MJÖLBY
Som artonåring klev Siv Bergendahl in hos en färghandlare i Oxelösund och sa: "Jag ska måla en tavla, vad behöver jag för att göra det?"
– Jag hade vaknat ur en dröm samma morgon och sagt till mig själv att jag skulle måla, säger hon. Dagen därpå målade jag min första tavla.
Och Siv tittade på sin allra första tavla – och hon tyckte att den var bra. Resten är historia. Sedan den dagen har konsten följt henne genom livets berg- och dalbana.
– Först blev det mycket marina motiv, men så bodde jag också vid havet. Sedan blev målningarna mer symboliska. Men bilderna har alltid kommit inifrån.
Sedan två år tillbaka bor Siv i Mjölby, en stad som hon har bleka barndomsminnen från, men som hon i övrigt har saknat en stark relation till.
– Min biologiska pappa kom härifrån, säger hon. Och min mamma kom från Mantorp. Men vi flyttade härifrån tidigt, så det var inte här som jag växte upp.
Att Siv valde att flytta till Mjölby av alla ställen beror på att två av hennes fyra döttrar hade slagit sig ner här, bildat familj och skaffat barn. Närheten till familjen lockade.
– Och här känns det som om jag har hittat hem, säger hon. "Här vill jag bo", tänkte jag första gången som jag klev in i huset där jag nu bor.
Ateljéplats har hon har från och till, annars är det just hemmet som har fått agera ateljé.
– När jag först flyttade hit ville jag inte att någon skulle veta att jag målade, säger Siv. Jag hade inte haft någon utställning på flera år och jag ville vara anonym.
Men tiden gick och Siv kände att hon ville hitta ett sammanhang, en gemenskap – Siv Bergendahl på Smålandsvägen 25 bestämde sig för att lägga bort anonymiteten.
Och nu till helgen, den 14 till och med den 16 augusti, deltar hon för första gången i Mjölby Konstrunda. Sammanlagt öppnar ett tjugotal konstnärer i kommunen upp sina hem och ateljéer för allmänheten.
– Nu har jag hittat tillbaka till konsten, och till mig själv, säger hon.
Siv Bergendahl har på sig sin målarrock, eller snarare sin målarklänning. När hon trär den över huvudet känner hon sig trygg.
Som ensamstående mamma till fyra döttrar har det inte alltid funnits tid över till måleriet. Siv arbetar som sjuksköterska, och har gjort det i många år. Men nu arbetar hon deltid.
– Jag har försökt få mer tid till måleriet i hela mitt liv, men det är först nu som tiden faktiskt finns.