– Jag undrar, vart har de här åren tagit vägen? säger Eva Karlsson och skakar på huvudet.
Som 18-åring blev hon anställd på Mjölbys Ica. Då hade hon just gått färdigt ett 2-årigt handelsprogram.
– Den 4:e juni var det. Jag slutade skolan klockan 11, och började jobba klockan 13.
Eva tycker att yrket har förändrats mycket till det bättre under sin tid.
– Förr hade du 5-öringen, 10-öringen, 25-öringen och 50-öringen, och så enkronan. Det fick man sitta och räkna själv och ge tillbaka till kunden, säger hon och fortsätter.
– De stod ju inte heller och märkte alla sockerpåsar och mjölkpaket, utan det var man tvungen att ha i huvudet. Så jobbet har förenklats mycket.
Hur känns det att sluta?
– Jag har ju trivts väldigt bra på mitt jobb. Både med mina kunder, chefer och arbetskamrater. Men har man jobbat i 47 år i det här yrket så börjar kroppen säga "nej, nu är det bra".
Kommer du att sakna jobbet?
– Ja, det är väl framför allt kundkontakten, den sociala biten. Jag har ju varit både i charken och i fisken och på golvet och plockat varor, men i kassan känner jag mig hemma.
Arbetskamrater till Eva Karlsson beskriver henne som en lojal och duktig medarbetare.
Jimmy Johansson, 41, har varit Evas kollega i 16 år och kommer att ta över några av hennes arbetsuppgifter när hon slutar. Han tycker det känns konstigt att hon ska sluta.
– Hon har ju alltid varit här.
Hur har det varit att jobba med Eva?
– Lärorikt. Hon har ju så mycket erfarenhet så man får försöka snappa upp allt, säger Jimmy Johansson.
Lotta Andersson, 57, och Anders Blixman, 54, har jobbat på Ica sedan 1980-talet och känner Eva väl.
När Eva runt årsskiftet berättade att hon skulle sluta reagerade Lotta på tajmingen; dagarna före midsommar är vanligtvis väldigt hektiska.
– Men Eva älskar när det är mycket att göra, så det är en jättebra dag för henne att sluta. Avsluta med en riktigt stor försäljningsdag, med riktigt många kunder.
Vad kommer ni minnas av Eva?
– Hon ställer alltid upp, i vått och torrt. Oavsett när man ringer så säger hon "jag kommer". Hon har aldrig sagt nej, säger Anders. Lotta håller med:
– Ja, där är hon unik. En ryggrad, eller grundpelare i företaget. Hon är väl den sista av dem som jobbat mer än 40 år.
Under pensionen ska Eva fokusera på sina barn och barnbarn, och på golfen.
– Det ska bli skönt. Jag känner att jag har gjort mitt, att jag är färdig.