I en lägenhet i Mjölby bor Sara och Alexander Nord tillsammans med sonen Noah, som fyller två år i maj. I december genomgick Sara, 26, en operation där hennes svanskota togs bort, men resan dit var inte lätt.
– Ser man tillbaka på allt som jag har gått igenom så är det 1,5 år av smärta varje dag, hela tiden, säger Sara Nord.
29 maj 2017 föddes sonen Noah. Snart efter förlossningen kände Sara att någonting var fel, det smärtade i svanskotan. Så hon hörde av sig till mödravården.
– Jag fick höra att en bruten svanskota är en vanlig komplikation om man föder på en förlossningspall, man sitter som på huk, säger Sara.
Tyvärr kan man inte göra någonting åt en bruten svanskota, den får självläka. Det var i alla fall vad Sara fick höra. När smärtan inte gick över efter tre månader fick hon börja gå hos en sjukgymnast, men det hjälpte inte. Efter nästan fem månader bestämde sig Sara för att gå till en naprapat. Det ångrade hon snabbt.
– Han masserade mig så att tårarna sprutade, det gjorde så ont.
Smärtan som Sara upplevde dagligen var begränsande. Hon kunde inte sitta ner under längre perioder. Fick tacka nej till resor. Fick ställa sig upp under längre bussturer.
Så fortsatte det i ett år. Sjukgymnastik, akupunktur, massage. Ingenting hjälpte. En dag bestämde sig Sara för att ta saken i egna händer, och på internet hittade hon en läkare som opererade bort svanskotor på personer som haft ont i mer än sex månader.
– Jag tog reda på att han arbetade i Stockholm och bad min sjukgymnast om en remiss dit. Det var inte välkommet, men till slut gick det.
I Stockholm ville man försäkra sig om att det var i svanskotan som problemet låg, så en läkare gav Sara en injektion med bedövning som skulle göra henne smärtfri i upp till tre månader. Om smärtan sedan kom tillbaka så berodde det på svanskotan. Och tillbaka kom den, så Sara fick till slut operera bort svanskotan. Det var i december 2018, på Saras födelsedag.
– Efter operationen sade läkaren att min svanskota var helt lös, den hängde där inne. Det hade aldrig gått ihop av sig självt. Han förstod att jag hade haft jätteont.
Sara är fortfarande öm och stel i området där svanskotan brukade sitta. Men det är bättre än innan operationen och hon känner att det går åt rätt håll. Om allt går som det ska är Sara helt symptomfri i april, nästan två år efter att svanskotan skadades.
– Jag är mest upprörd över att det är så många som går med smärtan i flera år och tar vården på orden. Som får höra att det inte går att göra någonting.
När Sara väntade Noah gick hon med i en grupp på Facebook för kvinnor som skulle föda barn 2017. I gruppen fick hon höra om flera som varit med om samma sak, vissa som tvingats leva med smärtan i flera år.
– Jag var livrädd för att jag skulle få leva med det här. Men jag vägrade acceptera det, säger Sara.
Nu är Sara besviken över att hon inte togs på allvar av vården.
– Jag frågade vid flera tillfällen: Kan vi inte bara ta bort svanskotan? Det gör så ont. Men jag fick höra att det inte går, och att mitt tillstånd inte var så farligt.
Att till slut få operera bort svanskotan var skönt för Sara av flera skäl. Dels för att slippa smärtan, och dels för att få det bekräftat att hon inte var överkänslig. Sara ser ett samband mellan att inte tas på allvar och att ha fått en skada under förlossning.
– Kvinnor gör en uppoffring för att föda barn, man offrar sin kropp. Det är hemskt att de komplikationer som kan uppstå inte är prioriterade. Det är som att man får skylla sig själv om man föder barn.
Även Saras försäkringsbolag Trygg-hansa har svikit efter förlossningen. Trots att hon hade en graviditetsförsäkring och en sjuk- och olycksfallsförsäkring så får hon ingen ersättning för den smärta hon upplevt.
– Försäkringsbolaget menar att om du halkar så ersätts du för smärtan, men eftersom det här hände under min förlossning så räknas det inte som sjukdom eller olycka. Jag trodde att mina försäkringar skulle täcka vad som helst, det är under all kritik att de bara viftar bort det och säger att jag valt att bli gravid.
Nu ser Sara fram emot att bli helt återställd. Att kunna åka på semester med familjen i sommar. Att slippa ha ont.
Vad skulle du vilja säga till kvinnor i samma sits?– Att inte ge sig och inte acceptera ett nej. Det finns hjälp att få, säger Sara Nord.