Många nya vill spela och dansa

Kulturskolan skulle skapa 20 extra platser för att få in flyktingbarn i verksamheten. Över hundra anmälde intresse.

Robert Olsson är fritidslots i Mjölby kommun. I bakgrunden Hai, Nabila, Alex och Duc i bandet som inte har något namn.

Robert Olsson är fritidslots i Mjölby kommun. I bakgrunden Hai, Nabila, Alex och Duc i bandet som inte har något namn.

Foto: Sune Johansson

Mjölby2018-04-19 17:04

Det började lite trögt förrförra hösten. Med statliga extrapengar skapade kulturskolan då en provapå-verksamhet för nyanländas barn och för ensamkommande unga. Och ryktet spred sig.

– Jag gick runt i SFI-klasserna och berättade. Jag hade laddat med argument, men det var väldigt många som ville komma. Även lärarna ville följa med, berättar Robert Olsson, fritidsledare och nu anställd som fritidslots på kommunen.

De fick testa instrument, dans och bild. Det blev så många anmälningar att traditionella instrumentlektioner var uteslutet.

– Vi bestämde oss för att skapa grupper i stället för att kunna hantera det. Det är svårt att starta instrumentundervisning för nästan vuxna elever. Svenska nybörjarelever brukar ju börja vid sju års ålder, säger Tina Herrgårdh som är ledare för Mjölby kulturskola.

Det startades gitarrgrupp, stråkgrupp, dansgrupper, bildgrupper och rockgrupper. Att hitta lärare var inte heller helt lätt. Man fick timanställa och pussla. Nu hoppas Tina Herrgårdh att politikerna i kommunen ska inse vikten av denna satsning och permanenta den.

– Vi har väldigt låg budget jämfört med motsvarande kommuner. Trots Mjölbys rykte som musikkommun, säger hon.

Från källaren på Lagmansskolans fritidsgård sipprar det ut dunkande ljud. Det är Robert Olssons rockband som övar. Fyra gitarrister, två på klaviatur, bas och två tjejer som sjunger. Stråkläraren Therese Hållén hoppar in som trummis – en lite ovan roll för henne. "Believer" av amerikanska bandet Imagine Dragons maler på. Inte världens lättaste rocklåt, men de tar sig igenom den utan större missöden. Robert agerar dirigent.

– De tror att jag är jättebra på musik, och jag låter dem tro det, skrattar han.

Men han har god erfarenhet av att aktivera ungdomar på fritidsgårdar. Och här behövs otraditionella arbetssätt. Flera av bandmedlemmarna kan varken svenska eller engelska, däremot många andra språk. Och musik är ju också ett språk.

Men bandet saknar än så länge ett namn. Det ska helst vara nåt fräckt.

– Kanske "Magic group", tycker Nabila Kakar som är en av elgitarristerna. Vi är ju lite magiska.

– Ni får i läxa till nästa gång att hitta på ett häftigt namn, säger Robert.

Att vara fritidslots innebär inte enbart att vara bandledare. Han ska jobba med att hitta en meningsfull fritid för alla kommuninvånare som behöver hjälp med det. I praktiken blir det mycket fokus på nysvenskar.

– Jag tar kontakt med föreningar och de flesta är intresserade av att få nya medlemmar. Och så försöker jag skapa samarbete med skola, bibliotek och arbetsmarknadsenhet. Ofta kan det räcka med att informera människor om det utbud som finns, menar han.

I den lilla gympasalen värmer Sabinas dansare upp. Sabina Langvik är egentligen danslärare i Vadstena men hoppar in en eftermiddag i veckan, en grupp med yngre och en med lite äldre elever.

– Jag hoppas verkligen att vi kan fortsätta i höst. Fast det är lite problem, för jag har egentligen inte tid, säger hon i en paus mellan de pumpande danslåtarna.

Hon är särskilt nöjd med att det är flera killar som anslutit sig. Det är vanligtvis svårt att få svenska killar att vara med i dansundervisning.

Det är det som kulturskolechefen Tina Herrgårdh hoppas få politikerna att förstå. Om man ska kunna anställa lärare och få kontinuitet så krävs det en kommunal permanent satsning i stället för tillfälliga statliga projektbidrag.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!