I det vita huset på Axel Träffs väg i Mjölby ligger pastorsexpeditionen. Här har Maria Åkerström sitt kontor. Men hon kommer inte bara sitta där. "Jag vill ha ett altare och jag vill lära känna församlingarna ute i pastoratet. Vi måste få fira gudstjänst tillsammans."
– Svenska kyrkan i Folkungabygden vill vara en kyrka som märks i samhället. Vi vill ännu mer vara "kyrkan mitt i byn". Jag tror att vi som kyrka har något viktigt att bidra med, säger Maria Åkerström
Hennes kontorsstol har knappt hunnit bli varm när vi träffar den nya kyrkoherden för Folkungabygdens pastorat på pastorsexpeditionen på Axel Träffs gata i Mjölby. Det är Marias andra vecka som chef för ett pastorat som inkluderar kyrkorna i kommunerna Ödeshög, Mjölby och Boxholm.
– Allt är nytt. Jag har träffat mina medarbetare och fått ställa alla frågor. Och nu drar allt det vardagliga arbetet igång som jag ska vara delaktigt i.
En svag dialekt avslöjar att Maria kommer från andra sidan Vättern.
– Jag är ursprungligen från Västergötland och när vi flyttade till Linköping 2000 hade jag min första tjänst i Skänninge. Det är den relationen jag har till det här området.
Maria har varit kyrkoherde i Slaka-Nykil i sex år och kände att det dags att pröva något nytt.
– Det började rycka i mig. Jag visste vad som var på gång här och jag har hört mycket gott om Folkungabygden. Det kändes spännande och roligt att söka tjänsten.
– I Slaka-Nykil var det både stad och landsbygd, precis som Folkungabygden. Det är lite samma struktur, även om det här pastoratet är mycket större. Det är spännande att vara kyrka i ett sådant sammanhang. Utmaningen är att vara kyrka på rätt sätt på de olika platserna i pastoratet.
I Svenska kyrkan är kyrkoherden arbetsledare. Ett arbete som betyder många timmar på ett kontor.
– Det jag gör i mitt chefskap gör jag för att bygga församling, det är själva syftet. Min uppgift är att leda på olika sätt. För mig kan det vara motiverat att sitta vid ett skrivbord eller ha möten för att jag hela tiden bygger kyrka och församling. Jag träffar människor även i de sammanhangen. Det är det mötet som är roligt. Om det är i ett sammanträde, en gudstjänst eller i ett samtal är det lika gott.
"Tron är bottenplattan och en grund i livet. Att veta att jag är älskad och skapad av Gud och att det finns en mening", säger kyrkoherde Maria Åkerström.
Hur blev du präst?
– Olika saker på livets väg har lett mig hit. Det har hela tiden känts att det är min väg. Min kallelse har kommit naturligt genom olika händelser och möten. Det är så Gud handlar i våra liv. I det dagliga livet leder Gud oss.
Har du alltid haft en tro på Gud?
– Tron är bottenplattan och en grund i livet. Att veta att jag är älskad och skapad av Gud och att det finns en mening. Allt är inte enkelt för det, men det finns en grundtrygghet. Vi hör ihop som människor och vi hör ihop med skapelsen och Gud.
– Jag är uppväxt i ett kristet hem. Kyrkan och det engagemanget har alltid funnits. Vi pratade inte så mycket tro i vårt hem, men vi levde tro. Jag är uppväxt på landet och tron fanns med naturligt i det dagliga livet. Den stöttade när det var svårt, men man såg även att Gud kom med det positiva och med glädjen. Det regelbundna gudstjänstfirandet har funnits med hela tiden.
Maria kommer inte bara sitta på sitt kontor. En gång i månaden planerar hon att vara i tjänst och fira gudstjänst i någon av de lokala kyrkorna.
– Jag vill ha ett altare och jag vill lära känna församlingarna ute i pastoratet. Vi måste få fira gudstjänst tillsammans.
– Rent generellt är inte söndagens gudstjänst den stora händelsen för gemene man. Men det jag önskar är att fler och fler upptäcker det som gudstjänsten är av ett gudsmöte, en stund för andhämtning och gemenskap. Det finns många bottnar i en gudstjänst. Där finns plats för livet och där finns en plats för dig och mig. Gud finns inte bara i kyrkan såklart, men gudstjänsten blir en avskild plats. Kyrkorummet inger stillhet och lugn.
Maria Åkerström tycker om att predika. Hon menar att bibelordet har något att säga människan även i vår tid. Men kunskapen om de bibliska berättelserna är inte lika självklara idag som de var förr. Det är en av kyrkans utmaningar menar hon.
– Här har kyrkan ett jätteansvar att lära ut och undervisa. Vi har med det som ett av våra mål i pastoratet. Det är få platser idag där de kristna och judiska berättelserna berättas. Vi behöver bli bättre på det som kyrka.
Maria Åkerström började sin tjänst som kyrkoherde för Folkungabygdens pastorat i början av augusti.
Var tror du att Folkungabygdens pastorat befinner sig om fem år?
– Jag pratar gärna om medarbetarskap. Om fem år har vi många goda medarbetare i pastoratet, även ideella, som jobbar för att bygga levande församlingar i Folkungabygden på olika sätt. Vi möts i olika sammanhang kring temat lärande och undervisning, och vi gör skillnad i världen.