Det hela började för 50 år sedan, berättar Svante Johansson och Rolf Nilsson. Mjölby Storbands orkester startade i augusti 1966 av en grupp musikfantaster med passion för amerikansk musik.
Sven Jönsson, Ungdomsmusikkårens ledare från 50-, 60- och 70-talet, kom på idén till storbandet.
– På den tiden var storband alldeles nytt i Mjölby, till skillnad från storstäderna där professionella band spelade ofta och var allmänt kända, säger Rolf Nilson, saxofonist i Mjölby Storband.
Trombonisten Svante nickar instämmande.
– Men vi spelade annorlunda också än vad publiken var van vid därför tog det tid för oss. Det tog cirka tio år innan vi kom igång på riktigt inför stor publik, säger han.
Då började bandet spela allt mer med svenska och utländska artister.
– Uthållighet är en dygd, säger Svante skrattande.
Dansmusiken var mycket populärt på 50- och 60-talet och jazz började spelas i högre utsträckning ute på dansbanorna.
– Det var roliga tider och jag var med från början. Vi var fyra som startade orkestern, jag, Arvid Johansson, Jim Lindeborg och Berne Hallin.
Svante skrev notmaterialen för bandet.
– Nästan 200 stycken eller hur, frågar Rolf.
– Ja, nästan.
Notmaterialet var svårt att skaffa, berättar Svante. Det fanns inte att köpa färdigt musikmaterial än i undantagsfall.
– Vi ville ha en egen musikprofil. Utgångspunkterna blev Count Basie, Woody Herman och Glenn Miller med flera, intressant musik som vi plagierade till vår egen.
Storbandet utvecklats allt mer och på 70- och 80-talet fick Mjölbys musikgrupp möjlighet att spela tillsammans med kända artister, bland annat Putte Wickman, Kai Winding, Peter Herbolzheimer och Gorgie Fame.
– Kai Winding kom från Amerika ner hit till lilla Mjölby. Jag plockade upp honom på tågstationen. Han var en känd världstrombonist. Alla som vi spelade med var jätteduktiga musikanter, säger Svante.
Musiken som spelas i kväll kommer representera ett urval av arrangemang som visar på olika faser i storbandets historia. Svante har skrivit det mesta av notmaterialet.
– Ikväll firar vi med jazz och kända melodier med mycket triolfeeling, säger Rolf.
– Rejält amerikanskt, avslutar Svante.