Axel Samuelsson kan nu vid 25 års ålder kalla sig en av Östergötlands riksspelmän. Det är en titel han vann i helgens Zornmärkesuppspelningar i Umeå. Även barndomskompisen Torgny Lundberg från Linköping fick silver och därmed en titel som riksspelman.
Lillebrorsan Elias, 23, fick diplom efter brons och kommer därför att återvända nästa år med sikte på en egen titel och silvermedalj.
– Guld får man om man gjort något betydelsefullt för folkmusiken, förklarar Axel.
På uppspelet bedöms förmågan att följa traditionen men också den personliga touchen. Inför juryn spelade bröderna traditionella östgötska folkmusikstycken.
– Östgötalåtar skiljer sig ganska mycket från låtar från Dalarna, även om det inte är tydliga gränser mellan till exempel Östergötland och Småland.
Brödernas föräldrar är riksspelmän båda två. De spelar också fiol, precis som den tredje brorsan.
– Vi är en riktig fiolfamilj. Vi har lärt oss många traditioner av våra föräldrar.
– Jag var fyra år och fick en fiol i handen. "Spela", sa de, säger Axel och skrattar.
Hur var det?
– Det var roligt som barn, sedan får man en dipp som tonåring. Men jag är oerhört glad att jag fortsatte och kom förbi den, säger Axel.
– Nu är det svårt att inte spela, säger Elias.
Hur är det att tävla mot brorsan?
– Vi gör mycket tillsammans. Det är roligt att pusha och hjälpa varandra.
Det roliga med folkmusik är att man gör det tillsammans, berättar Axel och Elias. Man kan sätta sig och spela med totala främlingar för låtarna och traditionerna har alltid varit desamma. Men när det är uppspel för Zornmärken står man ensam framför juryn.
– Det är väldigt annorlunda. Man måste bära allt själv.
Axel och Elias har växt upp i Mjölby och efter gymnasiet flyttade Axel till Lund för att plugga till ingenjör medan Elias började på folkhögskola i Bollnäs. Nu byter de: Elias har börjat en ingenjörsutbildning i Göteborg och Axel ska spela av sig ett år på folkhögskola i Härnösand.
– Man kanske kan dela på det, 60-40 folkmusiker och ingenjör, men det är nog svårt att livnära sig som musiker, säger Axel.
– Det är skönt att ha musiken fritt också. Kunna spela när man vill istället för att försöka överleva på den. Om jag blir utvecklare eller något kommer jag att ha mycket frihet och då kan jag spela mycket, säger Elias.