Allén som går till Högby ödegård är fin, men starkt stympad. Den går inte längre att lämna gården den vägen – eftersom både järnvägen och nya riksväg 50 spärrar passagen. I stället får man åka omvägen över Högby. Vilma och Lennart Svensson tar emot i mangårdsbyggnaden. Vi sätter oss ned för att prata om vad som ligger till grund för deras överklagande till regeringen som lämnades in i slutet av juni.
– Hanteringen av ärendet med dragningen av dubbelspår och riksväg 50 genom vattentäkt och skyddsområde är sorglig. Den visar på nonchalans och okunskap. Vi saknar helhetssyn och respekt för grundvattnets svårbedömda rörelser inom vattentäkten. Där finns vårt allra viktigaste livsmedel, vårt dricksvatten, säger Vilma Svensson.
Ska kritiseras
Hon vill betona att det inte är kommunchefen som ska kritiseras.
– Dag Segrell är den ende som har brytt sig. Han får ta skit för det andra har ställt till med, politiker som tjänstemän. Det var dåvarande kommunalrådet Jörgen Oskarsson som klappade i händerna när det bestämdes att riksväg 50 skulle flyttas hit, säger hon.
Med det vill hon antyda att kommunen tummat på miljö och säkerhet för att få hit nya riksvägen. Redan då var det uppenbart att riksväg 50 skulle gå genom vattentäkten, det som nu kallas etapp 1. Och redan i slutet av 1980-talet fanns planer på att senare utöka vattentäkten mot Borneholm, etapp 2.
Ni anser att det inte är bara ni som lantbrukare som drabbas, utan även att Mjölbys dricksvatten är i fara?
– Klart att det är så när saker och ting inte är rätt skötta från början.
Som pensionerad lantbrukare har hon haft gott om tid att sätta sig in i frågan och även funnit en bra jurist som kan driva familjen Svenssons sak. Dragningen av riksväg 50 och trafikplats Skänninge södra genom vattentäkt och skyddsområde saknar tillstånd för verksamhet i grundvattenmiljö. Därmed finns ingen miljödom att följa, menar hon.
– Ett smart drag av Trafikverket, men minst sagt skrämmande. Till saken hör att tillståndsmyndigheten kommun, och kontrollorganet länsstyrelse, har tigit still också den här gången.
Många frågor
Trafikverket har tagit sig rätten att släppa ut helt orenat vägdagvatten från Skänninge södra in på deras fastighet och dikningsföretag, under hela byggtiden och utan tillstånd, enligt Vilma Svensson.
– Inga fördröjningsdammar, ingen riskdamm, ingen avstängningsmöjlighet, ingen oljeavskiljare. Vad ligger under asfalten? Är dikena täta? Finns det överhuvud taget någon skyddsmatta under vägbanan? Under nya väg 977 finns det i alla fall inte, det vet hon.
– Varför har ett slags kravallstaket, som kostat mycket pengar, satts upp längs riksväg 50? Är det för att inga fordon med farlig last ska hamna utanför vägbanan?
Det finns många frågor hon inte tycker sig ha fått svar på.
– Det finns mycket ilska, mycket sorg och mycket tårar, säger Vilma Svensson.
Hon tänker på allt de förlorat och inte får ersättning för. Både på grund av restriktionerna de utsätts för, bland annat vad gäller kemikalie- och gödselanvänding, och de risker hon befarar att den nya riksvägen kommer att medföra.
Den vackra allén, som familjen en gång i tiden planterade med kärlek och som vattnades nogsamt, har blivit symbolen för deras maktlöshet.
– Som det är nu är den bara ett skötselhinder för jordbruket, och nu vi får inte ta bort den.
Från klockan 10 idag kan du läsa på Corren.se om hur tjänstemän och politiker i kommunen ser på hanteringen av vattenfrågan.