Linda Karlsson och Elsa Laveson är glada över att skolan har hållits öppen under pandemin. De tror att många elever hade fått det kämpigt på distans.
Elsa Laveson hade precis kommit tillbaka från sportlovet i årskurs 7 när coronapandemin tog fart i Sverige. Nu börjar hon snart sista terminen i årskurs 9. Nästan hela hennes och hennes klasskamraters högstadietid har kantats av restriktioner och anpassningar i skolgången. En sak hon är glad över är att ha sluppit distansundervisning.
– Vissa var ju väldigt avundsjuka och kände liksom "varför kan inte vi få sitta hemma när andra får det?", men jag tror att det har varit ett bra val ändå att hålla öppet, säger hon.
Hon tror att risken hade varit stor att många hade tappat fokus och hamnat efter.
– Det är lättare att kontrollera så att arbetet blir gjort när man är i klassrummet. Hade vi suttit hemma tror jag att många hade spelat spel eller gjort annat under lektionerna.
Linda Karlsson jobbar som lärare i svenska och engelska på Blåklintskolan. Hon delar Elsas syn på distansundervisning.
– Jag tror att både personal och elever reagerade i början på att man inte stängde ner och hade distans. Sen är man ju tacksam så här i efterhand att man faktiskt har haft undervisning på plats. I högstadiet skulle det nog vara väldigt svårt att bedriva god undervisning under lång tid på distans. Du kan inte fånga upp elever på samma sätt.
Hon tror också att de speciella förutsättningarna har banat väg för nya förbättringar av undervisningen.
– Jag tycker man har lärt sig att nå ut på ett annat sätt, med våra digitala verktyg till exempel. De gör att elever som är frånvarande kan delta i lektionerna digitalt. På så sätt behöver man inte missa lika mycket om man är hemma.
"Om man skriver på en uppgift och kör fast är det ju lätt för lärarna att se det och hjälpa till. Sitter man hemma kan det ta tid innan man får hjälp att komma vidare", säger Elsa.
Även det mesta har fungerat bra har det också medfört utmaningar att bedriva undervisningen på plats. Svårast var osäkerheten i början av pandemin, tycker Linda.
– Det fanns väl en ganska stor oro hos både personal och elever i början av pandemin för då var mycket så nytt och man visste inte riktigt, men sen kan jag väl känna att det har lagt sig lite grann.
Ett annat problem, som både Linda och Elsa har känt av, har varit den höga frånvaron
– Många har varit borta i perioder och för oss lärare har det inneburit dels att man har behövt hoppa in och vicka mer men framför allt att många elever i perioder har varit frånvarande. När det har varit som värst har det bara varit halva klasser på plats, säger Linda.
– Ibland har det varit ganska mycket brist på lärare. Vi hade fyra dagar i våras när vi var tvungna att köra på distans för att så många lärare var borta, berättar Elsa.
Under vissa perioder var korridorerna ofta tomma. Många var sjuka, och eleverna fick inte vistas inomhus på rasterna.
Under årens gång har även olika typer av restriktioner införts och lyfts, något som Elsa tycker har fungerat bra den största delen av tiden, men mindre bra ibland. Ganska nyligen fick eleverna komma tillbaka till matsalen för första gången sedan 2020. Innan har de ätit lunch i klassrummen.
– Det är ju väldigt skönt att slippa papptallrikar, träbestick och plastmuggar. Och det är lite fräschare när man kommer in till lektionen att det inte ligger potatisbullar på alla bänkar.
Under en period testade man att köra enkelriktat i korridorerna, något som i efterhand inte verkar ha varit den mest effektiva åtgärden.
– Det var inte kul alls. Man har sina skåp på ett ställe och sen om man skulle till musiksalen till exempel som ligger 10 meter åt fel håll, då var man tvungen att gå ut istället. När det var kallt fick man ta sin jacka gå ut och sen in på lektion, sen samma sak till nästa lektion, berättar Elsa.
– Vi har ju bara några få korridorer, så blev man tvungen gå ut och runt när man skulle till lektioner. Jag tror kanske det inte hjälpte så mycket. Det var väl en åtgärd man hoppades skulle kunna stävja något, förklarar Linda.
För tillfället är restriktionerna färre. Dessutom har de flesta eleverna fått två vaccindoser, något som inger lite extra trygghet.
– Det tycker jag känns väldigt bra, säger Elsa.
Linda Karlsson berättar att tekniken har varit en av utmaningarna de få dagar man har jobbat på distans. "Det är alltid något som inte fungerar, och det tar tid av lektionerna."
Statistiken hittills säger att betygen har blivit bättre av distansundervisning. Vad tänker ni om det?
– Jag har svårt att tänka mig att det skulle bli så på högstadiet. Visst finns det de som är drivna och självständiga, men jag tror att man behöver någon som stöttar och fångar upp, säger Linda.
– Det är inte lika lätt att bli sedd på distans, säger Elsa.
Elsa Laveson tror att vissa elever trivs bra med att plugga hemma i lugn och ro, medan andra kanske behöver mer direktiv och hjälp med hur de ska arbeta.
När Elsa går mot sista terminen hoppas hon att hon ska få fortsätta vara i skolan.
– Det är ju väldigt mycket jobb som ska göras nu i nian.