När vi återvänder till platsen där Mikael vistades så många timmar som ung har han svårt att dölja sin iver.
"Bara synen av den här byggnaden väcker många goda minnen" konstaterar han.
Mjölbysonen Mikael Emtinger möter upp i foajén på stadshotellet. Han bor numera i lilla Sätila en bit utanför Göteborg men har hotellet som en given mötesplats när han har möten med kunder och kollegor som ofta har sin bas i Stockholm. Dels då det ligger i princip på kilometern mitt emellan Sätila och Stockholm. Men också, och kanske främst, som en förklaring till att kunna återbesöka mammas gata.
Idag är han en programmerare och entreprenör som ligger bakom flera framgångsrika bolag, bland annat poddplattformen Acast och AI-tjänsten Plughorse.
Men av flera anledningar började allt på Föreningsgatan i centrala Mjölby. Dels då hans barndomshem låg på gatan. Men som av en händelse låg även Sveriges då största Atariklubb, Stacken, längre ner på gatan. (Atari är namnet på de spelkonsoler och hemdatorer som är utvecklat av företaget med samma namn.) Efter att hittat dit i tioårsåldern blev platsen den naturliga centralpunkten under hela Mikaels uppväxt.
– Då tänkte man inte så mycket på det. Utan det var ju bara kul att det fanns en datorklubb där som man kunde ta cykeln till och träffa likasinnade. Men nu när man tittar tillbaka så är det en helt knasig flax. Hur många ungar växer upp med en av Sveriges största datorklubbar på samma gata? Det är inte jättemånga förunnat.
På klubben lärde han sig tidigt att programmera. Redan i de tidiga tonåringen kunde han programmera i så kallad maskinkod. Han förklarar att det i efterhand är helt bisarrt att han lärde sig det i den unga åldern, samtidigt som det då kändes som världens mest naturliga sak. Idag är det så komplicerat att det i princip inte är någon som programmerar i det.
– Jag var nog den enda som kunde det så ung.
Tonåren gick och Mikael började bli vänner med fler och fler likasinnade "nördar" som ofta umgicks under 80-talets motsvarighet till dagens LAN-parties, som då kallades demoparty. Som 15/16-åring startade han spelbolaget UDS (Unique Development Studios) tillsammans med dessa vänner från hela Sverige och utvecklade Atari-spel.
Efter studenten flyttade han tillsammans med fem av kollegorna till en lägenhet i Norrköping som även blev dess kontor. Stereotypen som ofta finns kring unga gaming-intresserade killar såg de till att upprätthålla, eller kanske snarare vara pionjärer åt.
– Lägenheten kallades för "Hell Hole". Jag minns tillfällen när jag inte var utanför dörren på flera dagar, utan bara satt inne och kodade.
Är det en tid du saknar?
– Nej, det kan jag inte säga, säger han med ett skratt.
– Men jag tror att den perioden lärde mig mycket som jag har nytta av idag.
I ett inslag från Östnytt 1994 ser man hur polarna på spelstudion sitter och kodar i en liten lokal i Norrköpings hamn.
Jag tänker att du ska få samma fråga som du fick i inslaget. Stämmer det att dataprogrammerare är fullständigt asociala människor?
– Ja, men många är det faktiskt. Det tror jag. Jag har under alla år träffat väldigt många programmerare som är det. Sen själv så är jag ju social såklart. Jag faller utanför normen.
Spelen de utvecklade, berättar han, inte sålde särskilt bra. Men ett av dem, Ignition, ses i vissa Atari-kretsar fortfarande på som kultförklarat. Han berättar att det fortfarande händer att han får historier från alla möjliga konstiga håll om folk som har en relation med spelet. Häromsistens satt han på en obskyr bar i Berlin och pratade med några ryska bröder som flytt kriget där det visade sig att de var ivriga Ignition-spelare på 90-talet.
I och med IT-kraschen gick spelbolaget sedermera i konkurs och Mikael började se sig om efter nya utmaningar. Under 2000-talet har han varit med och startat bolag i flera olika konstellationer.
Stadshotellet i Mjölby används ofta som mötesplats när Mikael möter kollegor och kunder från Stockholm. Mikael beskriver vissa utmaningar med att inte utgå från huvudstaden i den bransch han verkar i:
"Alla som bor i Stockholm fråga när jag kommer till Stockholm nästa gång och jag vill bara fråga: När kommer du till Sätila nästa gång? Det gör de ju aldrig."
Bland annat är han en av medgrundarna till poddplattformen Acast.
– Där lärde jag mig enormt mycket om bolagsbyggande. Det var första gången jag på riktigt var nära allt detta med att hitta investerare och den biten.
Det låter som att du har en del strängar på den berömda lyran?
– Nej, det skulle jag inte säga. Jag har endast en sträng på lyran och det är att jag kan koda. Vilket i och för sig räcker gott och väl. Plughorse är det första bolaget som jag själv är vd för. Tidigare har jag bara suttit i baksätet och kodat. Så jag håller på att försöka montera den andra strängen.
Har du gjort något snedsteg eller något annat du ångrar idag?
– Jag var faktiskt ute i filmbranschen och försökte mig på att skriva manus och regissera novellfilmer på SVT. Det var jättekul och så, men det var väl ett lite konstigt steg att ta. Idag är jag väldigt glad att jag inte gick vidare med det. Jag har tappat tron på film.
Tappat tron på film?
– Jag tror att i grund och botten så är jag en jäkligt nördig person som gillar teknik. Film handlar om grejer som storytelling och så. I mitt sanna jag är jag den klassiska nörden som föredrar ettor och nollor.
Idag är han främst aktuell med AI-tjänsten Plughorse. Som namnet antyder hjälper AI:n barn med läxhjälp. En tjänst som grundar sig i den otillräcklighet Mikael själv känt när han ska hjälpa sina tre barn med läxorna.
– Jag hatar att förhöra mina barn på läxor. Det är så otroligt frustrerande när jag inte kan deras läxor. De kan dem redan bättre än mig.
För att slippa detta började han skissa på en AI-assistent som hjälper barnen med läxorna på ett kul och lärorikt sätt. Efter att ha testat den på sina egna barn och andra barn i hans närhet publicerade han den under hösten 2024.
AI är ju en vattendelare där den klassiska kritiken är att den gör jobbet åt dig. Att det är lite fusk. Hur fungerar Plughorse?
–Den är instruerad att om du ber den att göra en inlämningsuppgift så vägrar den först, utan du måste göra det själv. Men om du pushar den så börjar den till slut att gå med på det och skriver ut rena rappakaljor. Grammatiska fel och massa konstiga tecken bara för att jävla sig.
"Alla mina senaste bolag har utgått från att lösa mina egna problem" berättar Mikael.
Han förklarar att en inspirationskälla till AI:n är Sokrates och historien om hur han lärde en slav Pythagoras sats genom att endast ställa frågor. Han håller nu på att sprida tjänsten till kunder runt om i landet.
Vad som händer framöver får framtiden utvisa. Mikael förklarar att han är van vid att inte ha en utstakad framtid.
– Jag har aldrig växt upp. Lite så är det faktiskt. Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra när jag blir stor.