Toyota Material Handling är som en myllrande stad för en besökare. Maja Wiggur, 21 år, lotsar oss vant längs de gulmarkerade passagerna medan truckarna susar förbi. Här får man se sig för.
– Jag började som praktikant, fick sommarjobb och hoppas bli fast anställd om några veckor, berättar hon.
Då ska hon också flytta till egen lägenhet i Mjölby. Att skaffa en yrkesutbildning till ett jobb där man arbetar fysiskt var självklart för henne.
– Jag gillar att ta i och jobba med händerna. Man får röra på sig och dagarna går fort, säger Maja.
Men det var egentligen inte svetsning hon tänkte sig i första hand. Hon valde bygg- och anläggningsprogrammet på Ljungstedtska gymnasiet i Linköping och pendlade till skolan från hemmet i Mantorp. Tajmingen var lite oturlig. När hon kom ut var det lågkonjunktur i byggsektorn.
– Jag utbildade mig till plattsättare. Men när jag var färdig hittade jag inget jobb utan gick arbetslös i åtta månader. Det var inte så kul.
Hon hoppade på en ettårig svetsutbildning på samma skola och fick tips om praktikplats i Mjölby av en kurskamrat. Nu är hon nöjd med att ha sadlat om. Att vara plattsättare är tungt, märkte hon på skolpraktiken.
– Man får ont i kroppen av att bära lådor med klinkerplattor uppför trappor på ett bygge. Här är det bra arbetsställningar och många hjälpmedel.
Minst lika viktigt för trivsel på jobbet är stämningen på arbetsplatsen. Och det är hon nöjd med. Även om det är en mansdominerad arbetsplats hon jobbar på – med 17 procent kvinnor i produktionen – så är det en bra anda på svetsavdelningen. Det är onsdag och arbetslaget samlas för skiftbyte på eftermiddagen. En tjej syns till förutom Maja.
– Jag har inte märkt någon skillnad. Det kan finnas någon som tror att man inte klarar av jobbet lika bra för att man är mindre byggd. På min byggpraktik kom det en och annan gubbkommentar, men jag ignorerade det.
Vad tror du skulle få fler tjejer att söka sig till industrin?
Maja funderar en stund.
– Man kan nog inte bara locka in dem. Man måste ha ett intresse. Vilja jobba med kroppen. Man får nog ha lite pannben och skinn på näsan, tror hon.
Hon själv vill inte ha ett kontorsjobb. Hon har redan fått frågan av sin chef om hon vill satsa på att bli teamledare, men tackat nej.
– I alla fall just nu. Jag trivs med det här jobbet.
Så går vi in bakom ett gult genomskinligt draperi där Maja har sin arbetsplats. Ett av tiotalet svetsbås för olika arbetsmoment. "Bås 5. Mellangejd". Så står det på en skylt. Här svetsas ramen till truckarnas stativ, som gafflarna löper i på den färdiga trucken. Hon har svetshjälmen på och en fläkt på ryggen för friskluft. Metalldelarna lyfts på plats på svetsbordet med en travers. Magneter håller bitarna på plats. Sen kör hon igång med svetsen efter att ha fällt ner visiret.
Just svetsavdelningen hör till de mer smutsiga delarna av produktionen inne på Toyota. Fabriken är annars påfallande ren och luftig.
– Visst är jobbet smutsigt och tungt. Det är väl den enda nackdelen med jobbet, plus att det är tidiga morgnar, säger Maja.
Hon är på jobbet 06.15 när hon jobbar dagskift. Å andra sidan slutar hon redan 14.30. Varannan vecka jobbar hon kvällsskift 14.30 till 24, vilket passar henne bättre, tycker hon. Kvällsveckan har hon dessutom lediga fredagar.
– Det viktigaste är att man trivs och att man har bra arbetskamrater, säger Maja Wiggur.