Jörgen Oskarsson blev suppleant i fullmäktige 1977, tre år senare ordinarie ledamot. 1996 ordförande i ks, oppositionsledare 2006 och fullmäktiges ordförande från 2010.
– Beslutet har växt fram. Efter nästan 50 år, och som 70-åring tycker jag att det kan räcka, säger Jörgen Oskarsson, socialdemokratisk fullmäktigeordförande sedan 2010.
Han slutar när Mjölby är på topp, kan man nog säga. Kanske hör han till dem som kan ta åt sig lite av äran. Visst har Mjölby de senaste åren seglat på en våg av befolkningsökning, högkonjunktur och nollränta. Men det finns också ett medvetet arbete som ligger bakom att det går bra för kommunen nu.
Efter att via fackligt arbete och medlemskap i SSU fått en suppleantplats i kommunens skolstyrelse valdes han in i fullmäktige 1976. Han hade därefter flera poster i olika nämnder under 20 år, innan han 1996 valdes till ordförande i kommunstyrelsen. S har dominerat i Mjölby utom perioden 2006–2010 då en borgerlig valseger gjorde honom till deltidspolitiker igen. När S tog tillbaka ledarskapet i koalition med andra partier blev han ordförande för fullmäktige, som han lett – och hållit ordning på – med självklar pondus och ledarstil.
Jörgen Oskarsson 1993. Strax ska han börja svinga klubban i kommunstyrelsen
Du verkar gilla förvaltningsrätt och kommunformalia?
– Man måste kunna lite för sitta på den posten, säger han och berättar om sina universitetsstudier och uppsatsen han skrev med titeln "Har Kommunfullmäktiges roll utarmats?".
På 90-talet var det inte så muntert i Mjölby. Befolkningen minskade år efter år. Hyreslägenheter revs, bostadsrätter till och med skänktes bort. Tre saker bidrog till den vändning som vi nu ser frukterna av. Det första är pendeltåget som krävde en ombyggnad av stationen i Mjölby till ett modernt resecentrum. Kommunen och dåvarande Banverket delade på kostnaderna.
Corren 19 augusti 1988. Den "unge" 37-åringen har redan suttit tolv år i fullmäktige.
– Vi var runt och studerade olika varianter. Bro eller tunnel för kommunikationen från och till perrongerna, var frågan. Den gamla gångbron var en eländig historia. Det fanns en rädsla för tunnel, att det skulle bli mörkt och farligt, säger han men menar att det blev en bra lösning som man fick igenom i samsyn med handikapp- och pensionärsorganisationer.
De goda kommunikationerna nämns alltid när Mjölbys goda sidor ska räknas upp. Att ha tillgång till tre pendeltågstationer har stor betydelse för en liten kommuns utveckling, menar han.
Det andra var simhallen. Frågan hade en lång historia och blev dramatisk när beslutet skulle tas. Den hade åkt in och ut ur budgeten i flera år. Till slut röstade S+V+KD igenom bygget som blev dyrare än planerat.
– I stora frågor är det viktigt att söka breda lösningar. De ska hålla även efter ett maktskifte.
Till hösten, efter valet, får någon annan ta över klubban på tisdagkvällarna i stadshusets hörsal. En ledig plats finns på väggen bakom för Jörgen Oskarssons porträtt.
Den tredje saken har också med infrastruktur och stadsplanering att göra, Jörgens favoritämnen. Det var nya riksväg 50:s placering. Det fanns andra alternativ som hade gått både Mjölby och Skänninge förbi. Och som troligen lett till att Viringe inte blivit vad det är idag.
Under Jörgens tid i politiken har så klart Mjölby genomgått en otrolig utveckling även när det gäller de mjuka värdena, likt alla andra kommuner. Förskolornas utbyggnad, och ädelreformens totala förändring av äldreomsorgen – och kommunförvaltningens expansion.
För politikern har avståndet till medborgaren ökat. Och minskat. Ökat för att det direkta samtalet mellan väljare och vald nästan försvunnit. Minskat för att digitaliseringen gjort att i stort sett alla har nämndprotokoll och föredragningslistor ett knapptryck bort.
Men det är få åhörare på fullmäktigemötena?
– Att utveckla demokratin är ett ständigt arbete. Det blir aldrig färdigt. Vi har infört Mjölbyförslag som snabbar upp processen. Vi har tidigare provat med öppenverksamhet där politiker kom ut till kommunens mindre orter. Vi har medborgardialog vid planarbeten.
Jörgen Oskarsson började arbeta på Artex 1969. Några år senare blev han skyddsombud och -77 fackordförande. Correnbilden är från 1984. Rubrik: "På fackligt mandat till inre cirkeln".
Jörgen Oskarsson har fått höra kritiken att "Fullmäktige är ett transportkompani" och att frågorna redan är avgjorda när det kommer dit. Men han menar att det måste bli så. Idéer måste förankras. Först i det egna partiet, sedan i samarbetskoalitionen. Är det stora viktiga frågor vill man även söka medhåll hos åtminstone delar av oppositionen. När förslaget når fullmäktige vet alla var de har varandra. Men beslutet måste ändå tas i en folkvald församling. Det är det som är representativ demokrati.
Om nio månader, den 11 september, är det val, och då går det inte att rösta på Jörgen Oskarsson. Möjligen tar han upp sina studier och skriver en D-uppsats i historia, gissningsvis om kommunalpolitik.
– Kanske om hur kommunsammanslagningen 1952 gick till, säger han.
Men det beror på om de fyra barnbarnen ger honom tid över.