. Filmarna ville ha bilder på några barn som besökte Allergicentrum.
– Det var intressant att träffa japanerna. De var så artiga, säger Lou.
Myy är född med kejsarsnitt, precis som Sam, 1,5, och storebror Max, 13. Killarna har ingen allergi. Inte mamma heller. Men Myy är överkänslig mot nästan allt. Mjölkprotein. Vete. Sesamfrö. Soja. Pollen. Hund. Katt. Ärtor. Alla sorters nötter. Värst är det med jordnötter.
Hon går ingenstans utan sin lilla rosa ryggsäck. Den fick hon på Astrid Lindgrens värld. Hon hade en annan före den. I ryggsäcken har hon alla sina mediciner. Hon tar sin astmamedicin med inhalator varje morgon och kväll. Varje dag tar hon sina allergitabletter. Om hon får besvär under dagen kan hon ta extra. På förskolan vet de vad som ska göras.
I ryggsäcken har hon också två sprutor. Om hon får en allergichock av jordnötter är det sprutan som är hennes räddning.
– Det behövs så otroligt lite. Hon får andningsproblem. Ansiktet svullnar upp så hon ser ut som en boxare. Hon kan bli trött och kraftlös i flera dagar efteråt, säger Lou.
Lou har alltid trott att Myys allergi fanns redan från födseln. Hon var ofta sjuk de första två åren. Men det var bara förkylning, fick hon veta.
Men en dag vid två års ålder kunde hon nästan inte andas. Hon var helt igentäppt. Lou sprang med henne till vårdcentralen. Hon visade sig ha väldigt låg syreupptagning, blev inlagd på US, fick syrgas och en allergiutredning inleddes.
Sedan dess har hon haft sin lilla ryggsäck.
– Vi får ta dagen som den kommer. Hon orkar inte så mycket. Ofta är hon hostig och flåsig. Blir trött när hon cyklat en bit och måste stanna och vila.
Att gå på kondis är nästan omöjligt. Födelsedagskalas innebär stora problem. Myy börjar bli så stor att hon undrar varför hon inte kan göra sånt som andra barn gör. Varför tål hon ingenting? Livet blir så enformigt. Alla innehållsförteckningar måste granskas noga.
– Det känns som att hon snart inte kan äta nånting, tycker Lou och säger att hon gråter ibland över hur jobbigt allting är.
Men i dag är alltså Myy pigg. Pigg på livet, men lite arg på lillebror som fortfarande är ute efter hennes saker. Hon visar solfjädern hon fick av det japanska tv-folket och undrar vad det är jag hela tiden skriver i mitt block. När hon får höra att där står allt som mamma sagt den senaste stunden gör hon stora ögon. Varför?
– Kanske har hennes nya medicin gjort susen, hoppas mamma Lou.
Den senaste forskningen tyder på att det är bättre att utsätta små barn för olika livsmedel, även ägg och jordnötter som tidigare varit ett big no-no under första levnadsåret.
Det låter inte vettigt, men det har stöd i forskningen att ge spädbarn i fjärde eller femte månaden jordnötssmör eller liknande i maten.
Livsmedelsverket har dock ännu inte gått ut med rekommendationer, deras råd är allmänt hållna och föreslår tidig och regelbunden introduktion av olika livsmedel. Kanske kommer det snart reviderade och mer specifika råd.
För Myy och hennes mamma är råden oanvändbara. Minsta spår av jordnöt kan vara livsfarligt för henne. Och Lou kan bara hoppas att samhället runt omkring henne visar förståelse för riskerna.
– Jag tycker att folk har dålig respekt och inte förstår allvaret förrän det händer något.
Lou vet att många barnallergier växer bort av sig själv med tiden, men jordnötsallergin finns det risk för att dottern får dras med.