Klubben är nyss hemkomna efter att i princip ha håvat in medaljer under SM-veckan i Borås. De totalt 37 tävlanden lämnade Västergötland med 20 SM-guld, 8 silver och 14 brons, vilket var flest av alla.
Ett medaljregn som inte är ovanligt för klubben som för sex år sedan flyttade från Skänninge in till Mjölby.
– Jag tror att vi är Östergötlands mest framgångsrika förening, alla sporter, om man räknar antalet SM-medaljer, säger Daniel Augustsson, som utöver att själv delta i tävlingarna även är klubbens ordförande, tränare och allt-i-allo överlag. Om inte det var nog är han även Sveriges förbundskapten i sporten.
Hur kommer det sig att Mjölby är så bra på armbrytning. Är det något i vattnet?
– Kanske... Annars skulle jag säga att vi kommer långt på vår gemenskap. Trots att vi tävlar i en individuell sport där man endast ansvarar för sina egna resultat så är vi noga med att lyfta varandras prestationer så att alla känner att de har en familj bakom sig.
Trots succén under SM-veckan är det inte en odelat positiv ordförande som möter upp strax innan den andra träningen tillbaka i Mjölby ska starta. Han börjar omedelbart att ursäkta sig för den dåliga luften i den, för omvärlden, anonyma källarlokalen på Lundbygatan i centrala Mjölby.
– Det är dåligt nu, men då kan du ju tänka dig hur det blir när vi drar igång sen och alla börjar svettas, berättar Daniel Augustsson.
Lokalfrågan har länge varit en följetong för klubben.
– Vi skulle behöva en lokal som är dubbelt så stor, om inte tre gånger så stor, för att kunna matcha intresset för oss. Det är helt klart lokalerna som sätter gränserna för oss i nuläget vilket ärligt talat känns ledsamt. Men vi har inga pengar. Vår förening har helt enkelt inte råd att flytta.
Under SM betalade klubben boendet genom pengar de samlat in genom att bland annat jobba på Skänninge Marken och Mantorp Park. Enligt honom har de länge sökt en hjälpande hand från kommunen om en ny lokal, men utan att hitta något.
– Såklart är det ett eget ansvar. Vi var nyligen och kollade på en möjlig anläggning. Men då skulle de ha 22 000 kronor för den i månaden och det är inte rimligt utifrån vår ekonomiska verklighet. Så vi skulle gärna ta emot lite hjälp. Vi skulle kunna vara så mycket mer.
Att höja medlemsavgiften för att dryga ut kassan ser han inte som ett alternativ.
– Vi tar 600 kronor om året och det kommer vi inte ändra på. Alla ska ha möjlighet att vara med. Vi vill kunna välkomna de med ekonomiska och sociala svårigheter också. Det är viktigt att hålla ungdomar borta från gatan och borta från kriminalitet, nu mer än någonsin.
Om du tillåts drömma, var är Skänninge armbrytarklubb om fem år?
– Vi ligger på ett hundratal medlemmar och är fortsatt Sveriges bästa klubb. Men min största dröm är egentligen inte medaljer, utan det är en föreningslokal där vi kan ha både en egen gymdel och fler bord. Vi vill kunna välkomna många fler medlemmar. För det här är en idrott som verkligen är till för alla.